Sänk medelåldern i kommittéväsendet och släpp in de unga

Ungdomsrörelsen har länge nog bevittnat hur unga bjuds in så sent i de politiska processerna att det inte finns reella möjligheter att påverka innehållet i förslagen. En självklar följd är att barn- och ungdomsorganisationers perspektiv inte tas tillvara och att inbjudan blir tätt förknippad med känslan av att reduceras till ett ungdomsalibi.

Det övergripande målet med ungdomspolitiken är att främja ungas möjlighet till inflytande över samhällsutvecklingen och att bana väg för unga i demokratiska institutioner så att de kan utöva sina rättigheter som demokratibärare. Samtidigt visar forskning att ungas förtroende för demokratin på flera områden sjunker och formerna för engagemanget förändrats, där det allra tydligaste exemplet är den explosiva ökningen av de digitala samlingsplatserna. Att samhället erbjuder formella kanaler till att påverka politiken är helt avgörande för att säkra den demokratiska jämlikheten och bibehålla ungas demokratiska förtroende. Remissväsendet, som är ett av få sätt för allmänheten att få inflytande över politiska förslag, måste moderniseras och garantera ungas möjligheter att påverka samhällsutvecklingen.

Färre remissinbjudningar

LSU – Sveriges barn- och ungdomsorganisationer har det senaste året undersökt ungdomsorganisationers upplevelse av att bedriva politisk påverkan genom Statens offentliga utredningar (SOU), efter indikationer på att deras närvaro minskat i dessa forum. Flera aktörer upplever att det har skett en minskning i antal remissvar från ungdomsrörelsen. Vår egen kartläggning understryker denna utveckling.

Ungdomsrörelsen uppgav i LSU:s egen medlemsundersökning LSU Koll att remissinbjudningarna har minskat med 30 procent mellan 2018 och 2022, och i en Kantar Sifo-undersökning från 2020 uppgav endast 30 procent av ungdomsorganisationer som beviljats statsbidrag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) att de blivit inbjudna att svara på remiss det senaste året.  

 i dag är genomsnittsåldern för förordnade över 50 år – långt från en spegling av ålderssammansättningen i samhället.

De största hindren för det unga civilsamhällets deltagande är de allt snävare tidsramarna för utredningarna, färre inbjudningar och små resurser. Att sätta sig in i ett betänkande och formulera ett remissvar kräver stora resurser, speciellt i de fall där remisserna visat sig innehålla upp till 2 000 sidors text.

Vi frågar oss: hur ska ungdomsorganisationer, utan utredningskanslier eller heltidsarvoderade förtroendevalda, på samma sätt som mer resursstarka remissinstanser ha möjlighet att formulera ett gediget remissvar med egna förslag och analys? Det minskade deltagandet är trots allt inte en fråga om bristande intresse utan om bristande förutsättningar för långsiktigt påverkansarbete.

Sänk medelåldern i kommittéväsendet

Vi har genom vår kartläggning identifierat några områden som vi tror är extra viktiga för att öka ungas deltagande i det offentliga utredningsväsendet:

För det första måste medelåldern i kommittéväsendet sänkas. I dag är genomsnittsåldern för förordnade över 50 år – långt från en spegling av ålderssammansättningen i samhället. Släpp in unga i expertgrupper, sänk åldern för särskilda utredare och anställ unga. Bättre åldersrepresentation skulle gynna både möjligheten att inkludera ungas perspektiv och minska ungas avstånd till politiken. 

För det andra måste ungas deltagande säkerställas i hela processen. I de intervjuer vi genomfört med ungdomsorganisationer är det tydligt att ett tidigare deltagande utredningarna i form av möten med utredare, rundabordssamtal eller hearings skulle sänka trösklarna. Genom att låta unga vara med att sätta agendan och utforma de frågor som ska besvaras, underlättas också möjligheten att skriva remissvar då man redan hunnit sätta sig in i frågan och få en överblick.

För det tredje måste resurserna till ungdomsrörelsen öka. I fördelningen av statsbidraget behöver man beakta de reella kostnadsökningar som inflationens inverkan på löner och verksamhet har, de behov som finns i organisationerna och möjligheter för barn och unga att arbeta proaktivt med politisk påverkan. Bristen på fria medel tvingar organisationerna att söka sig till alternativa finansieringskällor och projektmedel som ofta innebär mer verksamhetsreglering och aktivitetsbaserade villkor.

Förläng remisslistorna

Resursstarka organisationer har i dag större möjlighet att påverka genom statliga offentliga utredningar eftersom ett brett kontaktnät, lobbying och insiderstatus fått allt större betydelse för påverkansarbete och möjligheten att få inflytande. För att öka det jämlika politiska deltagandet måste regeringen och utredningarna inkludera fler organisationer – förläng remisslistorna med fler barn- och ungdomsorganisationer, uppmana utredningarna redan i direktiven att ta kontakt med ungdomsorganisationer och sänk trösklarna för att delta i Statens offentliga utredningar. Om beslutsfattare inte agerar riskerar man att inte ta tillvara ungas politiska deltagande, och det demokratiska förtroendet från generation Z får sig ännu en törn.