Brysselgnäll stärker inte konkurrenskraften

Från EU:s håll arbetar man intensivt med att försöka vända trenden. Det svenska ordförandeskapet bidrog framgångsrikt till att rikta det politiska strålkastarljuset på förutsättningarna för Europas näringsliv. Europas stats- och regeringschefer uppmanade nyligen EU-kommissionen att ta fram en ny konkurrenskrafspakt. Enrico Letta och Mario Draghis rapporter om den Inre Marknaden och Europas konkurrenskraft kommer sätta ramarna för fortsatta diskussioner.

Är allt EU:s fel? 

Oavsett om Ursula von der Leyen – vars odds att bli nästa kommissionsordförande nyligen försämrats – får fortsatt förtroende eller inte kommer frågor kopplade till Europas konkurrenskraft vara högprioriterade under nästkommande år. Val av ny kommissionsordförande, kommissionärsutfrågningar och instruktionsbrev (”mission letters”) kommer att gjuta samman olika politiska inriktningar till en tydlig vägkarta från vilken konkreta förslag kommer att hämtas.

Om man är mer intresserad av att ha rätt än att faktiskt påverka politiken kan det vara en framkomlig väg.  

Vad kan då svenska företag göra för att påverka?

Är lösningen att sitta hemma i Sverige och klaga på att ”regler från Bryssel dödar all innovation”? Eller att bakom en slöja av okunnighet applicera ett förinställt rassel av förenklingar som alltid leder till den trygga och ryggdunksbelönade slutsatsen att ”EU är dåligt och EU-kommissionen är en byråkratisk koloss som gör allt fel”?

Om man är mer intresserad av att ha rätt än att faktiskt påverka politiken kan det vara en framkomlig väg.

Men om man vill förändra verkligheten, bortom teoretiskt perfekta världar, behöver man överge isolerade ytterkantspositioner och delta i samtalet genom att presentera trovärdiga alternativ.

”Politics is back”

Det kan man till exempel göra genom att agera utifrån att spelplanen förändrats. Ja, det är dåligt att EU:s statsstödsregler har luckrats upp, att medlemsstaterna fått grönt ljus för att subventionera egen industri, ja det är ineffektivt med statlig inblandning och att använda skattepengar för att stödja inhemska företag. Men ”politics is back” och oavsett vad man tycker kommer den politiken att fortsätta under överskådlig framtid.

I stället för att enbart säga nej till något som ändå kommer att hända skulle man, likt företag från andra EU-länder, kunna formera en position som försöker svara på frågan: vilket behov av gemensamma satsningar, både från staten och EU, är mitt företag och bransch i behov av? Hur kombinerar vi privata och offentliga investeringar för att bygga europeisk konkurrenskraft? 

Komplettera frihandelsgospeln med svar

För att påverka EU:s framtida konkurrenskraftsagenda måste svenska företag dessutom fortsätta att sjunga frihandelns lovsång. Men även här behövs uppdaterade budskap. EU:s inåtblickande tendenser kommer tyvärr växa sig ännu starkare under nästa mandatperiod. Vilka eskalerande handelspolitiska skyddsåtgärder som EU, Kina och USA kommer att vidta kan vi bara spekulera om.

Förhoppningsvis undviker vi regelrätta handelskrig. Men i en ny realpolitisk kontext krävs att företag som vill påverka spelar på samma spelplan som övriga aktörer i EU. Och då behöver man komplettera frihandelsgospeln med svar på frågor som ”inom vilka områden är det rimligt att EU utvecklar och fördjupar sin strategiska kapacitet” och ”vilka åtgärder ska EU vidta för att stävja orättvis konkurrens från tredje land”?

Agera långsiktigt 

EU:s framtida konkurrenskraftspolitik kommer att präglas av förslag på gemensam europeisk upplåning, fortsatt uppluckring av statsstödpolitiken och en extern europeisk dimension som är besatt av att minska EU:s strategiska beroenden gentemot tredje land. Att radikalt förändra EU:s kurs genom att ensam paddla mot strömmen är inte enkelt. Och då blir det ännu viktigare att använda andras agendor som språngbräda till inflytande. Svenska företag behöver inte slänga sina traditionella ingångsvärden över bord. Men man behöver åtminstone uppfattas som att man gör en positionsförflyttning mot majoriteten inom EU, även om förflyttningen enbart är optisk.

Så bygger man långsiktigt förtroende för att påverka politiken. Så kan svenska företag skapa stöd för en konkurrenskraftsagenda som premierar multilateralt samarbete och globala värdekedjor. Sen krävs såklart också att man är del av en lösning, har rätt kunskap och ingångar, formerar en agenda som andra kan säga JA till och agerar långsiktigt. Men allt detta känner ni redan till.