Debatt

"Viktigt att förstå konsekvenserna av isoleringen"

DEBATT. Det krävs en handlingsplan för att minimera konsekvenser av besöksförbud och social isolering för äldre på äldreboende. Det skriver två professorer från Umeå universitet tillsammans med Ida Kåhlin och Stefan Jutterdal.

Med hjälp av mötesvärdar och plexiglas kan boende på Tallgläntans äldreboende i Falkenberg och anhöriga ses igen.
Med hjälp av mötesvärdar och plexiglas kan boende på Tallgläntans äldreboende i Falkenberg och anhöriga ses igen.Foto: Björn Larsson Rosvall/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.
Ingeborg Nilsson
Professor i Arbetsterapi, Umeå universitet
Erik Rosendahl
Professor i Fysioterapi, Umeå universitet
Ida Kåhlin
Förbundsordförande, Sveriges Arbetsterapeuter
Stefan Jutterdal
Förbundsordförande, Fysioterapeuterna


Att minska smittspridning på äldreboenden under coronakrisen är mycket viktigt och behöver prioriteras. Samtidigt är det viktigt att förstå konsekvenserna av isoleringen för de enskilda äldre.

Förutsättningar att må bra

Personer som i dag bor på äldreboenden är mycket sköra, ofta multisjuka och lever ofta med en demensdiagnos eller kognitiva nedsättningar. Denna grupp är heterogen på flera sätt, inte minst vad gäller ålder och funktionsnedsättningar, men har gemensamt att de behöver stöd för att få sin vardag att fungera.

Enligt Socialtjänstlagen har äldre personer som behöver stöd från samhället rätt till stöd för att vara aktiva och ha en meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. Det handlar inte om att sätta guldkant på vardagen för boende på äldreboende utan om att garantera ett värdigt liv. Alla människor, även äldre multisjuka med kognitiva problem, mår bra av att vara fysiskt aktiva, ha sociala sammanhang och att få stöd att utföra för personen meningsfulla aktiviteter. Det är med dessa grundläggande delar som människan har förutsättningar att må bra.

Allvarliga konsekvenser

Nyligen kom nyheten att Sveriges kommuner och regioner (SKR) vill att personer med demenssjukdom som bor på äldreboende och är smittade av covid-19 ska kunna isoleras för att inte smitta andra. Detta är emot nuvarande lagstiftning, men SKR vill ändra på det.

Förslaget om isolering är det senaste initiativet för att minska smittspridning på äldreboenden. Redan tidigare har besöksförbud på obestämd framtid införts, så att de boende inte får ta emot besök av anhöriga, familj och vänner. Risken för spridningen av coronaviruset har också inneburit att boendegemensamma aktiviteter minskat eller helt upphört. Kvar är den multisjuka äldre personen som starkt beskurits på möjligheter till stimulans, samtal och aktiviteter.

Att många, kanske det absolut största flertalet, dessutom har begränsade möjligheter att använda såväl telefoner som andra tekniska distanslösningar för sociala kontakter skapar förstås än mer utsatthet och isolering. Denna situation med minskad fysisk och social aktivitet riskerar att få allvarliga konsekvenser för de äldres hälsa och välmående, samt öka samhällskostnaderna. 

Inhumant

Att med besöksförbud dramatiskt förändra livsvillkoren för boende på äldreboende kan motiveras i det akuta skedet av coronakrisen. Att låta besöksförbudet fortgå under lång tid och dessutom möjliggöra isolering av personer som blivit sjuka i covid-19, utan att också kräva att äldreboenden ska kompensera den drastiska förändringen av aktiviteter, stimulans och gemenskap, är inhumant.

Låg personaltäthet gör ofta att personalens dagliga omsorg inte räcker till en varierad och aktiv vardag för de boende. Boendegemensamma aktiviteter, besök av frivilligorganisationer liksom vänner och familj som hälsar på är därför viktigt för att de boende ska kunna känna samhörighet och gemenskap. Föreningars verksamheter och anhöriga har med andra ord en oerhört viktig funktion för att främja de boendes livssituation – och nu är möjligheterna för dem att bidra starkt begränsade.

