Replik: Har socialministern missförstått ungdomsrörelsens förutsättningar?  

Vi som skriver den här debattartikeln representerar en stor del av det unga civilsamhället. Vi arbetar varje dag för barn- och ungas meningsfulla fritid och för att alla barn ska hitta in i ett engagemang. Det är ett motgift mot ohälsa och kriminalitet, som socialministern själv uttrycker det. Syftet med fritidskortet skriver vi alla under på, det krävs kraftiga satsningar för att möta vår samtids stora utmaningar. Vi är övertygade om att satsningar på det lokala föreningslivet och civilsamhället är en lösning på detta. 

Finns risk för misslyckande, Forssmed 

Men socialministerns debattartikel får oss att undra om han har missförstått ungdomsrörelsens förutsättningar? Vi representerar en rörelse som under många år har varit underfinansierad, trots att allt fler medlemmar och organisationer tillkommit de senaste åren. Vi arbetar riktat till utsatta målgrupper med avgiftsfri verksamhet som riktmärke för att fler barn och unga ska hitta in i engagemang.

Vi vill välkomna ännu fler, men för att det ska bli verklighet måste vi ha goda förutsättningar. 

Fritidskortet riskerar därmed att inte nå den verksamhet som vi redan vet når unga, på ungas villkor.

Barn- och ungdomsledda organisationer är resurssvaga, och saknar ofta organisatorisk kapacitet för mer administration. Fritidskortet kommer sannolikt att fungera för stora organisationer som har satta system för betald verksamhet, men riskerar att misslyckas med att stärka den verksamhet som barn och unga själva driver, och som redan är avgiftsfri. Fritidskortet skulle innebära större administrationskostnader, både för att ta del av det och för att implementera avgifter för verksamheter som tidigare varit avgiftsfria.

Fritidskortet riskerar därmed att inte nå den verksamhet som vi redan vet når unga, på ungas villkor. Den typ av verksamhet som fostrar barn och unga till ansvarstagande, delaktiga, välmående och engagerade medborgare.

Statsbidraget måste höjas 

Vi vet att socialministern värderar det unga civilsamhället högt. För att fritidskortet inte ska riskera att enbart landa i stora vuxenledda organisationer, måste statsbidraget till barn- och ungdomsorganisationer höjas för att stärka den administrativa kapaciteten att hantera fritidskortet. Kriterierna för fritidskortet behöver även utformas på ett sätt som inte utesluter våra verksamheter och föreningar. Med en så stor ekonomisk satsning som fritidskortet innebär, får vi inte riskera att det unga civilsamhället utesluts. 

 Vi vill ha:

• Ett återinfört ökat anslag på 50 miljoner till barn- och ungdomsorganisationer
• Politiskt tryck på bankföreningen för att på allvar underlätta för unga att skaffa föreningsbankkonton
• Ett uppdrag till eHälsomyndigheten att förenkla administrationen för små föreningar och möjliggöra för oss att vara med i samråd hur det sker
• Att ungdomsorganisationer på samma sätt som Riksidrottsförbundets föreningar slipper handläggningsprocesser och enkelt kan ta emot fritidskortspengar

I ljuset av ungas psykiska ohälsa och utsatthet behöver resurserna till barn- och ungdomsorganisationer spegla de samhälleliga kostnaderna och utmaningarna. Att investera i barn- och ungdomsorganisationer är ett sätt att investera i samhället. Kommer socialministern hörsamma våra perspektiv och se till att fritidskortet är tillgängligt för barn och unga som organiserar sig själva?