Spännande inblick i maktens korridorer

Moa Berglöf var talskrivare åt Fredrik Reinfeldt när denne var statsminister. Med boken Landsförrädare beskriver hon sin resa in i politiken, via ungdomsförbundet, hela vägen in i maktens korridorer. Den mörkare sidan handlar om de hot och hat hon fått utstå sedan hon på senare år har kritiserat partiets politiska kursändring.

Perspektivet

Det är värt att påpeka att den här typen av böcker alltid företräder författarens perspektiv. Så när det sluggas mot enskilda personer eller Moderaternas nuvarande politik, så finns det säkert lika många personer i partiet som är av en annan åsikt.

Men det hindrar inte att Moa Berglöf bidrar med intressanta perspektiv. Hennes beskrivning av partiets invandringkritik på 1990-talet gör att man påminns om att politik många gånger går i cykler. Vissa saker som föreslogs då, var sedan paria under Alliansåren, för att nu drivas av partiledningen.

Maktens korridorer

Särskilt intressant är det att ta del av Berglöfs erfarenheter från statsrådsberedningen och det som inte skett inför öppen ridå. 

Där berättas om allt från personstrider och taktiska upplägg inför debatter till krishantering och ministerturbulensen när regeringen tillträdde. En del ägnas åt klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 och särskilt underhållande är beskrivningen av hur Moa Berglöf med ett portföljtrick lyckades ta sig in på ett slutet möte mellan EU-ledarna och president Obama.

Gärna mer

Tonvikten ligger på den första mandatperioden. Den fångar Berglöf på ett övertygande sätt. Men det är därför lite synd att den andra mandatperioden, 2010-2014, knappt får några sidor alls.

Berglöf konstaterar att valresultatet 2010 med Sverigedemokraternas inträde innebar att ”Hela det politiska landskapet behövde hantera en helt ny dimension i svensk politik, långt ifrån höger och vänster, ekonomi och välfärd”.

Men sen avhandlas mandatperioden i två rejäla skutt, ett till Almedalen 2013 och sen till valrörelsen 2014. Som läsare hade man gärna fått höra mer hur arbetet påverkades av att regeringen inte längre hade majoritet.

Viktigt inlägg

Att Moa Berglöf har lämnat politiken gör att hon redan nu kan ge sin bild av partiet från 1990-talet till mitten av 2010-talet. Många av huvudpersonerna i boken är fortfarande i dag aktiva och kan därför inte på samma sätt ge sin syn.

Det är klart att man gärna vill läsa hur dåvarande Muf-ordföranden Gunnar Strömmer, SSU-ordföranden Mikael Damberg och kårkollegorna Ardalan Shekarabi (S) och Christofer Fjellner (M) ser på samma tid i svensk politik.

Men fram till att de ger ut sina självbiografier är Moa Berglöfs bok ett utmärkt inlägg för att skapa förståelse för unga politiker som tar sina första stapplande steg in i maktens korridorer. Och hur varken det, eller tiden efter, är en dans på rosor.