Modernt bottenrekord i finansiering till ungas organisering, Forssmed

I en debattartikel tidigare i höstas uttryckte socialminister Jakob Forssmed (KD) regeringens starka engagemang för ungas självständiga organisering och inflytande. Han bekräftade vår oro över att upplägget för den historiskt stora satsningen på fritidskortet inte var anpassat för ungas deltagande i våra verksamheter, men försäkrade oss samtidigt om att regeringen gör andra prioriteringar för att stärka den självständiga organiseringen.

Minskad finansiering till ungdomsorganisationer

Forssmed skrev: ”Ungas självständiga organisering och inflytande i samhället är en central del av regeringens ungdomspolitik. Unga i hela landet ska ha möjlighet att organisera sig och utöva inflytande över samhällsutvecklingen. Ingen kan ta miste på regeringens engagemang i denna fråga.”

Men sanningen är att det faktiskt är ganska lätt att ta miste på detta så kallade engagemang i frågan om ungas egen organisering, en nyckelkomponent inom ungdomspolitiken och en nödvändighet för en stark och inkluderande demokrati. Trots växande engagemang i våra organisationer minskar finansieringen, och kraven som ställs på ideellt arbetande unga blir allt högre. Regeringens ord om att stötta ungas egen organisering verkar mestadels vara just det – ord.

Ungas engagemang värderas inte

Vi tror på ett starkt och resurssatt föreningsliv med stor bredd och vi är trötta på att vara en nedprioriterad del av civilsamhället. Av de över 23 miljarder som går till statsbidrag för civilsamhället får ungdomsorganisationer nöja sig med att dela på en ynka procent. En procent! Vilken signal sänder det? Att våra medlemmar och verksamheter inte värderas, att ungas arbete med att bygga framtidens demokrati och demokratiska medborgare är något som regeringen inte prioriterar.

2026 väntar en nedskärning på 50 miljoner kronor, vilket innebär att statsbidraget till ungdomsorganisationer kommer att ligga under nivån från 2011, både i nominellt och realvärde. Justerat för inflation skulle statsbidraget i dag behöva ligga på cirka 337 miljoner kronor – i stället kommer det att ligga på 240,68 miljoner.

Av de över 23 miljarder som går till statsbidrag för civilsamhället får ungdomsorganisationer nöja sig med att dela på en ynka procent.

Detta innebär en realvärdeförlust på nästan 90 miljoner kronor, samtidigt som kraven från unga och samhället ökar och vi vill göra mer för fler. Det är ett modernt bottenrekord för stöd till den del av civilsamhället där unga själva leder och formar sina organisationer, lokalsamhällen och formar framtiden. Hur kan regeringen påstå att detta är ett "engagemang”?

Regeringen krånglar till det

Regeringen blundar för behoven hos barn- och ungdomsorganisationer som i över ett decennium har bett om ett mer robust stöd. I stället fortsätter de att krångla till det med tillfälliga satsningar som saknar verklig effekt. De verkar ha missat vad som faktiskt fungerar: mer kärnstöd i form av statsbidrag, långsiktighet och mindre byråkrati. Det är så man frigör potentialen i en rörelse som har örat mot marken och vill arbeta behovsstyrt. 

Vi är trötta på att bevaka och försvara varför vi behöver rimliga förutsättningar. Vi vill fokusera på det vi är bäst på: att ge unga möjligheten att växa, forma framtidens demokratiska medborgare och driva verksamhet som gör skillnad.

Vi vill växla upp hur vi tar oss an samhällsutmaningarna, bedriva mer verksamhet som unga efterfrågar och skapa fler lösningar för ett bättre Sverige. Men det kräver resurser – inte tomma ord. Låt oss få vara offensiva i hur vi tar oss an samhällsutmaningarna med våra lösningar och välkomna ännu fler barn och unga in i meningsfulla sammanhang.

Resurserna stryps

I den senaste budgeten har regeringen tilldelat 301 miljoner kronor till myndigheter och andra aktörer inom ungdomspolitiken. Dessa medel har dock oftast endast en indirekt koppling till ungas organisering. Samtidigt har 220 miljoner i tillägg gått till organisationer som har barn och unga som en av många målgrupper och som redan har mycket finansiering. De som arbetar direkt med ungas egen organisering har fått sin budget minskad med 20 miljoner i särskilda satsningar och 50 miljoner från 2026 i kärnstöd, vilket kraftigt kommer att begränsa ungdomsorganisationers möjlighet att verka och göra sina röster hörda.

Det här sker samtidigt som ungas röst, engagemang och organisering behövs mer än någonsin – i frågor som säkerhet, trygghet, klimat, utbildning och social rättvisa. Men i stället för att sätta handling bakom sina stora ord, stryper regeringen resurserna för dem som kämpar för en framtid värd namnet. Är det så här man värnar om ungas inflytande?

Regeringen måste inse att det är dags för ett nytt handslag mellan politiken och ungdomsrörelsen. Vi har gemensamma mål, men för att nå dit behövs ett gemensamt nytänkande. Annars riskerar vi att skapa ett samhälle där ungas röster tystnar. Och det är inte för att de saknar engagemang, utan för att de saknar resurser.