Vi vill också se förändring – men med rimlighet

Civilsamhället skapar tillit, engagemang och sammanhållning. Civilsamhället ger individer möjlighet att mötas och växa. Civilsamhället ger välfärd till människor som det offentliga har svårt att nå fram till. Civilsamhället driver på innovation och skapar samhällsutveckling. Civilsamhället är en viktig röstbärare och en del av den apparat som granskar makten.

Men någonting håller på att hända.

Viktigare än någonsin 

En ny bild av civilsamhället tecknas på debattsidor och av ledarskribenter, med en retorik som säger att sektorn har blivit för beroende av staten. Att den präglas av fusk och fulspel. Ibland låter det som att civilsamhället bara är en utgiftspost med tveksamma resultat. Vi känner inte igen oss – för att det inte är sant. Det är precis tvärtom, den samhällsnytta som civilsamhället skapar är enorm. Inte minst i det främjande och förebyggande sociala arbetet, som är viktigare nu än någonsin.

På sikt kommer de pågående förändringarna att urholka det svenska civilsamhället som vi känner det. 

Skiftet i retoriken drivs av – och driver samtidigt på – konkreta politiska förändringar. Regeringen vill ha ett nytt paradigm, som det heter. I det nya paradigmet tillskrivs civilsamhället en annan roll och delvis nya uppgifter. Många organisationer utsätts just nu för svåra prövningar. Till exempel studieförbunden, organisationer som arbetar med utvecklingsbistånd, fredsrörelsen, etniska organisationer och konsumentorganisationerna. Några har fått lägga ner när finansiering helt försvunnit eller förutsättningarna förändrats. Andra kämpar på med delvis nya finansieringsmodeller, neddragningar och omorganisationer.

På sikt kommer de pågående förändringarna att urholka det svenska civilsamhället som vi känner det, och den viktiga roll det spelar för en stark och livskraftig demokrati. Och därmed kommer de också att göra någonting med Sverige som land.

Huvuddelen kommer inte från skattemedel 

De politiker som står bakom paradigmskiftet säger samtidigt att de vill ha ett starkt civilsamhälle. De skriver under på att civilsamhället fyller en avgörande samhällsfunktion, både som demokratibärare och utförare av välfärd. Finansieringen stramas åt för sektorns eget bästa, menar de. Civilsamhället blir starkare, lyder argumentet, om beroendet från staten minskar.

Självklart ska vi inte tillåta fusk. Varken med skattefinansierade medel, eller med pengar som föreningar och idéburna aktörer arbetar hårt för att få in på andra sätt. Och vi vill givetvis inte heller ha ett civilsamhälle som är helt beroende av staten – tvärtom.

Finansieringen av civilsamhället låter sig inte med enkelhet beskrivas, men statistik från SCB visar att ungefär en tredjedel av icke vinstdrivande organisationers intäkter kommer från offentliga medel. Huvuddelen av finansieringen kommer alltså inte från skattemedel.

Måste ske under rimliga förutsättningar 

Många av förändringarna i det pågående paradigmskiftet sker utan att vi förstår vad regeringen egentligen vill uppnå. I en takt och på ett sätt som får oss att tro att skiftet i sig är viktigare än resultaten. Vi har en lång tradition i Sverige av samverkan mellan olika samhällssektorer. Vi civilsamhällesorganisationer tror på den modellen och vill fortsätta samtalet med politiker och andra beslutsfattare.

Vi vill också se en förändring. Vi tar ansvar, vi vill utvecklas, göra mer och göra bättre. Men det måste ske med rimliga förutsättningar, med långsiktiga spelregler och med ett tydligt, samhällsstärkande mål i sikte. Och det måste ske i dialog med dem som berörs.

Varför inte börja redan i dag på Civilsamhällesarenan i Almedalen?