Forskare: Skapa inte mer polarisering mellan människa och natur, Moderaterna

Viljan att skydda växter och djur får ibland orimliga effekter. Det skriver flera företrädare för Moderaternas arbetsgrupp för en kommande miljöpolitik på DN debatt.

Farlig polarisering

De tar bland annat upp viktiga frågor om ”människans plats i naturen”. Men konflikten mellan utveckling och miljö är en återkommande missuppfattning. Frågan om naturvården främst bör utgå från människans eller naturens behov bidrar till en farlig polarisering. I själva verket är vi beroende av biologisk mångfald för mat, energi, kläder, byggnadsmaterial, rent vatten, fungerande jordbruksmark, ren luft, skydd mot epidemier, pandemier, andra katastrofer och framtida läkemedel.

Den så kallade rödlistan, som nämns i artikeln, missuppfattas ofta. Den baseras på bästa tillgängliga kunskapsunderlag om arters populationsutveckling. Rödlisteindex försämras stadigt för att det går utför med många arter. Rödlistade arter är som människans kanariefågel i gruvan som varnar om naturens ohälsa.

Det är otvetydigt att arter dör ut globalt med en hastighet som är 100–1000 gånger högre än normalt i jordens historia.

Författarna pratar om ”alarmistiska rubriker om artutdöenden”. Menar de att det inte gör något att arter dör ut – eller att artutdöenden inte pågår? Det är otvetydigt att arter dör ut globalt med en hastighet som är 100–1000 gånger högre än normalt i jordens historia.

Biologisk mångfald nedprioriterad

De anser även att ”mänsklighetens behov av att utveckla våra samhällen måste kunna innebära att även rödlistade växter och djurs livsmiljöer påverkas negativt”. Det här har ju redan skett i tusentals år. Nu avser författarna att ytterligare förskjuta ”dessa avvägningar mellan utveckling och bevarande” till nackdel för biologisk mångfald.

Debattörerna hävdar att ”det är viktigt att se att hotet mot många arter inte beror på ökad mänsklig påverkan, utan tvärtom på minskad mänsklig påverkan”. De arter som är hotade och beroende av mänsklig påverkan, framför allt i svenska skogar och ängs- och hagmarker, har gynnats av ett lågintensivt traditionellt brukande och missgynnats av trakthyggesbruk eller högintensivt åkerbruk. Det är inte nödvändigtvis dagens brukare som gynnar mångfalden, utan snarare det som deras förfäder gjorde. Det vi gör i dag påverkar också framtida generationers valfrihet.

Störd balans mellan människa och bevarande

Debattartikeln pekar på vikten av att utveckla analyser som beräknar värdet av det som påverkar miljön och kostnaden för den miljö som påverkas. Lärdomen av sådana analyser är att det är mycket svårt att korrekt värdera nyttan av biologisk mångfald, särskilt i monetära termer. Biologisk mångfald beror på komplexa samspel mellan levande organismer och deras miljö. Även förlust av vanliga arter kan få oanade negativa konsekvenser. Vi måste vara mycket ödmjuka inför de olika värden vi får av biologisk mångfald, och vår oförmåga att beräkna dessa.

Debattörerna har rätt i att vi måste hitta en avvägning mellan människors materiella behov och ”bevarande”. Men det är just den balansen som är så extremt störd. Vi har en planet helt dominerad av mänsklig aktivitet, odling, husdjur, boskap, produktionsskogar, vägar och städer. Det finns så extremt litet ”vild” natur kvar att biologisk mångfald och ekosystemtjänster är akut hotade och det kommer till sist drabba mänskligheten.

Oavsett om man förespråkar att naturen finns till för människans behov, eller ett perspektiv där även andra levande varelsers behov också beaktas behövs biologisk mångfald för vår fysiska överlevnad och våra ekonomier. Både i dag och imorgon.