Vågar du driva borgerlig skattepolitik, Svantesson?

Förra veckan kom beskedet från Elisabeth Svantesson att man kommer att indexera upp brytpunkten för den statliga inkomstskatten. Samtidigt yppades inte ett ord om kompensation för de som fick ta smällen förra året när regeringen valde att inte indexera upp den. Regeringen, med Svantesson i spetsen, skulle ha kunnat kompensera för sitt svek 2023. I stället fortsätter man att överge arbetslinjen och strypa svensk tillväxt, ett svek mot skattebetalarna.

Höga skatter påverkar arbetsmoralen

Sverige har en av Europas högsta marginalskatter på 64 procent. Kort sagt innebär det att efter man har kommit över brytpunkten för statlig inkomstskatt så får man behålla 36 kronor för varje intjänad hundralapp. Det påverkar såklart viljan att arbeta. Att man på varje intjänad hundralapp ser en så liten skillnad i den egna plånboken tar bort incitamenten för de som vill göra karriär eller söka sig till högre utbildning.

Över en miljon svenskar betalar i dag statlig inkomstskatt, och fråntas därigenom motivationen att nå sin fulla potential. Det gör det också mer attraktivt att skatteplanera och mindre attraktivt för specialiserad arbetskraft från andra länder att flytta till Sverige för att jobba. Varför flytta hit om man ändå inte får behålla sina pengar?

Avskaffandet av den statliga inkomstskatten är ett bra steg för Sverige mot att bli ett mer normalt EU-land med högre tillväxt.  

2023 drog den statliga inkomstskatten in 56 miljarder kronor till statskassan. Det är en ganska liten del av de totala skatteintäkterna på 2 566 miljarder kronor. Men det är inte alls säkert att ett borttagande av den hade motsvarat ett lika stort bortfall från statsbudgeten. Med lägre marginalskatt på inkomst skulle fler människor arbeta och kämpa för att få en högre inkomst. Mer skatt skulle samlas in via kommunalskatten och arbetsgivaravgiften. På totalen hade det med stor sannolikhet blivit mer skattepengar. Att ta bort den statliga inkomstskatten hade alltså antagligen varit självfinansierande.

Rensa i skattesystemet

Men den statliga inkomstskatten är inte bara dålig för den enskilda människan. Sverige är bland de länder i Europa med lägst tillväxt. Att regeringen i ett sådant läge inte fokuserar på tillväxtreformer för att rivstarta den svenska ekonomin är helt oförståeligt.

På pappret är vi ett relativt bra land för företag och tillväxt, men den höga marginalskatten gör att vi halkar efter eftersom tillväxten är beroende av att människor arbetar hårt och driver på för innovation. Inom EU är det bara Belgien som har högre marginalskatter än Sverige. Avskaffandet av den statliga inkomstskatten är ett bra steg för Sverige mot att bli ett mer normalt EU-land med högre tillväxt.

En större upprensning i skattesystemet, för att fasa ut snedvridande och missriktade avdrag och undantag, är helt nödvändigt. Att ta bort den statliga inkomstskatten kommer inte lösa alla problem för den svenska skattepolitiken. Men att ta bort den borde vara en ”no brainer” eftersom det i slutändan troligen skulle ge ännu större skatteintäkter, utan att lägga bördan på den enskilde skattebetalaren. Att det dessutom hade kunnat sparka liv i den svaga tillväxten borde få en borgerligt sinnad regering att direkt säga ja till ett avskaffande.

Borgerlig konflikträdsla

Regeringens skattepolitik är ett tydligt tecken på dåligt självförtroende där Elisabeth Svantesson är rädd för kritik från vänstern – och du som arbetar hårt får betala. Nu, på andra sidan inflationskurvan, är det hög tid för Svantesson att se sig själv i spegeln och våga driva borgerlig politik. Även om vi förstår att det måste kännas ovant för denna regering.