Replik: Ni glömmer bort viktiga detaljer, Holmgren och Jacobsson

I en debattartikel i Altinget (27 juni 2024) går Peter Holmgren och Jonas Jacobsson till frontalangrepp mot listan över rödlistade arter i Sverige. Eftersom Altingets läsare inte har tillgång till allt material som vi på SLU Artdatabanken har försett Holmgren med, och som han verkar ha läst mycket selektivt, vill jag här passa på att reda ut en del av alla de missförstånd, antydningar, angrepp och feltolkningar som artikeln innehåller.

Först och främst: rödlistan är ett kunskapsunderlag, inte ett juridiskt dokument. De ”stora rättsliga och ekonomiska konsekvenser” som Holmgren och Jacobsson nämner beror inte på arters rödlistestatus utan på förekomst av arter som är skyddade (eller fridlysta).

Internationellt fastställda kriterier 

Vilka arter som är skyddade bestäms dels av EU-lagstiftning, dels av regeringen. Arten knärot är nationellt fridlyst, liksom  alla andra orkidéer. Naturligtvis bidrar rödlistan med viktig information om vilka arter som behöver skydd, men eftersom arter kan vara rödlistade av olika orsaker behöver den tolkas och kan och ska inte användas som ett alternativ till artskydd.

Rödlistningen säger i detta fall alltså ingenting om att knärot skulle vara ovanlig eller sällsynt.  

I artikeln glömmer Holmgren och Jacobsson att nämna att rödlistan bygger på internationellt fastställda kriterier och beräkningsmetoder, som har tagits fram av världens samlade naturvårdsexpertis inom ramen för Internationella naturvårdsunionen (IUCN), där även Sverige är medlem. Det är dessa kriterier (A-E) och beräkningsmetoder som används i arbetet med rödlistan. Knärot är rödlistad utifrån det så kallat ”A-kriteriet”, som handlar om populationsminskning.

Rödlistningen säger i detta fall alltså ingenting om att knärot skulle vara ovanlig eller sällsynt.

Författarna konstaterar att vi beskriver A-kriteriet som det mest ”luddiga” kriteriet. Dock tar de även detta ur sitt sammanhang. Anledningen till att kriteriet kallas luddigt är att det mycket sällan finns tydliga uppgifter på populationsminskning, men just när det gäller knärot finns flera av varandra oberoende underlag som tydligt visar en nedåtgående trend under den bedömda perioden, något som vi tidigare har informerat Holmgren om.

En fortsatt minskning 

Att knärot bedömdes som livskraftig 2005 beror på att vi då ännu inte hade data som pekade på en minskning då (hade vi haft det så hade den blivit rödlistad redan 2000), dessa började bli tillgängliga först inför rödlista 2010. Först till rödlista 2020 hade vi statistiskt säkerställda data från Riksskogstaxeringen (RT) som visade på en stor (cirka 40 procent) nedgång främst under 90-talet, och inga tecken på återhämtning. Senaste data från RT, Skogsdata 2024, indikerar en fortsatt minskning av knärot.

Rödlistningen görs på nationell nivå. Vad som sker på enskilda kalhyggen är inget som bedöms, och att arter tillfälligt försvinner efter avverkning är ovidkommande så länge det inte får konsekvenser för deras förekomst och överlevnad på nationell nivå.

Holmgren och Jacobsson antyder att det saknas kvalitetssäkring och transparens i arbetet med rödlistan. Naturligtvis kan vi alltid bli bättre, men för transparensens skull i debattartikeln hade det varit bra att påpeka att preliminära rödlistebedömningar alltid görs offentligt tillgängliga för remissgranskning innan rödlistan fastställs, och att även kriteriedokumentationen då tillgängliggörs.

Varje förslag är välkommet 

Slutligen vill jag avsluta med ett område där jag i alla fall delvis delar Holmgrens och Jacobssons bedömning, och det är vikten av mer och bättre miljöövervakning för att systematiskt samla data om biologisk mångfald. Detta ska dock inte ses som ett alternativ till rödlistning och andra expertbedömningar, utan som ytterligare ett kunskapsunderlag som kan användas i samhällsplaneringen, de areella näringarna och naturvården. 

Det är inte rimligt att tro att hela Sveriges biologiska mångfald – uppskattningsvis 60 000 arter, varav vi har bedömt nästan 22 000 i den senaste rödlistan – kan övervakas genom inventeringar som liknar Riksskogstaxeringen och Svensk fågeltaxering, som var för sig omfattar mellan 200 och 300 arter/taxa. Holmgren och Jacobsson beskriver själva tydligt en del av utmaningarna med övervakning även av en inte alltför sällsynt art som knärot genom denna typ av taxering.

Vi kommer alltid att behöva en kombination av systematisk övervakning, spontanrapportering, riktade inventeringar och expertbedömningar för att kunna få en samlad bild över den biologiska mångfalden i Sverige. Vi välkomnar alla seriösa förslag till hur dessa viktiga kunskapsunderlag kan bli ännu bättre.