Stor risk för aktivitetsbrist

I den årliga brukarundersökningen av äldreboenden som görs av Socialstyrelsen var det bara 6 av 10 personer på äldreboenden som förra året var nöjda med möjligheterna till meningsfulla aktiviteter och utomhusvistelse. Denna undersökning gjordes alltså innan coronakrisen, vilket ger anledning att vara djupt bekymrad hur situationen kan se ut i dag.

Nu är de äldre boende helt utelämnade till att omsorgspersonalen ska ha tid att skapa individuellt meningsfulla aktiviteter. Då omsorgspersonalen redan innan coronakrisen hade tidsbrist för de nödvändiga omvårdnadsgöromålen kan ingen annan slutsats dras än att det föreligger stor risk för aktivitetsbrist bland äldre på äldreboenden. Dessutom är det dålig tillgång till legitimerade arbetsterapeuter och fysioterapeuter. De är experter på vardagliga och fysiska aktiviteter, men en person kan behöva ansvara för hundratals personer på flera olika äldreboenden.

Rehabiliterande insatser

Adderat till detta kommer en extra stor risk att drabbas av komplikationer och bestående funktionsnedsättningar efter covid-19 som äldre personer har, inte minst de som redan innan har nedsatt hälsa och multisjuklighet, däribland alla de som bor på äldreboenden. För dessa kommer rehabiliterande insatser vara avgörande för att inte få fler och bestående funktionsnedsättningar.

Det gäller även de som inte haft en så allvarlig sjukdomsutveckling att de behövt och fått intensivvård på sjukhus. En tids immobilisering, mestadels i sängläge, kan får stora negativa konsekvenser för äldre personer bland annat eftersom de behöver längre tid för att träna upp sin muskulatur igen jämfört med yngre personer.

Våra förslag

Nu krävs krafttag för att undvika att äldre på äldreboenden får försämrad hälsa av de dramatiska förändringarna i livsvillkoren. Enskilda äldreboenden och ideella krafter har visat stor kreativitet i sina försök att skapa stimulans i vardagen för de instängda äldre exempelvis med besök via plexiglas eller köruppträdanden utanför balkonger till äldreboenden. Regeringen gav också nyligen Post- och telestyrelsen uppdraget att genomföra insatser för att underlätta för äldre att använda digitala tjänster, men mycket mer behövs.

Om den sociala isoleringen av äldreboenden ska fortgå och kanske trappas upp behöver samhället och äldreboenden ta sitt ansvar och vi föreslår:

  1. Anställ mer personal till äldreboenden för att skapa en varierad och meningsfull vardag, där den äldre personen utifrån sina egna förutsättningar får möjlighet att röra sig och träna kroppen, delta i meningsfulla aktiviteter liksom möjlighet att ha kontakt med vänner och familj.

  2. Mer resurser för förebyggande och rehabiliterande insatser av arbetsterapeuter och fysioterapeuter till de boende och även för att handleda personalen.

  3. Att varje äldreboende skapar en krisplanering som de kan kommunicera till anhöriga för hur de, utifrån sina respektive unika villkor, kan tillgodose de boendes behov av en aktiv vardag och fortsätta ha kontakt med sina nära.

  4. Om isolering ska genomföras är det nödvändigt att det även finns riktlinjer på hur isoleringens negativa konsekvenser ska motverkas.
Nämnda personer

Ida Kåhlin

Förbundsordförande Sveriges arbetsterapeuter, universitetslektor i arbetsterapi Linköpings universitet
fil. dr. arbetsterapi (Linköpings uni. 2015)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

Altinget logo
Stockholm | Köpenhamn | Oslo | Bryssel
Politik på allvar
AdressJohannesgränd 1111 30 StockholmRedaktionen+46 (0)8 12 13 14 24[email protected]Prenumerationsärenden+46 (0) 73 529 99 09[email protected]Org.nr. 556980-5269
Chefredaktör och ansvarig utgivare:Sanna RaymanCFOAnders JørningKommersiell direktörLars GrafströmVdAnne Marie KindbergOrdförande och utgivareRasmus Nielsen
Copyright © Altinget, 2024