Låt inte Miljöpartiet glömma sina rötter
Om man bara fokuserar på miljön blir det tungt för Miljöpartiet framöver. Lika tungt blir det om man driver de fyra grundpelarna oberoende av varandra. Om partiet i stället för en politik där de fyra grundpelarna opererar i samklang, då kan framtiden bli ljus, skriver Martin Gunnarsson Kulldorff, statistiker och professor.
Martin Gunnarsson Kulldorff
Statistiker och professorMed opinionssiffror farligt nära fyraprocentspärren är det naturligt att fråga sig om Miljöpartiet har tappat fotfästet.
När den gröna rörelsen tog fart på 1980-talet var den baserad på fyra grundpelare för ett bättre liv för dagens människor och kommande generationer: fred och nedrustning, decentralisering och närdemokrati, solidaritet med låginkomsttagare och samhällets svaga, samt värnandet om miljön. En ny politisk kraft växte fram där fredsrörelsen, människorättsgrupper, arbetarrörelsen och miljörörelsen samarbetade. Det var en briljant strategi, då de fyra grundpelarna hänger ihop.
I Miljöpartiets första partiprogram lyser alla fyra grundpelarna starkt. Sedan dess har partiet gjort många framsteg inom miljön, men de andra områdena har kommit i skymundan. Det är olyckligt för framtiden och det gör det svårare att locka nya sympatisörer och väljare.
De fyra pelarna i praktiken
Låt oss ta trafikpolitiken som exempel.
Miljöpartier vill utveckla järnvägen och främja tågresandet. Varför? Klimatet är det vanligaste argumentet, men är det bara därför vi vill ha bättre tåg? Kan man få en bättre trafikpolitik och fler väljare om man även beaktar de andra tre grundpelarna? Det kan man.
Solidaritet: Alla har inte råd med bil. Många ungdomar, gamla och handikappade kan inte köra bil. En del som egentligen inte har råd med bil måste ha det ändå då det saknas andra alternativ där de bor. Bättre lokala och regionala tåg är mycket viktigare för dem än höghastighetståg.
Decentralisering: Det regionala tågresandet växer och de mest kostnadseffektiva järnvägsinvesteringarna finns på landsbygden. Nya tågstopp blev en stor succé i exempelvis Tvärålund, Västra Ingelstad och Örsjö. Lokala miljöpartister har förgäves kämpat för att förbisusande regionaltåg skall stanna i Sjömarken, Skattkärr, Skruv, Skåre, Slottsbron, Sparreholm, Sturefors, Säve och mer än 40 andra tätorter, men det saknas perronger och i vissa fall mötesspår. Det är riksdagen och statliga Trafikverket som beslutar om sådan infrastruktur och där är tankegångarna centraliserade på snabbare tåg mellan storstäderna där det redan finns bra järnväg. Med tanke på längre avstånd och mer godstrafik vore det rimligt att Trafikverket investerade mer per invånare ute i landet än i storstadsregionerna, men det är tvärt om.
I Trafikverkets infrastrukturplan för 2018–2029 var investeringarna per invånare mer än dubbelt så stora runt Stockholm och Göteborg än i övriga landet. Det går stick-i-stäv mot den gröna ideologin och det är därför inte förvånande att Miljöpartiet tappat stöd utanför storstadsområdena.
Fred och säkerhet: Vi lever i en orolig värld och EU är beroende av uran- och oljeimport. För att öka självförsörjningen bör Sverige hushålla med energi oavsett om den är ren eller smutsig. Tåg använder mindre energi per gods- och personkilometer än bil och lastbil, så en utbyggd järnväg förbättrar bytesbalansen och minskar säkerhetspolitiska risker.
Sverige behöver ett grönt parti
Liknande exempel finns inom andra områden, som bostäder, utbildning, kultur, hälsa, jordbruk, näringsliv och utrikespolitik.
Sverige behöver ett grönt parti. Om man bara fokuserar på miljön blir det tungt för Miljöpartiet framöver. Lika tungt blir det om man driver de fyra grundpelarna oberoende av varandra. Om partiet i stället för en politik där de fyra grundpelarna opererar i samklang, då kan framtiden bli ljus. Den gröna ideologin är en bred, slingrande och vacker väg med sina fyra grundpelare: miljö, fred, solidaritet och decentralisering.