Diabetesvården är för ojämlik, sjukvårdsministern

Personer med diabetes behöver en tillgänglig och individanpassad vård kännetecknad av kontinuitet – vilket är grunden i god och nära vård. Men det saknas i dag. Nära en tredjedel av tillfrågade med diabetes typ 2 har inte träffat en läkare det senaste året. Det behövs en nationell satsning med ett helhetsgrepp om den goda och nära vården där diabetesvården kan leda omställningen.

Ingen kontinuitet i vården

Diabetes är en allvarlig kronisk sjukdom där en komplex egenvård ständigt behöver hanteras så att individen kan leva ett friskt liv. Detta förutsätter regelbundna kontroller av hälsotillståndet för de runt 500 000 som lever med typ 2-diabetes i Sverige. I dag finns det stora brister på dessa områden, vilket framgår av vår senaste medlemsenkät som presenteras i sin helhet senare i höst i Diabetesbarometern.

Bland de 1 809 svarande med typ 2-diabetes uppgav 17 procent att de inte har fått träffa sin diabetessköterska de senaste tolv månaderna, motsvarande andel avseende diabetesläkare var 31 procent. I tillägg till dem som inte får träffa vården alls, är det många som ständigt får träffa nya ansikten.

En medlem skriver: ”Verkar som det är en ny läkare samt sjuksköterska varje gång, dvs kanske en gång om året då man har turen att komma dit.” I gruppen med typ 2-diabetes uppgav 16 procent att de inte får träffa samma diabetessjuksköterska – samma andel när det gäller diabetesläkare var 31 procent.

Svaga patienter blir förlorare

Den här situationen spär på den ojämlika vården där svagare patientgrupper – diabetes typ 2 har en socioekonomisk slagsida – blir förlorare. Sjukvårdssystemet kräver att individen ofta behöver vara både påläst och uthållig för att få sina behov tillgodosedda. I värsta fall missas farliga förändringar i sjukdomstillståndet. Det ökar kostnaderna för hanteringen av allvarliga diabeteskomplikationer, som uppgår till runt 70 procent av vårdkostnaden för diabetes.

Förra året konstaterade Myndigheten för vård- och omsorgsanalys att omställningen till god och nära vård inte har fått tydliga verksamhetseffekter. Samtidigt är kompetensbristen fortfarande ett stort bekymmer, vilket drabbar kontinuiteten i primärvården.

Sjukvårdssystemet kräver att individen ofta behöver vara både påläst och uthållig för att få sina behov tillgodosedda.

En god och nära vård för personer med typ 2-diabetes kräver, utöver förebyggande insatser, att primärvården får resurser så att det finns multiprofessionella team. Det behövs också möjlighet att erbjuda behandlingar utifrån individens behov och kontinuerligt arbete med kompetensutveckling, förbättringsarbete och forskning.

Testa fler riktade insatser

Dessa behov gör diabetesvården till typexempel på det som regeringen och SKR nämner i sin senaste överenskommelse: ”En sammanhållen personcentrerad nära vård som utgår från behov och förutsättningar samt har ett främjande, förebyggande och proaktivt förhållningssätt som bygger på kontinuitet, kan minska undvikbara sjukhusvistelser.”

Vår uppmaning till sjukvårdsministern är att testa flera riktade insatser i omställningen där diabetesvården – och gärna vård inom andra kronikerområden – kan bli ledstjärna för god och nära vård.

Genom ökad samordning och att ta fram en samlad nationell strategi med flera konkreta, tidsbundna och kvantitativa mål, inklusive incitamentsstrukturer, så kan vi få fart på omställningen. Då kan alla få vård efter behov, och på lika villkor.