Verklighetsfrånvänd politik gör boende dyrare och fördröjer omställningen
Att särbehandla bildelning positivt, och biluthyrning negativt, är oförenligt med EU-rätten. Det skriver Anders Parment, universitetslektor som forskar i platsattraktivitet och hållbar mobilitet vid Stockholm Business School, och Göran Reierstam, arkitekt med fokus på stadsutveckling.
Anders Parment och Göran Reierstam
Universitetslektor företagsekonomi respektive arkitektVäxande städer och klimatfrågan skapar stora utmaningar samtidigt som arbetsmarknaden blir alltmer specialiserad och vi allt oftare gör saker på udda tider. Miljöriktiga färdmedel bör användas när det går, men alla resor kan inte företas med kollektivtrafik, appstyrd mikromobilitet eller cykel.
Verklighetsfrånvänd agenda
Tyvärr driver politiker en verklighetsfrånvänd agenda, som varken fångar individuella mobilitetsbehov eller bidrar till smart klimatomställning. Många kommuner tvingar arkitekter och byggherrar att i exploateringsavtal bygga bostäder där bildelning måste erbjudas. Sådana krav saknar legal grund.
I flera europeiska länder subventioneras bildelning. Konkurrensverket har utrett frågan och är tydlig: ”In most affected markets, there is no level playing field yet between the established incumbents and the new sharing platform entrants. This calls for urgent action on the side of policy-makers to foster innovation in the sharing economy while enabling fair competition.” Att särbehandla bildelning positivt, och biluthyrning negativt, är oförenligt med EU-rätten.
I Sverige anser många att kommunalt självstyre bör omfatta subventioner av bildelning, till exempel gällande parkering. Att subventionera dåligt utnyttjad bildelning är politisk klåfingrighet och dålig resursanvändning. Studier visar att boende som avstår egen bil ofta väljer kollektivtrafik, cykel, appstyrd taxi eller elsparkcykel, och att subventioner ger färre som åker kollektivt samt kan konkurrera ut biluthyrning och taxi.
Politiker väljer bort marknadslösningar
Vissa studier om bildelning bygger på tendentiöst tolkade användarenkäter, att kunna tänka sig att avstå egen bil är inte samma sak som att sälja den. Löften om att en delad bil ersätter tolv eller fler privata har köpts av både bildelare och politiker.
Senare studier visar att en delad bil ersätter tre privatbilar. Verkliga data visar att delade bilar används fyra till tolv procent av tiden, marginellt mer än en privatbil. Stationsbaserad delning är mycket bättre. Den har tydlig klimatnytta, ersätter privatbilar och kan integreras med kollektivtrafik och mikromobilitet. Ju bättre integrationen fungerar, desto fler privatbilar kan ersättas.
Att subventionera dåligt utnyttjad bildelning är politisk klåfingrighet och dålig resursanvändning.
I Tyresö byggs nu 171 plus 207 lägenheter i Bollmorabacken. Kommunen har ställt krav på reducerad parkeringskvot med tre plus fyra delningsbilar i garaget. Grundavgift måste enligt avtalet ingå. Alla boende får betala, oavsett om de saknar körkort, använder bildelning eller kör egen bil. 20 meter bort finns en biluthyrningsstation. Nu funderar byggherren på om delningsbilarna helt enkelt kan stå där. Krav på nyckellös, appstyrd hyra på timbasis kan ställas. Flera biluthyrningsstationer erbjuder redan det.
Politikerna vill alltså inte använda lösningar, som genom marknadskrafter erbjuder bra användarvillkor, ett rikt utbud med miljöriktiga fordon och klarar sig utan subventioner. I stället påtvingas en lösning som fördröjer byggprojekt och ökar boendekostnaden – utan att ge fördelar för användaren. Dessutom får bildelaren monopol.
Låt marknadskrafterna verka
Kanske bländas politiker av språkbruket. Som Vallastaden i Linköping – Sveriges första bilfria stadsdel. Trots delningsbilar har många egen bil i ett garage på området, tolv minuter med cykel från stadskärnan. Biluthyrning är en snarlik tjänst, lönsamheten god, beläggningen 62-71 procent.
I kristider måste politiker tänka smart. Lägg inte knappa resurser på lösningar som marknadskrafter sköter bättre och mer rättvist.