Socialministern: Dags att reda ut missförstånden kring fritidskortet

Vi står inför flera, ofta sammanlänkade, utmaningar gällande barn och ungas hälsa. Stillasittandet och skärmtiden ökar, samtidigt som de aktiva transporterna till skola och andra aktiviteter minskar. Sömnen blir sämre, relationerna tunnas ut och motoriken hos små barn försämras. Många barn saknar en meningsfull fritid.

Detta påverkar förstås även den psykiska ohälsan, som är ett stort bekymmer för många barn och unga och deras föräldrar i dag.

Vi ser också hur barn och unga i låga åldrar dras in i gängkriminalitet och brutalitet, som hotar deras liv och hälsa. I många fall erbjuder gängen en gemenskap och tillhörighet.

Våra barn förtjänar det yttersta 

Med problem som växande ohälsa till följd av minskad rörelse och brist på meningsfull fritid och stora grupper barn som står utanför eller lämnar idrott och föreningsliv kan vi som samhälle och från politikens sida inte fortsätta göra samma saker och vänta oss ett annat resultat. Det krävs att vi tänker nytt och att vi vågar satsa. Våra barn och unga förtjänar att vi gör vårt yttersta för att ge dem förutsättningar för en god hälsa och ett gott liv.

Tidigare regeringar har inte orkat eller förmått ta fram nya verktyg för att möta dessa utmaningar. Men det gör vi.

Sverige ligger i framkant internationellt genom att upprätta denna typ av stöd som bara kan användas till det tänkta ändamålet, men där föräldern inte ska behöva ligga ute med pengar och krångla med att efterregistrera kvitton. 

En av den här regeringens stora reformer på cirka 800 miljoner kronor per år är därför införandet av ett fritidskort för alla barn mellan 8 och 16 år – ett digitalt kort laddat med pengar som bara kan användas för en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra. Fritidskortet är en unik och ny reform som ska låta fler barn och unga upptäcka det fantastiska med att kunna röra på sig i en idrottsklubb, vara ute i naturen med scouter eller friluftsfrämjande eller sjunga i en kör och vara en del av en föreningsgemenskap. Sverige ligger i framkant internationellt genom att upprätta denna typ av stöd som bara kan användas till det tänkta ändamålet, men där föräldern inte ska behöva ligga ute med pengar och krångla med att efterregistrera kvitton. Ett liknande system finns på Island, men har inte genomförts i denna skala förut. I Norge och Sverige har man på kommunnivå infört liknande reformer, men då inte i den skala som gör att man kan bygga ett smidigt digitalt system.

Dags att klargöra missuppfattningar 

Fritidskortet införs nästa år, men redan (eller kanske på grund av att det ännu inte är infört) finns det en del missuppfattningar kring fritidskortet.

En sådan är att fritidskortet främst skulle gynna ekonomiskt starka familjer. Tvärtom bedömer regeringen att det är särskilt viktigt att nå de barn som vi faktiskt inte når i dag, de som aldrig kommer med i föreningslivet eller som slutar delta av olika skäl – inte sällan på grund av att en aktivitet kostar för mycket. Därför införs – till skillnad från i Norge och på Island – ett differentierat fritidskort där de som finns i ekonomisk utsatthet på sina fritidskort får fyra gånger så mycket – 2 000 kronor per barn (”särskilt fritidskort”) medan alla övriga får 500 kronor per barn (”allmänt fritidskort”). Fritidskortet kommer alltså innehålla ett väsentligt större belopp för de barn som lever i ekonomiskt svaga hushåll.

Vi vet att barn slutar i tio- elvaårsåldern för att de inser hur aktiviteten belastar familjens hushållsekonomi. Men ett stöd via fritidskortet som bara kan gå till fritidsaktiviteter konkurrerar inte med matkassen eller elräkningen och kan därför vara mycket viktigt för att plånboken inte ska avgöra barnens möjligheter att delta i fotbollen, teatern eller scouterna.

