Oacceptabelt att Sverige är sämst i Norden på att anställa seniorer

Sverige befinner sig i strykklass när det gäller äldres möjligheter att få jobb. Främst är det i statliga verksamheter som andelen seniorer (55-74 år) minskar. Samtidigt visar det sig att beskrivningen av äldre som långsammare och mer lågpresterande är en myt. Tvärtom verkar produktiviteten öka med åldern. Detta visar Pluskommissionens första forskningsrapport som presenteras i dagarna.

Fler äldre arbetar i privat sektor

Forskaren bakom rapporten ”Fler seniorer på arbetsmarknaden – ett plus för Sverige?” är Per Skedinger, nationalekonom vid Institutet för näringslivsforskning, expert på arbetsmarknadens funktionssätt. Många av hans slutsatser är rejäla ögonöppnare.

En arbetslös i åldern 55-74 år har mer än dubbelt så stor chans att få ett jobb i Danmark jämfört med Sverige. I Norge är sannolikheten nästan dubbelt så hög som här. Även länder som Island, Finland, Österrike, Litauen, Tyskland, Irland, Frankrike, med flera, ligger klart bättre till än Sverige för den som passerat 55 år och händelsevis fortfarande vill kunna arbeta för sin försörjning.

I statliga verksamheter har andelen anställda bland seniorerna minskat med 3,3 procentenheter på 20 år, vilket är anmärkningsvärt då den demografiska utvecklingen med allt större andel äldre gör att utvecklingen borde gå åt motsatt håll.

I privata verksamheter ser vi dock en ökning av andelen äldre över tid. Det är i stor utsträckning egenföretagare som är yrkesverksamma i den här gruppen. Hela 40,4 procent av de yrkesarbetande i den här gruppen är företagare, många av dem är egenföretagare utan anställda.

Ett underbetyg för svensk arbetsmarknad

Detta är ett klart underbetyg för svensk arbetsmarknads funktionssätt. Alla vet att en befolkning som främst växer bland de äldre måste bli bättre på att tillvarata denna grupps arbetskapacitet. Annars hotas hela den svenska välståndsutvecklingen på sikt. Men i praktiken är det alltså främst de som tar saken i egna händer och driver företag som får tillträde.

Diskrimineringen av våra seniorer har blivit värre, inte bättre, över tid. Vi har enligt rapporten i dag en lika stark åldersdiskriminering som vi har etnisk diskriminering. Ändå hör vi så mycket mindre om seniorernas situation än om andra diskriminerade grupper. Ålderismen är starkare än könsdiskrimineringen, även om det finns en dubbel effekt: Äldre kvinnor har det svårare än äldre män att komma in på arbetsmarknaden.

En arbetslös i åldern 55-74 år har mer än dubbelt så stor chans att få ett jobb i Danmark jämfört med Sverige.

Ett sätt att mäta ålderismen är återkopplingsfrekvensen vid jobbansökningar. Det vill säga inte att du får ett positivt besked, utan bara att du får ett besked, en återkoppling. Frekvensen sjunker markant redan för sökande i 40-årsåldern och är så låg som 2-3 procent om du passerat 60 år.

Som en effekt av detta får vi också ett stort mörkertal av seniorer som vill arbeta men inte söker jobb därför att de finner det hela meningslöst. Rapporten visar att av de arbetslösa mellan 55-74 år som vill arbeta är det två tredjedelar fler som är ”latent arbetslösa”, det vill säga som vill jobba men inte söker jobb, än de som aktivt söker en anställning.

Seniorers defaitism, som är ett resultat av deras erfarenheter, är ett starkt underbetyg åt arbetsgivare inom både den offentliga och privata sektorn. Som huvudskäl till selekteringen brukar anges att seniorer är för långsamma, att de inte hänger med i den nya tidens krav på produktivitet.

Arbetsgivare styrs av fördomar

Per Skedinger har även tittat på detta. Hans slutsats är att synen på äldre som bromsklossar i produktionsflödet är en myt. Tvärtom pekar mycket på att seniorers produktivitet är högre än för arbetskraften om helhet. Främst är det erfarenhetsaspekten som förklarar utfallet.

Visst sinkar även äldre produktionen med misstag och fel, men forskningen visar att dessa fel ofta är av mindre allvarlig karaktär än de som yngre och mer oerfarna kan råka åstadkomma och som mer tydligt stör produktionen. Arbetsgivare som ratar äldre av produktivitetsskäl har därför all anledning att tänka om.

Sedan kan vissa fysiskt krävande yrken passa sämre för seniorer. Det kan förklara varför den lägsta andelen seniorer återfinns inom ”hotell- och restaurangverksamhet”. Men det förklarar knappast att vi bland dessa seniorglesa branscher också återfinner ”information och kommunikation” samt ”finans- och försäkringsverksamhet”.

Pluskommissionen kommer att fortsätta att synliggöra och diskutera olika tecken på ålderism i det svenska samhället. Den här rapporten visar på det starka behovet av förändring. Arbetsgivare behöver skaka av sig gamla skygglappar och fördomar. Och här måste regeringen bli tydligare med att denna fråga är prioriterad: att den rör hela Sveriges framtida välstånd.