Så här ser det nya EU-parlamentet ut
De polititiska grupperna har nu formerats i Europaparlamentet. Den stora överraskningen är framgången för den konservativa och EU-kritiska ECR-gruppen.
Rikke Albrechtsen
ReporterBRYSSE
– Det är en avvägning. Politisk integritet eller inflytande.
Så förklarar en källa från den konservativa ECR-gruppen gruppens införlivande av den brokiga skara av partier som gjorde gruppen till den tredje största i Europaparlamentet. Därmed hamnade ECR-gruppen längre fram i kön när utskottsposter och föredragande fördelas i det nya parlamentet. I sin tur sår det tvivel om vilken politisk linje gruppen ska ta, när den omfamnat så brett rent politiskt.
Färgrika medlemmar
Med en politisk grupp kommer en rad viktiga fördelar. Ju större gruppen är, desto större är chansen att få saker som:
– Bättre utskottsposter
– Roller som vice ordförande och ordförande
– Fler föredragande
– Tillgång till taltid i plenisalen
– Ekonomiska bidrag till personal, kontorsutgifter, marknadsföring m.m
– En plats i parlamentets ledning, den så kallade talmanskonferensen.
En politisk grupp måste bestå av 25 ledamöter från minst 7 medlemsländer.
ECR:s framgång är den största överraskningen i det nya EU-parlamentets sammansättning. Gruppen, som grundades av de brittiska konservativa efter brytningen 2009 med parlamentets stora kristdemokratiska grupp i syfte att skapa en EU-kritisk linje, fick inget särskilt imponerande val i slutet av maj.
Men genom att räcka ut handen till ett antal partier, som få hade förutspått en plats i gruppen, har de lyckats få 70 mandat – tre mer än den liberala ALDE-gruppen, där danska Venstre och Radikale sitter. Bland de första överraskande nykomlingarna i ECR var Dansk Folkeparti och även nationalkonservativa Sannfinländarna.
Ger det inflytande?
Därefter anslöt Tysklands första folkvalda EU-skeptiker, Alternative für Deutschland. Därefter införlivades den moralkonservativa Bas Belder från det holländska protestantiska Reformerta samhällspartiet, SGP, som bygger sin politik på en strikt tolkning av bibeln. Och därefter utvidgades gruppen återigen med det flamländska separatistpartiet N-VA, som i förra veckan beslutade att avvisa en utsträckt hand från den liberala gruppen ALDE. Härifrån lyckades gruppen också i måndags fånga in irländska Brian Crowley, som valde att trotsa sitt moderparti Fianna Fáil och gick från liberalerna till ECR.
Nu väntar många på att se om den ökade medlemsskaran kan bytas ut mot inflytande i ett parlament, som hittills inte har gett en särskilt stor plats åt partier utanför den absoluta mitten.
Tre små grupper
Förutom de fyra stora och medelstora partierna är ytterligare tre grupper klara. På femte plats ligger vänsterorienterade GUE/NGL – där Folkebevægelsen mod EU:s Rina Ronja Kari sitter – som blev marginellt större än Margrete Aukens (SF) De gröna. Som den minsta gruppen ligger Messerschmidts (DF) tidigare tillhåll, den EU-skeptiska EFD-gruppen med brittisk UK Independence Party i täten.
Det krävs minst 25 ledamöter från minst sju länder för att skapa en politisk grupp. Det är mandat som kan bytas mot poster och föredragande i politiska kommittéer, medel från EU:s budget och mer taltid i plenisalen.
– Utan en grupp blir man skoningslöst marginaliserad av Bryssel-maskinen, oavsett hur väl man har gjort vid valurnorna i sitt eget land, som UKIP:s ledare Nigel Farage uttryckte det i en kolumn i brittiska Daily Express tidigare i somras.
Le Pen letar fortfarande
Efter att ECR-gruppen hade hämtat upp både Dansk Folkeparti, Sannfinländarna och SGP från hans EFD-grupp, har han bara med nöd och näppe fått det nödvändiga antalet medlemmar och länder på plats.
Mindre bra har det alltså gått för franska Front Nationals Marine Le Pen, som tillsammans med holländska Geert Wilders från Frihetspartiet redan i höstas tillkännagav att de ville gå samman för att skapa en högerradikal grupp i parlamentet. På måndagskvällen gjorde Wilders klart för den holländska nyhetsbyrån ANP att de hade misslyckats med att hitta representanter från sju olika länder, som reglerna föreskriver. Men han förklarar att han är övertygad om att det nog ska gå bra senare i år.
Om detta händer kommer de och EFD fortfarande sitta osäkert i sadeln. Med få länder representerade, varav flera bara sitter med ett enda mandat, ska det inte mycket till för att splittra gruppen – vilket också tidigare hänt extremhögern.
Här är de politiska grupperna:
EPP: 221 mandat
Kristdemokraterna – eller Europeiska folkpartiets grupp som de heter, förblir parlamentets ostridigt största grupp. Deras vikt är dock inte riktigt lika stor som under förra perioden, efter att de tappat mer än 50 mandat. Gruppens nya ordförande är tyska Manfred Weber från CSU, vilket är en indikation på att tyskarna har satt sig stadigt i gruppen som den överlägset största nationella delegation. Bendt Bendtsen (K) är den enda danska medlemmen.
S&D: 191 mandat
EU:s socialdemokratiska grupp, S&D, är fortfarande näst störst, men kommer att märka en annorlunda intern maktfördelning efter att bland annat François Hollandes franska socialister led ett svidande nederlag i valet. Platsen som den största nationella delegationen går till italienarna, efter att premiärminister Matteo Renzis Partito Democratico fick 31 medlemmar av gruppen – vilket är fler än Tyskland kan prestera. De tre danska socialdemokraterna kommer att sitta här.