Det är tyvärr nödvändigt för att säkra att pengarna går till barnens aktiviteter. 

En annan missuppfattning är att fritidskortet blir en tung administrativ börda. Tvärtom ska fritidskortet vara enkelt att använda för barn, föräldrar och föreningar. Därför utformas – också till skillnad från Norge – en digital tjänst där vårdnadshavaren enkelt ska kunna logga in och lösa in kortet för att helt eller delvis använda fritidskortet för betalning av fritidsaktiviteter i en lokal förening eller kulturskola. Det påstås också att det blir krångligt för att användaren måste ansöka om fritidskortet innan det kan användas. Men så är det inte: alla kommer få kortet och när vårdnadshavaren använder kortet hos en ansluten förening så innebär det samtidigt att såväl ansökan som beviljande sker. Det som i förvaltningsjuridisk mening är en ansökan sker alltså automatiskt när kortet används! Kostar en aktivitet mindre än vad som är laddat på kortet så kan det användas till att betala fler aktiviteter, kostar aktiviteten mer blir kortets belopp ett avdrag på fakturan. Samtidigt bygger vi in en hög grad av kontroll genom att upprätta ett register för godkända utförare av aktiviteter och genom kontroll av betalflödet från vårdnadshavaren.

Det är tyvärr nödvändigt för att säkra att pengarna går till barnens aktiviteter. Självklart kommer vi försöka pressa de administrativa kostnaderna, men att bygga ett robust och långsiktigt system kostar också, inte minst initialt. 

En tredje missuppfattning är att fritidskortet måste vara en lösning på allt – att erbjuda alla aktiviteter till alla åldersgrupper, kompetensförsörjning, lokalfrågor, etcetera. Idrott och kultur kommer naturligtvis även fortsatt att förutsätta ett livaktigt föreningsliv med många människor som gör ideella insatser. Och frågor om arenor och anläggningar är aktuella både med och utan ett fritidskort. Med det sagt har regeringen i år satsat nästan 300 miljoner kronor extra, utöver de ordinarie anslagen, på att föreningslivet ska kunna förbereda, öka kännedom om sina verksamheter, köpa in utrustning – exempelvis för barn med funktionsnedsättning – och stärka sitt arbete med att rekrytera och utbilda ledare samt öka möjligheterna för barn och unga med funktionsnedsättningar att hitta till och delta i fritidsaktiviteter.

I och med att fritidskortet endast kan användas till just fritidsaktiviteter kommer ju också pengarna på fritidskortet att gå till föreningar och kulturskolor – så att dessa kan anställa fler danspedagoger eller fotbollstränare och utveckla sitt utbud av aktiviteter.

Regeringen har också i år genomfört en historiskt stor satsning på 100 extra miljoner kronor till Riksidrottsförbundet för att möjliggöra ökad tillgång till anläggningar och idrottsmiljöer. Varje år satsar vi också 100 miljoner kronor på mer idrott i utsatta områden genom stöd till ökad föreningsnärvaro.

Ett motgift mot brottslighet

Genom att ta fram ny lagstiftning och nytt regelverk, bygga den digitala tjänsten och upprätta ett register för kontrollerade utförare av aktiviteter möjliggör vi nu för införandet av fritidskortet. Under andra halvan av 2025 kommer vårdnadshavare att kunna börja använda kortet, och antalet utförare av aktiviteter kommer att utökas löpande.

Så bygger vi ett långsiktigt och robust system för att inkludera alla barn i aktiva och meningsfulla aktiviteter. Detta är en ny och viktig komponent för barns utveckling och välbefinnande – och ett motgift mot ohälsa och brottslighet.

Vi behöver vända den negativa utvecklingen – och med fritidskortet ger vi fler barn och unga tillgång till idrott, kultur, friluftsliv och föreningsliv i gemenskap med andra.