Johan har arbetat på Altinget Sverige i olika roller sedan 2016. I dag är han nyhetschef och redaktör för Altinget Rikspolitik.
Tidigare har Johan bland annat arbetat som reporter och webbredaktör på Aftonbladet och praktiserat på Upsala Nya Tidning och Sveriges ambassad i Bern.
Johan har en pol.kand i statskunskap från Uppsala universitet och en fil.master i journalistik från Stockholms universitet.
Coronapress på redan pressat budgetarbete
ANALYS. Problemen tycks hopa sig för EU. Först brexit och nu corona. Kombinationen kan skapa ett stort hål i EU:s budget. I dagarna ska parlamentet diskutera frågan. Men i slutändan är det regeringscheferna som måste ta sig samman.
Johan Manell
Nyhetschef och redaktör Altinget Rikspolitik (föräldraledig)EU måste enligt fördraget anta en långtidsbudget minst vart femte år men har valt att göra det endast vart sjunde år. Den officiella anledningen är att det “skapar förutsägbarhet och stabilitet när EU-politiken ska genomföras”. Men en lika stor anledning till att det sker så sällan är säkerligen svårigheten för länderna att enas.
Pengar skapar trubbel
För är det i någon fråga där länderna helst ser till sig själva, så är det pengar. EU-kommissionen kan komma med hur många behjärtansvärda initiativ om samordning och liknande som helst utan att det skapar gnissel. Men när det gäller saker som kostar pengar är det en annan femma.
Den nuvarande långtidsbudgeten löper ut 31 december i år. Därför brådskar ett beslut för att hinna få en ny på plats. Men problemen på vägen dit har varit och är många.
Brittiskt hål
Brexit gör att Storbritannien inte kommer att vara med och betala. Samtidigt har EU-kommissionen en mer ambitiös agenda än tidigare. Minskade intäkter (brexit) och ökade utgifter (kommissionens agenda) går inte ihop. EU:s budget får inte gå med underskott. Alltså måste antingen de kvarvarande medlemsländerna betala mer eller så måste EU dra ned på ambitionsnivån.
Avgörande i budgetkampen är medlemsländerna, som måste vara eniga. I februari träffades EU:s stats- och regeringschefer i Europeiska rådet för att komma överens, men mötet slutade i fiasko. Sverige, Danmark, Österrike och Nederländerna (“Den frugala fyran”) som alla är nettobetalare och dessutom har olika typer av rabatter satte sig på tvären. Dessa länder vill se att EU-budgeten minskar när britterna lämnat.
Corona
Som om det inte var svårt nog som det var så har coronakrisen tillkommit. Medlemsländernas ekonomier blöder och Europeiska rådet har kommit fram till att kommissionen måste återkomma med ett reviderat budgetförslag som även innehåller återhämtningsåtgärder.
Läget nu är alltså ännu svårare. Den tidigare låsningen är kvar i kombination med ännu mer som kostar pengar. Antingen krävs utgiftsökningar, eller så måste några projekt stryka på foten eller få kraftiga nedskärningar.
Svårt att komma överens
Den frugala fyran vill kapa i jordbruksstödet men det finns inte på kartan för Frankrike och länderna i öst. Samtidigt finns det andra delar där Sverige och bundsförvanterna inte heller vill dra ned ambitionen för mycket, till exempel på klimatområdet.
Alla 27 länder har helt enkelt inte samma favoritområden i budgeten och summan blir att det blir svårt för länderna att nå enighet om kraftigt sänkta utgifter.
Då återstår höjda avgifter. Även om den nöten också är svårknäckt och kommer kräva långa förhandlingar är det rimligt att Sverige kommer att få tumma lite på sitt benhårda höjningsmotstånd.
Bråttom
Alldeles oavsett måste i alla fall länderna snabba på. Om det inte finns någon budget vid årets slut så fortsätter den gamla att gälla – men utan de brittiska pengarna. Det kan göra att projekt står utan finansiering.
Europaparlamentet försöker ta höjd för en sådan situation genom att uppmana kommissionen att presentera en beredskapsplan som kan fungera under en övergångsperiod. Det är ett bra förslag på kort sikt. Men nödlösningar är aldrig bra. Så till syvende och sist måste EU:s stats- och regeringschefer enas om en långsiktig budget – hur jobbigt det än är att komma överens.