NPC: Finns mycket att lära av Portugal, socialutskottet

I förra veckan besökte några av socialutskottets ledamöter Portugal för att studera landets narkotikapolitik. Det är inte svårt att lista ut varför: Den avkriminalisering av narkotika som genomfördes 2001 har i olika sammanhang hyllats, bland annat för att man lyckades minska narkotikadödligheten.

Frågan är om hyllningarna är berättigade? 

50 procent högre än året innan

Narkotikapolitiskt Center, NPC, släpper en uppdaterad upplaga av vår rapport om Portugals narkotikapolitik. Av den framgår att narkotikadödligheten i landet nu är mer än 50 procent högre än året innan avkriminaliseringen, att antalet personer i behandling minskar, att cannabisbruket ökat och att den högst ansvarige, João Goulão, nu säger att ”det vi har idag är inte ett föredöme för någon att ta efter”.

De första tio åren sjönk dödligheten kraftigt. Antalet människor som drabbades av narkotikarelaterad HIV likaså. Sedan hände något.

Det är tveklöst så att Portugal gjorde bra saker i samband med avkriminaliseringen. För det första valde man ett system där samhället fortsatt reagerade snabbt på narkotikabruk. Den som befattar sig med små mängder narkotika kan fortfarande bli tagen av polisen, men rapporten skickas inte längre till åklagare utan till en civil myndighet som sedan avgör vad som ska hända. Den som har ett beroende ska hänvisas till vård, men myndigheten har också olika sanktioner att ta till, som böter, samhällstjänst eller inställelseplikt.

När systemet fungerade som tänkt samverkade vårdaktörer i nätverk och det gick snabbt att få vård. Detta hängde samman med att man i samband med avkriminaliseringen tillsatte betydande resurser – sammantaget handlade det om en fördubblad budget för narkotikaområdet. 

De första tio åren sjönk dödligheten kraftigt. Antalet människor som drabbades av narkotikarelaterad HIV likaså. Sedan hände något.

Tappade 80 procent av finansieringen 

Portugal drabbades hårt av finanskrisen 2008. Landet räddades av EU och IMF, men tvingades till stora besparingar och den centrala narkotikamyndigheten tappade 80 procent av sin finansiering.

Som en följd av detta vände utvecklingen och idag liknar situationen den som Portugal befann sig i under slutet av 1990-talet – med ett allt mer synligt narkotikabruk och stigande dödstal. Narkotikadödligheten är idag 56 procent högre än innan avkriminaliseringen, och antalet personer i behandling har sjunkit drastiskt.

Det här kan man dra några slutsatser av:

• Portugal gjorde bra saker efter millennieskiftet, men det var med stor sannolikhet inte själva avkriminaliseringen som var avgörande. Dubblade resurser till förebyggande arbete och vård och behandling ser ut att ha varit den viktigaste faktorn i sammanhanget.
• Exemplet Portugal visar att det går utmärkt att ha ett system där man tillämpar sanktioner (exempelvis böter) för ringa narkotikabrott, samtidigt som man har ett tydligt fokus på att hjälpa dem som har ett beroende. Ett liknande system – utan avkriminalisering – vill en norsk utredning se i vårt grannland, en lösning som också skulle kunna fungera hos oss.
• En snabb väg in till en sammanhållen vårdkedja är viktigt. Här har Samsjuklighetsutredningen visat att viktiga reformer måste genomföras. Dessutom saknas i Sverige fortfarande en stark länk till civilsamhället och arbetslivet – de sista länkarna måste också finnas på plats om kedjan ska nå hela vägen fram till återhämtning.

Ett tydligt mål för den svenska narkotikapolitiken måste vara att hålla bruket så lågt det går. Ett förbud mot narkotika har en allmänpreventiv effekt som bör värnas. Samtidigt måste vi bli bättre på att ta hand om de som lever med och är fångar i ett beroende. För dem ska vård vara utgångspunkten.

Socialutskottet hade förhoppningsvis ett intressant besök i Portugal. Där finns saker att lära – både vad gäller framgångar och misstag.