Vad vill regeringen med förvaltningspolitiken?

I fallet Försäkringskassan framgår av årsredovisningen att man under flera år tagit emot nya helt eller delvis ofinansierade uppdrag och verkställt stora regeländringar. Stora nerdragningar och besparingar har påverkat hela verksamheten – de försäkrade drabbas i form av minskad tillgänglighet och ökade handläggningstider.

Vi ser också att sammanslagningar av myndigheter ska genomföras i snabb takt utan att syftet förefaller vara annat än just färre myndigheter. Andra myndigheter ska samtidigt utveckla sin verksamhet utan tydliga mål och med otillräcklig eller ryckig resurstilldelning.

Förvirring råder

Det råder i nuläget förvirring eller åtminstone otydlighet kring vad målet för förvaltningspolitiken egentligen är. Medialt kan man utläsa att inget tyder på att regeringen har för avsikt att lägga fram ett förvaltningspolitiskt program för riksdagen.

Budskapet har varit att regeringen i stället utgår från Alliansregeringens förvaltningspolitiska proposition från 2010. Det rapporteras också om att förvaltningen ska bli mindre, med färre myndigheter, och att tillitsreformen ska fasas ut. Någon utvärdering eller analys för dessa stora penseldrag har vi dock inte sett.

En modernare kompass behövs

Men samhällsutvecklingen går i hög hastighet och nya utmaningar uppstår löpande. Då behövs en modernare kompass. Förvaltningen ska styras mot tydliga och transparenta mål som främjar demokrati och rättssäkerhet. Det är regeringens uppgift att styra myndigheterna mot målen.

Det krävs också en gemensam hållning från politiken om att ge myndigheter långsiktiga förutsättningar och lita på att de strategiskt bygger sin verksamhet, utför sina uppdrag, och kan ställa om inför nya och oförutsedda utmaningar.

Oklarhet och snäva resurser

Akavia har många medlemmar som arbetar i den statliga förvaltningen. De arbetar som ekonomer, jurister, samhällsvetare, personalvetare, kommunikatörer och IT-akademiker. Många av dem är också chefer. Vi vet att de många gånger är stolta över att arbeta i offentlig sektor och ta ansvar för att värna de demokratiska grundvärderingarna.

De utgör inte bara en absolut nödvändig resurs utan är stommen i vår demokratiska ordning. De behöver tydlighet, långsiktighet och stabilitet. I stället möts de av oklarhet och av krav om ökad effektivitet med många gånger snäva resurser som i sin tur orsakar dålig arbetsmiljö med risk för stress men också risk för att göra fel.

Tidöavtalet påverkar arbetet

De möts också av förslag som påverkar arbetet, förtroendet för dem, och deras vilja att söka sig till och stanna i statens tjänst. Exempel är Tidöavtalets beslut om att skärpa tjänsteansvaret utan tydlig förklaring om vad som brister i nuvarande system. Lägg också till förslag om säkerhetsprövningar som riskerar att bli godtyckliga och diskriminerande och om övergångsrestriktioner om de vill söka jobb i andra sektorer.

För att medarbetare i medborgarnas tjänst ska kunna utföra sina uppdrag och bidra med sin kompetens måste de få rätt förutsättningar. Offentliga arbetsgivare måste vara attraktiva för att kvalificerade medarbetare ska söka sig dit, stanna och utvecklas. En förvaltning som präglas av gott ledarskap, tillit till professionerna, goda villkor och en bra arbetsmiljö är avgörande.

Varningssignaler till staten

Personalomsättningen inom staten var under 2023 11,8 procent. Av de som avslutade sin anställning uppgav 65 procent att de lämnade staten som arbetsgivare. 52 procent av de som slutade hade varit anställda i fyra år eller färre.

Det är varningssignaler, och tydliga tecken på att staten som arbetsgivare behöver fortsätta förbättra kompetensförsörjningen.

Sex områden att fokusera på

För att möta de utmaningar som den statliga förvaltningen står inför behöver regeringen skyndsamt presentera ett nytt förvaltningspolitiskt program. Ett sådant bör ta hänsyn till följande sex delar:

1. Målsättningen för förvaltningspolitiken ska ha som utgångspunkt att bibehålla och förbättra förtroendet för våra myndigheter och dess medarbetare.
2. Den statliga förvaltningen ska präglas av långsiktighet i planering och styrning. Myndigheter ska ha resurser och förmåga att snabbt ställa om i en föränderlig omvärld.
3. Regeringen ska ägna sig åt strategisk styrning med minskad detaljstyrning.
4. Regeringen behöver i sitt arbete tydligt värna och verka för att staten ses som en attraktiv arbetsgivare dit kvalificerad kompetens söker sig och vill stanna.
5. Verksamheten ska vila på tillit till professionerna, deras kompetens och kunskap och tjänstemannens opolitiska och objektiva roll ska värnas.
6. Förbättra det förebyggande arbetet mot utmaningar som tjänstemännen står inför, bland annat korruption, otillbörlig påverkan, hot, våld och trakasserier.

Inger inte förtroende

Det behövs ett sammantaget grepp och ett tydligt och kommunicerat mål från regeringen för svensk förvaltningspolitik.

Att bedriva politik och vidta åtgärder med utgångspunkt i en förvaltningspolitisk proposition som antogs för över ett decennium sedan inger inte förtroende.