När Östersjöfiskets framtid avgörs måste Kullgren och Kristersson stå upp för sina löften

Det senaste året har vi bevittnat en retorisk kapplöpning kring strömmingen och Östersjön, där politiska företrädare överträffar varandra i löften och utspel kring hur vi ska rädda både strömmingen och andra fiskbestånd. Det samlade budskapet är att vi kan känna oss trygga, att vi kan lita på respektive parti när det gäller fiskebeståndens framtid.

Samhället bär kollektivt ansvaret för att ha kört fiskbestånden i botten

Det är visserligen efterlängtat och hoppfullt, men vi ser ännu inga skarpa beslut som gör att vi känner oss det minsta trygga inför framtiden. Stora delar av de svenska fiskbestånden befinner sig i alarmerande kris, både i haven, älvar och många mindre vattendrag.

Detta är alltså en ödeshöst för Östersjön – och det är även en tid för självrannsakan och ödmjukhet. Samhället bär kollektivt ansvaret för att ha kört fiskbestånden i botten, och vi står inför en potentiell ekologisk katastrof tillsammans, där vi måste kroka arm för att rädda det som räddas kan av fisk och övrigt vattenliv.

Vi på Sportfiskarna har drivit dessa frågor i flera decennier, och våra experter finns med i flera internationella forum där både fiskbestånd, vattenmiljöer och kvoter diskuteras.  Samtidigt som krismedvetenheten har ökat både bland allmänheten och de politiska partierna så ser vi dock att utvecklingen snarast går åt fel håll.

Hårresande rekommendationer från EU-kommissionen

När EU-kommissionen i augusti gav sitt förslag till kvoter för trålfisket nästa år gav man den hårresande rekommendationen att de ska mer än fördubblas i vissa områden.  Den svenska regeringen har liksom övriga partier tidigare tydligt markerat att man motsätter sig höjda kvoter. Men vilka krav som faktiskt framförts i förhandlingarna vet ingen annan än Peter Kullgren – vad vi däremot vet är att de inte gett önskade resultat.

I dag träffar landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) fiskeministrar från andra EU-länder i Sverige, där han har möjlighet att sätta ned foten med både regeringen och den övriga riksdagens stöd inför de slutliga kvotförhandlingarna 21–22 oktober. Det är en historisk – och kanske sista – chans för den svenska regeringen att infria de löften man gett och få med sig övriga länders regeringar på de förändringar som krävs för att fiskbestånden i Östersjön ska kunna återhämta sig.

Vi på Sportfiskarna kräver ett omedelbart stopp för det storskaliga industrifisket efter strömming och skarpsill i Östersjön. Den kvot som eventuellt tilldelas svenska fisket måste villkorslöst tillfalla det småskaliga kustfisket, avsett för humankonsumtion. Fisk till folket – inte fisk för foderindustrin.

Begreppet ”försiktighetsprincip” används ofta i dessa sammanhang, och nu är det dags att vi följer upp ordet med handling. Inför kvotförhandlingarna kräver vi dessutom full transparens från Peter Kullgren, och att han formulerar Sveriges ståndpunkt tillsammans med de övriga riksdagspartierna, och att han följer dessa när ministerrådet sammanträder 21–22 oktober. 

Anta ett försiktighetsperspektiv

I samråd med svenska forskare och andra aktörer så har vi även tagit fram en färdplan för strömmingens bästa på sikt. 

Ministern och Sverige måste driva på för att fiskekvoterna för nyckelarterna sill/strömming och skarpsill sätts med utgångspunkten att vi inte förvaltat dessa arter tillräckligt hållbart. Vi måste anta ett försiktighetsperspektiv där dessa arter behåller sin reglerande ekosystemfunktion samt att de kan utgöra födoresurs för andra viktiga arter såsom laxen och torsken. Kvoterna bör sänkas radikalt tills bestånden återhämtat sig.

Ministern måste ta till sig kritiken i granskningsrapporten från EU-kommissionen angående Sveriges allvarliga och återkommande systematiska brister vad gäller vägning och registrering av landade fångster. Städa upp i leden och se till att bristerna åtgärdas i linje med EU-lagstiftningen.  

Ministern måste också verka för en utflyttad trålgräns och införande av fredningsområden på Västkusten, samt en handlingsplan för att stärka fiskbestånden även där. 

Den svenska politiken har på ett väldigt tydligt sätt tagit ut riktningen för vårt gemensamma hav, och färdplanen här ovan är kompassen ni behöver.  Nu sätter vi fart!