Som vanligt avgörs allt på sista raden – även nationell säkerhet

När strategin presenterades vid en pressträff i början av juli deltog statsminister Ulf Kristersson, försvarsminister Pål Jonson och den nationella säkerhetssamordnaren Henrik Landerholm, en befattning som inte existerade under S-ledda regeringar med Stefan Löfven och Magdalena Andersson som statsministrar.

M har genomfört skissen 

När Löfvens statssekreterare Hans Dahlgren skrev ihop Sveriges första säkerhetsstrategi år 2017 var det på lediga stunder med kontoret på fickan.

Landerholm har en stab med totalt 70 personer till sitt förfogande.

Hur skiljer sig då den nya säkerhetsstrategin från den gamla? Ja, på många sätt, till att börja med är den nya versionen mer utförlig och detaljerad, 48 sidor mot 28.

Löfven på sin tid valde att delegera Regeringskansliets krisledning till inrikesministern på justitiedepartementet. Kristersson gjorde tvärtom, prioriterade en förstärkt säkerhetsorganisation och tog tillbaka ledningsansvaret inklusive kansliet för krishantering, precis som det var tänkt redan i ett tidigare skede.

I Moderaternas handlingsplan för att möta hybridhot i januari 2021 var den uttalade avsikten att ”inrätta ett riktigt nationellt säkerhetsråd direkt under statsministern på statsrådsberedningen”. Så blev det också. Och det har alltså inte enbart med den ryska krigföringen i Ukraina att göra. M har genomfört det man skissade på redan i opposition.

Skiljer sig från förr 

Hur skiljer sig då den nya säkerhetsstrategin från den gamla? Ja, på många sätt, till att börja med är den nya versionen mer utförlig och detaljerad, 48 sidor mot 28.

Den gemensamma nämnaren är att statens kärnuppgift i båda fallen definieras som ”att värna Sveriges frihet, fred och säkerhet”, det vill säga i vid bemärkelse att skydda medborgarna, en tämligen självklar utgångspunkt. I övrigt ser det mesta annorlunda ut.

Den S-ledda regeringen målade med bred pensel och identifierade lite huller om buller åtta separata hot mot befolkningens väl och ve: Militära hot, informations- och cybersäkerhet, terrorism och våldsbejakande extremism, organiserad brottslighet, transporter, energiförsörjning, klimatförändringar och hälsohot.

Hyllorna gapade tomma 

Löfven & co betonade särskilt risken för ”epidemier och smittsamma sjukdomar” och att det måste finnas ”läkemedel tillgängliga i tillräckliga mängder för att klara en plötslig kris”. När pandemin slog till tre år senare gapade hyllorna fortfarande tomma på grund av att inget gjorts för att återställa den systematiskt nedmonterade civila beredskapen. Utan konkreta åtgärder gör en nationell säkerhetsstrategi i sig varken till eller från.

Kristersson-regeringen har ett mer uttalat fokus på inre och yttre säkerhet: ”systemhotande kriminalitet” och militära hotbilder. Jämfört med 2017 har både det grova gängvåldet och säkerhetsläget förvärrats. Natomedlemskapet blir en motvikt i en mer osäker tillvaro: ”Det gör oss tryggare, samtidigt som vi stärker det västliga kollektiva försvaret”, skriver regeringen.

Det tredje fokusområdet är ett motståndskraftigt samhälle. I det ingår ”ekonomisk säkerhet” och ett starkt näringsliv som står sig i internationell konkurrens, en förutsättning för att generera resurser till försörjningsberedskap och investeringar i energi-, transport- och kommunikationssektorerna, centralt även i Natoperspektivet.

Avsikten är att den nationella säkerhetsstrategin ska ”omsättas i konkret handling inom ramen för regeringens ordinarie arbete, bland annat i propositioner till riksdagen, genom styrning av myndigheter och andra regeringsbeslut.” Allting ska alltså traska på precis som vanligt, men med strategin som ledstjärna.

Allt avgörs av sista raden 

En av ett 20-tal olika ”målbilder” med tidshorisont till 2030 är att ”vårt totalförsvar är starkt” när vi kommer dit. Det kan tyckas ambitiöst med tanke på nuvarande tillstånd. Ansvaret för ”för uppföljning av den nationella säkerhetsstrategin” vilar på säkerhetsrådgivaren, det vill säga Henrik Landerholm. För att det ska bli mer än tomma ord är det upp till bevis i rask takt.

Ett konkret prov på den politiska viljan att förverkliga innehållet blir riksdagens totalförsvarsbeslut i december. Då kommer regeringens utfästelser om ”skyndsamhet, pragmatism, robusthet och anpassningsförmåga” att spela mindre roll. På sista raden handlar det om att lägga upp pengar på bordet. Som alltid.

I den brittiska regeringens säkerhetsstrategi från 2015 sorterade dåvarande premiärministern David Cameron begreppen i den ordningen redan i den första meningen:

”Vår nationella säkerhet är avhängig vår ekonomiska säkerhet och vice versa. Så det första steget i vår nationella säkerhetsstrategi är att säkerställa att vår ekonomi är och förblir stark.”

Även för en svensk regering ett decennium senare kan det vara något att ta fasta på.