ECR: 70 mandat
Parlamentets största överraskning är den konservativa, EU-kritiska gruppen Europeiska konservativa och reformister (ECR), som bildades runt de brittiska konservativa när de drog sig ur EPP 2009. Den tar platsen som parlamentets tredje största grupp från de liberala i ALDE. I gengäld kommer det att bli intressant att följa hur de 18 partierna i gruppen ska samarbeta, när de spänner över hela den politiska skalan – från moralkonservativa SGP från Holland, nationalkonservativa partier som Dansk Folkeparti och Sannfinländarna till de flamländska separatisterna N-VA (som har en tidigare historia med gruppen De gröna).
ALDE: 67 mandat
Det är en svidande örfil för danska Venstre och De Radikales liberala grupp, ALDE, att de nu förpassats till platsen som parlamentets fjärde största parti. Nedgången i flera länder, och inte minst förlusterna i det tyska FDP-partiet, har försvagat dem. ALDE har hittills haft en viktig position när EU:s två stora politiska grupper inte har kunnat komma överens. Den särställningen är nu mindre given, eftersom gruppen också att ha sämre tillgång till framstående utskottsposter och föredragande än tidigare.
GUE/NGL: 52 mandat
Inte minst på grund av en övertygande seger för grekiska Alexis Tsipras Syriza-parti i Grekland och tillkomsten av nya spanska protestpartier har parlamentets mest vänsterorienterade grupp, GUE/NGL, lyckats placeras sig som parlamentets femte största grupp. En stor seger för den irländska Sinn Fein kommer också att märkas i gruppen, som också välkomnar en irländsk grupplös med smeknamnet Ming den skoningslösa och det holländska djurpartiet (PvdD). Däremot har det grekiska kommunistpartiet KKE lämnat gruppen och vill hellre vara grupplösa. Från Danmark sitter Folkebevægelsen mod EU:s Rina Ronja Kari kvar i gruppen.
De gröna: 50 mandat
Från en plats som parlamentets fjärde största grupp har De gröna, där danska SF sitter förpassats till en sjätte plats efter en massiv nedgång i ett antal länder. Det tyska Piratpartiet ersätter det svenska som inte uppnår omval. De gröna förlorade på vägen bland annat det flamländska separatistpartiet N-VA och dess fyra mandat till ECR, medan partiet även decimerades i Frankrike, där de annars stod starkt i förra valet.
EFD: 48 mandat
Förra veckan lyckades slutligen ledaren för UK Independence Party, Nigel Farage, hitta medlemmar från sju länder till sin EFD-grupp, som trots ett bra valresultat var tvungna att säga adjö till bland annat Dansk Folkeparti, Sannfinländarna och Lega Nord, som valde att söka nya samarbeten. Bland de nya medlemmarna finns den italienska komikern Beppe Grillos Femstjärnerörelse och de svenska Sverigedemokraterna. Dessutom har EFD hämtat upp en missnöjd avhoppare från franska Front National, efter påtryckningar från hennes parti att ge upp sin plats i parlamentet.
Grupplösa: 52 mandat
Franska National Front, nederländska Frihetspartiet, belgiska Vlaams Belang, italienska Lega Nord och österrikiska FPÖ har inte haft någon större lycka med att locka tillräckligt många nationaliteter för att bilda den nya radikala högergrupp som de redan i höstas förberedde sig inför. De kan fortfarande lyckas gå samman med bland andra det nya polska högerextrema partiet KNP, som fick fyra mandat. Men partiledarens kontroversiella uttalanden om bland annat kvinnor och judar har gjort dem impopulära. De fem partierna har tidigare vägrat att gå tillsammans med grekiska Gyllene gryning, ungerska Jobbik och det tyska nationalkonservativa NPD, som inte heller har hittat någon att spela med.
Här finns de svenska partierna
Socialdemokraterna – (S&D) Gruppen Progressiva förbundet av Socialdemokrater i Europaparlamentet
Jytte Guteland
Anna Hedh
Olle Ludvigsson
Jens Nilsson
Marita Ulvskog
Feministiskt initiativ – (S&D) Gruppen Progressiva förbundet av Socialdemokrater i Europaparlamentet
Soraya Post
Miljöpartiet – (De gröna/EFA) Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen
Max Andersson
Bodil Ceballos
Peter Eriksson
Isabella Lövin
Moderaterna – (EPP) Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater)
Anna Maria Corazza Bildt
Christofer Fjellner
Gunnar Hökmark
Kristdemokraterna – (EPP) Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater)
Lars Adaktusson
Folkpartiet – (ALDE) Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa
Marit Paulsen
Cecilia Wikström
Centerpartiet – (ALDE) Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa
Fredrick Federley
Sverigedemokraterna – (EFDD) Gruppen Frihet och direktdemokrati i Europa
Peter Lundgren
Kristina Winberg
Vänsterpartiet – (GUE/NGL) Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster
Malin Björk
Därför är de politiska grupperna viktiga:
Med en politisk grupp kommer en rad viktiga fördelar. Ju större gruppen är, desto större är chansen att få saker som:
– Bättre utskottsposter
– Roller som vice ordförande och ordförande
– Fler föredragande
– Tillgång till taltid i plenisalen
– Ekonomiska bidrag till personal, kontorsutgifter, marknadsföring m.m.
– En plats i parlamentets ledning, den så kallade talmanskonferensen.
En politisk grupp måste bestå av 25 ledamöter från minst 7 medlemsländer.