Det är en pressad partiledare som första maj-talar i Göteborg. Magdalena Andersson har dragits med sjunkande förtroendesiffror i mer än ett år, men den främsta orsaken till oron borde inte vara hennes personliga opinionssiffror. Utan att Socialdemokraterna bara är veckor ifrån att få det sämsta valresultatet i modern tid.
Historiskt sett har partiet inte ökat i ett enda EU-val sedan Sverige gick med i unionen. Flera tecken talar för att det är en trend som inte kommer brytas i valet till Europaparlamentet i juni.

Riksdagsformalia ökar knappast förtroende

Det första är tillståndet i partiet. Att Socialdemokraterna är vana vid regeringsmakten är ingen nyhet, mer förvånande är svårigheten med att hitta rätt i en oppositionsroll. Slentrianmässiga KU-anmälningar leder visserligen till kortvariga rubriker, men på sikt skapar riksdagsformalia knappast ökat förtroende.

Med en mellanmjölkspolitik som lika gärna kan vara prytt med en KD-logga är det svårt att se hur Socialdemokraternas valmanifest kan mobilisera S-sympatisörer från soffan.

I stället handlar det om att sätta sakpolitiken i första rummet. I en inrikespolitisk kontext har partiets arbetsgrupper, som ska bidra med ”nya samhällsanalyser”, synts och gjort avtryck. Däremot är försöken att ompröva gamla sanningar helt frånvarande i Socialdemokraternas valmanifest till Europaparlamentet. 

Där möts läsaren av generiskt innehåll som understryker att partiet minsann är för allt som är bra för Sverige – och mot allt som är dåligt. Med en mellanmjölkspolitik som lika gärna kan vara prytt med en KD-logga är det svårt att se hur Socialdemokraternas valmanifest kan mobilisera S-sympatisörer från soffan, vilket anses vara en orsak till partiets ständigt minskade stödet i just EU-val.

Tydliga svagheter 

Ett annat tecken på att Socialdemokraterna är på väg mot ett valfiasko är dess kandidater. När partiet presenterade Heléne Fritzon och Johan Danielsson beskrevs de som ”Europas mest erfarna och tuffa politiker”. Det var svårt att tyda om partisekreteraren trodde på det han sade, men trots att båda har haft ministerposter är de i stort sett okända för väljarna och ser inte heller ut att locka sympatisörer att kliva upp ur soffan.

Där ser förutsättningarna annorlunda ut i det konkurrerande rödgröna startfältet. Med Jonas Sjöstedt och Alice Bah Kuhnke har Vänsterpartiet respektive Miljöpartiet två toppkandidater som ”går genom rutan”, är betydligt mer kända och åtnjuter ett högre förtroende bland väljarna.

Med tydliga svagheter i såväl den förda politiken som ledande företrädare är Socialdemokraterna av allt att döma det parti som står sämst rustat inför det stundande valet. Till skillnad från det senaste riksdagsvalet kan partiet inte heller kompensera för avsaknaden av relevant politik med hjälp av partiledarens starka popularitetssiffror.