Svenska kyrkans sociala arbete värderat till 1,5 miljarder

Svenska kyrkan har låtit Ramboll räkna på vad deras diakonala arbete skapar för mätbart samhällsvärde. Analysföretaget kommer fram till siffran 1,55 miljarder kronor per år, men eftersom mjuka värden är svåra att mäta har de lagt beräkningarna i underkant med marginal. Förmodligen är den egentliga summan betydligt högre.

Så vilken nytta har man av en så osäker studie? Pernilla Jonsson är forsknings- och analyschef vid kyrkokansliet i Uppsala. 

– Det blir lättare att föra samtal med beslutfattare på olika nivåer när vi synliggör kyrkans sociala arbete. Det talas väldigt ofta kronor och ören utanför kyrkan, och även ett lågt räknat resultat ger en tydlig fingervisning om både bredden och omfattningen av vad Svenska kyrkan faktiskt gör, säger hon till Altinget.

Trycket ökar

Pernilla Jonsson berättar att trycket på församlingarnas diakonala arbete ökar.

– Och det kommer fortsätta öka. Dels på grund av det demografiska trycket, dels för att vi har ett socialförsäkringssystem som inte är anpassat efter att fler är egenanställda eller timanställda. Vi har också många nyanlända och personer som inte har fått asyl men inte kan utvisas och därför befinner sig i ett sorts limbotillstånd. Under coronakrisen var det dessutom helt nya grupper som sökte stöd, säger Pernilla Jonsson.

Göra mer med mindre

Samtidigt fortsätter Svenska kyrkan att förlora medlemmar och följden blir minskade medlemsintäkter. I klartext minskar medlen samtidigt som behoven ökar.

– Både regeringen och EU säger att civilsamhället är viktigt när det gäller socialt ansvarstagande och innovation. Men myndigheterna glömmer ofta bort Svenska kyrkan och andra trossamfund när välfärden ska planeras. 

– Man glömmer lätt att Sveriges största civilsamhällesorganisation är ett religiöst samfund som har församlingar i precis hela landet, med en enorm bredd och skillnaderna i det diakonala arbetet beroende på vilken lokal kontext som församlingarna verkar i.

Vad tänker du på?

– Varje församlings diakonala uppgift är att betjäna människorna inom sitt geografiska område. Då gäller det alla, helt oberoende av medborgarskap, diagnoser, arbetsplats eller något annat. Det kan vara att ordna sopplunch för att minska ensamheten, att jourhavande präst utökar öppettiderna under pandemin eller att man når målgrupper som hamnar mellan stolarna hos myndigheter. 

Varje församlings diakonala uppgift är att betjäna människorna inom sitt geografiska område. Då gäller det alla, helt oberoende av medborgarskap, diagnoser, arbetsplats eller något annat.

Ärkebiskop Antje Jackelén kommenterar i pressmeddelandet att rapporten visar hur Svenska kyrkan tar ett stort samhällsansvar. Känner ni er ifrågasatta på den punkten?

– Inte ifrågasatta, men ibland glöms vi bort för att myndigheterna glömmer att tänka in oss.

Det är 2019 som mäts, sedan kom pandemin. Hur har den påverkat?

– Vi ställde om tidigt. Jourhavande präst ökade sina öppettider för våra medarbetare förstod att det här kommer att innebära rent existentiella påfrestningar med många döda, social isolering och oro inför vad som kommer att hända. Vi såg nya grupper som sökte stöd. Sedan har det varit svårt att upprätthålla kyrkans verksamhet och gudstjänstliv med de olika begränsningarna.

Vad tänker du på mer specifikt?

– Vi har digitaliserat gudstjänster och plattformar för familjerådgivning. En del församlingar arrangerade utomhuspromenader, på några ställen gav man folk möjlighet att samtala med prästen eller diakonen utomhus på en bänk på vissa tider. Samtidigt har anpassningar och nytänkande under pandemin gjort statistiken osäkrare. Att gå och sjunga utanför äldreboende eller hänga kakor på församlingsmedlemmars dörrhandtag är något annat än verksamhet i våra lokaler.

Jag hör ganska många fråga sig om Svenska kyrkan kommer att gå in mer inom idéburen välfärd i framtiden. Vad tror du?

– Det är en fråga som beslutas på lokal nivå. Kyrkan centralt får och ska inte göra det. Men vi har församlingar som redan jobbar inom idéburen välfärd, och Knivsta pastorat är medlem i Famna. Den här rapporten är visserligen tänkt för beslutsfattare utanför kyrkan, men den kan också vara ett underlag för diskussion internt om vilket samhällsansvar man vill och kan ta, säger Pernilla Jonsson.