Fackförbundet DIK: Våga skrota 40-timmarsveckan

För att fler ska hålla ett helt arbetsliv och dessutom orka arbeta allt längre måste vi våga utmana invanda normer om hur och var vi arbetar. En sådan norm är den över femtio år gamla 40-timmarsveckan. DIK – facket för kultur, kommunikation och kreativ sektor – vill se en allmän arbetstidsförkortning till 35 timmars arbetsvecka.

Succé med fyradagarsvecka

Arbetstidsförkortning är en högst aktuell fråga runt om i världen. I Spanien gick man i början av året ut med att man vill testa fyra dagars arbetsvecka med bibehållen lön, och under den finska valrörelsen lovade Finlands Socialdemokratiska parti att genomföra ett liknande försök. Island är ett annat exempel på ett land som gjort storskalig satsning på fyra dagars arbetsvecka. 
  
Nyligen arrangerade DIK ett webbinarium med professor Brendan Burchell som följt ett framgångsrikt brittiskt försök där ett 60-tal företag inom olika branscher och sektorer lät sina cirka 2 900 anställda arbeta fyra dagar i veckan med full lön under ett halvår. Projektet blev en succé med bättre balans mellan arbete och fritid och bibehållen produktivitet. 71 procent av de anställda rapporterade lägre nivåer av utbrändhet och 39 procent sa att de var mindre stressade. Forskarna såg också en minskning av sjukdagarna med 65 procent, samtidigt som sannolikheten att en anställd skulle säga upp sig minskade med 57 procent. Resultaten har lett till att nio av tio arbetsgivare låter sina anställda fortsätta arbeta kortare veckor – som professor Burchell uttryckte det ”there is no going back”. 

För att vi ska orka och vilja jobba längre krävs omfattande anpassningar. Det är också något som efterfrågas av många arbetstagare, inte minst bland unga. Det är helt enkelt orealistiskt att lägga på år efter år av arbete innan pensionen, utan att också se över hur vi arbetar fram till den.

En jämlik reform

Under pandemin fick det flexibla arbetslivet ett välbehövligt och efterlängtat uppsving, som på många arbetsplatser fortfarande lever kvar. Omställningen under pandemin visade att det är fullt möjligt att på kort tid genomföra stora förändringar i hur och var vi arbetar. Samtidigt är möjligheten att arbeta på distans begränsad inom vissa yrken. För DIK:s medlemsgrupper gäller det till exempel de som arbetar på bibliotek, museer, arkiv, som arkeologer eller teckenspråkstolkar. En allmän arbetstidsförkortning skulle omfatta hela arbetsmarknaden och är därför en mer jämlik reform som skulle komma alla till del.

Det är helt enkelt orealistiskt att lägga på år efter år av arbete innan pensionen, utan att också se över hur vi arbetar fram till den.

Naturligtvis löser arbetstidsförkortning inte alla problem. I flera av DIK:s yrkesgrupper är orsakerna till stress och ohälsa främst låg bemanning och dålig arbetsmiljö. Då behövs i första hand mer resurser och personal, bättre organisering av arbetet och att arbetsgivare tar ansvar för det systematiska arbetsmiljöarbetet. Det är frågor som alltid måste prioriteras oavsett hur många timmar vi arbetar.  

Bättre balans mellan arbete och fritid

Med det sagt är arbetstidsförkortning en central pusselbit i arbetet för ett modernt hållbart arbetsliv. Rätt genomfört kan det leda till bättre balans mellan arbete och fritid, mer återhämtning och mindre stress och ohälsa. Det kan i sin tur få positiva effekter i form av minskade sjukskrivningar och lägre personalomsättning.

Som ett första steg vill DIK att regeringen ska tillsätta en statlig utredning om hur en arbetstidsförkortning skulle kunna genomföras och finansieras. Flera länder har redan visat modet att både undersöka och verkställa idén om arbetstidsförkortning. Det är hög tid för Sverige att ansluta sig till dem.