Debatt: Det ideella arbetet kan aldrig ses som en självklarhet

Sophie Nachemson-Ekwall
Ekonomie doktor och författare
Petter Skogar
Vd, Fremia
Leif Linde
Ordförande, Fremia

Stora värden kan skapas för det svenska samhället om den tredje sektorn med civilsamhället och idéburna verksamheter ses som jämbördig part till näringslivet och den offentliga sektorn. För att lyckas måste politikerna riva ner hindrande regler och utvecklar en stöttande infrastruktur, bland annat finansiell.

Oavsett hur vi beskriver den tredje sektorn så delar dess aktörer ett gemensamt arv: de har historiskt fått anpassa sig till det utrymme som funnits tillgängligt mellan det privata näringslivet och den offentliga sektorn. Vi menar att Sverige behöver förändra förhållningssättet. Två utmaningar måste hanteras:

Den första är sektorns marginella roll som leverantör av tjänster i välfärden. Fakta är tydlig: Idéburet står endast för 3 procent av sysselsättningen i välfärden, långt under OECD-genomsnittet. Konventionella företag står samtidigt för omkring 20 procent. Det andra rör det ideella arbetet som aldrig kan ses som en självklarhet, speciellt nu när populism och nationalism brer ut sig över Europa. Det handlar också om ett ifrågasättande av vad skattemedel ska användas till och folkrörelsernas roll.

Tre möjligheter

Nytt nu är att dessa utmaningar kan hanteras inom ramen för det samhällsklimat som bland annat formuleras genom FN:s globala hållbarhetsmål. Därför lanserar vi boken ”Dags att bry sig. Så kan civilsamhället och den idéburna sektorn lyfta Sverige”.

Här lyfter vi fram tre möjligheter som politiker och sektorn borde arbeta med:

1. Sverige står inför komplexa samhällsutmaningar som bäst löses i samskapande mellan den tredje sektorn, det privata näringslivet och den offentliga sektorn. Medborgarnas önskemål är mer mångfacetterade i dag än tidigare. De idéburna företagens tradition av att se till hela människans behov har förutsättningar att leverera på det. Sveriges ambitioner kring FN:s hållbarhetsmål måste därför inkludera alla sektorer tillsammans.
   
   
2. Den tredje sektorn behöver ta en större plats i välfärden. Sektorns pluralism ger utrymme för både egenmakt och valfrihet. I vår ligger utredningen Idéburen välfärd på riksdagens bord. Det kan ses som ett första steg. Riksdagen kommer behöva gå betydligt längre för att de idéburna ska bli både fler och växa till åtminstone 10 procent i välfärden.
   
   
3. Det nya samskapandet kräver finansiellt kapital. Föreningslivet pressas när bidragen och projektpengarna minskar och privata gåvor förblir små. Samskapande kräver samtidigt nya finansieringsmodeller kopplade till sociala mål, innovation och effektutvärdering av sociala insatser. Sverige saknar sociala kreditgaranti- och investeringsfonder. Uppdragen för Allmänna arvsfonden och Almi kan breddas.

"Otydligheten slår igenom"

De länder i Europa som ligger i framkant när det rör idéburen verksamhet i välfärden har stödjande lagstiftning och gynnsamma skatteregler. 

Vi vill också peka på att de länder i Europa som ligger i framkant när det rör idéburen verksamhet i välfärden har stödjande lagstiftning och gynnsamma skatteregler. Här finns en marknad för påverkansinvesteringar, och både privat och offentligt kapital. De länder som fått till ett bra samarbete mellan politiker och sektorn har också en politik för tillväxt för sektorn. Därför är det allvarligt att kunskapen om sektorns förmåga till samskapande och innovation är låg i Sverige.

Riksdagens åtta partier beskriver sektorn på olika sätt. Otydligheten slår igenom på olika nivåer i hela det offentliga Sverige.

Det räcker helt enkelt inte längre för Sverige att bara ha en historia av folkrörelser och att vara bra på ideellt arbete. För att lyckas med framtidens samskapande behöver vi gå bortom den politiska retoriken och utveckla värdet av den tredje sektorns mångfald, långsiktighet och innovationskraft.