Jakob Forssmed borde lyssna på oss i arbetet med demokrativillkoren

I torsdags kom det formella beslutet att regeringen drar tillbaka det kritiserade förslaget om demokrativillkor för civilsamhälle och trossamfund. Det är mycket bra att regeringen har lyssnat på den kritik som civilsamhälle och trossamfund har fört fram, och att man väljer att göra ett omtag i frågan. Nu är det avgörande att den kritik som förts fram får ordentligt genomslag i det fortsatta arbetet och att kommande förslag bygger på en genuin dialog med civilsamhälle och trossamfund.

Vi ser återkallelsen av propositionen som ett uttryck för att den kritik som vi och andra har fört fram om förslagets många risker har nått fram. Inte minst till den nya ministern med ansvar för civilsamhällesfrågor och trossamfund, Jakob Forssmed. Han har själv instämt i kritiken mot det tidigare lagförslaget.

Det saknades också tillräckliga resonemang om proportionalitet i det tidigare förslaget.

Vår kritik har handlat om att det tidigare förslaget riskerade att krympa civilsamhällets utrymme snarare än att värna demokratin. En stor del av kritiken har handlat om vem som är att betrakta som företrädare för en organisation. Definitionen var alltför bred och riskerade att få orimliga och svåröverskådliga konsekvenser. Enstaka överträdelser hos lokala, ideella företrädare kunde riskera en hel organisations rätt till bidrag. Vi har mot den bakgrunden föreslagit att företrädarkretsen begränsas till att omfatta personer i ledande ställning.

Proportionaliteten saknades

Det saknades också tillräckliga resonemang om proportionalitet i det tidigare förslaget. Det gjordes inte tillräcklig skillnad mellan enstaka mindre överträdelser och systematiska och upprepade problem kopplade till organisationen som helhet. Därför har vi tidigare föreslagit att det bland annat införs kriterier som tar hänsyn till eventuella överträdelsers allvarlighetsgrad, systematik och utsträckning i tid.

Det är samtidigt viktigt att det kommande arbetet tar tillvara det som var bra i det tidigare förslaget. Utformningen med exkluderingsgrunder för rätten till bidrag där konkreta ageranden sätter gränser för den statliga finansieringen snarare än livsåskådningar, ideologi eller vissa värden var välkommen. En sådan utformning ger en god grund för staten att agera icke-diskriminerande med stor bibehållen religions- tanke- och handlingsfrihet för organisationer och trossamfund.

Sveriges kristna råd, Forum och Fremia delar med största självklarhet utgångspunkten att statens resurser inte ska gå till icke-demokratiska och våldsbejakande organisationer. Men förslag som syftar till att värna demokratin får inte utformas på ett sätt som i stället riskerar att undergräva den. Det kräver att utformningen av villkoren är skälig och står i proportion till problemet. Och kanske viktigast av allt: att villkoren vilar på övertygelsen att trossamfund och civilsamhälle har sitt mervärde just genom sin mångfald och självständighet från stat och andra offentliga institutioner.

I demokratins intresse

Historien, så väl i Sverige som i andra länder, visar att det ligger i demokratins intresse att det offentliga främjar ett livskraftigt och fritt civilsamhälle med en bredd av verksamheter, åsikter och inriktningar. Vi är övertygande om att ett sådant synsätt är fullt möjligt att kombinera med ett välfungerande regelverk för att förhindra att antidemokratiska och våldsbejakande organisationer och trossamfund får statlig finansiering.

I idédokument för de partier som ingår i regeringen ser vi en positiv syn på civilsamhälle och trossamfund. En syn som även fick genomslag i regeringsförklaringens deklaration om att samhället är större än staten.

Regeringen har nu goda möjligheter att utforma en process där man väljer att lyssna på företrädare för civilsamhälle och trossamfund och skapar lösningar som uppfyller sitt syfte att värna den svenska demokratin – och fungerar i praktiken. Vi står till förfogande för konstruktiv dialog.