Sluta legitimera den iranska regimen

Den iranska sedlighetspolisens mord på Mahsa Amini var startskottet för den senaste veckans protester mot landets slöjtvång. Upproret har svept genom hela landet som en löpeld och handlar både om rättvisa för Mahsa Amini och för frihet och demokratiska reformer bortom islamisk sharia. Allt fler iranier har givit upp tanken på att demokrati och sekularism kan genomföras inom ramen för den islamiska republiken. I framkant för protesterna står kvinnorna.

De demonstrerande har riktat sig mot regimens existens. På gator och torg ropar demonstranterna ”jomhoriy-e- eslami nemikhaim nemikhaim” (vi vill inte ha en islamisk republik) samt ”zan, zendegi, azadi” (kvinna, livet och frihet). På sociala medier sprids historiska bilder av unga människor som kämpar mot kravallpolisen med sina liv som insats. Enligt människorättsorganisationer har minst 76 demonstranter dödats av kravallpolisen den senaste veckan.

Vi har sett hur den svenska regeringen rest till Iran för att i slöja le bredvid regimens bödlar.

Regimens korrupta och bristande maktapparat begränsar yttrande- och föreningsfriheten kraftigt. Människorättsaktivister förföljs och trots att Iran har stora naturtillgångar och jämförelsevis hög utbildningsnivå lever miljoner iranier under existensminimum. Regimen försöker indoktrinera folket att hata USA, Israel och västerländska värderingar men de har inte lyckats. Tvärtom saknar regimen legitimitet hos en stor majoritet av befolkningen. Politiseringen av religionen har gjort att folket tappat tilltron till islam. Majoriteten är mot obligatorisk slöja och vill se ett sekulärt statsskick.

Demokratier i väst har legitimerat regimen

Den historiska parallellen till den sovjetiska statsmaktens brutalitet är på sin plats. Ett växande antal dissidenter berättade i efterhand hur viktigt västerländskt stöd betydde såväl moraliskt som praktiskt, exempelvis insmuggling av förbjuden litteratur. De som i stället blundade för förtrycket har i efterhand fått krypa till korset.

Vi har sett hur den svenska regeringen rest till Iran för att i slöja le bredvid regimens bödlar. Samtidigt som kvinnor fängslas för att utmana slöjförbudet. En rad demokratiska länder i väst har genom handelsförbindelser legitimerat regimen och finansierat förtrycket. Att på detta sätt relativisera regimens brutalitet bidrar aktivt till att förhindra iraniers strävan efter frihet och demokrati. En vacker dag, när det iranska folket återigen är fritt, kommer de att be om ursäkt.

Irans regim har därtill genom ombud tillåtits öka sitt inflytande även i Sverige. Svensk migrationslagstiftning har underlättat för den iranska diktaturen att mobilisera shiamuslimska migranter i Sverige. Säpo har återkommande varnat för Irans omfattande underrättelseverksamhet och spionage. Det är väl känt att regimen även stödjer olika islamistiska terrorgrupper i Mellanöstern. Den shiamuslimska regimen har idag ett våldskapital som utgör ett allvarligt hot mot världsfreden.

Magnitsky-sanktioner behövs

Eftergiftspolitiken har nått vägs ände. Det är hög tid för en ny politik gentemot den islamiska regimen. EU och Sverige måste ställa krav på demokratiska reformer uppbackade av konkreta hot om hårda och snabbt verkande sanktioner. Istället för att enbart sanktionera ett fåtal personer med terrorkopplingar bör hela den islamiska regimen isoleras. Europa bör följa USA och införa Magnitsky-sanktioner riktade mot moralpolisen, justitieministeriet och det islamiska revolutionsgardet. Den iranska eliten och deras familjer kan inte heller undgå sanktioner. När det inte längre är möjligt att shoppa i Paris och skicka barnen till de bästa universiteten i Väst minskar viljan att hålla regimen vid makten.

Därtill bör nästa regering verka för att Europa likt USA kontrar regimens nedstängningar av internet. Privata IT- och telekombolag bör ges incitament och möjlighet att bistå demonstranterna med säkra kommunikationsmöjligheter. Alla aktörer som verkar för att bistå med exempelvis VPN-lösningar och andra kommunikationsverktyg för att kringgå restriktionerna bör stödjas i detta arbete av den inkommande regeringen.

Låt oss stå vid det iranska folkets sida

I grunden handlar det om huruvida vi i väst väljer att tro på en bättre framtid för Iran. Ingen vet med säkerhet vad som händer om regimen faller. Men vi vet att de som styr idag är fast beslutna att skaffa kärnvapen och fortsätta underminera fred och säkerhet.

Ett demokratiskt Iran vore något helt annat. En partner som bidrar till att säkra omvärldens energiförsörjning och verkar för stabilitet i Mellanöstern. Låt oss våga tro på det iranska folkets inneboende potential och låt oss stå vid deras sida när de behöver vårt stöd allra mest.