Tuutma: Adhd-utredningar ska gå via elevhälsan – inte vårdcentralerna
Vårdcentralerna mäktar inte med ett utredningsuppdrag för barn med adhd och autism, menar Marina Tuutma, Distriktsläkarföreningen. Men Riksförbundet Attention tycker att förslaget är bra – förutsatt att specialkompetens och finansiering är på plats.
Marie Lundahl
ReporterFrågan om hur vårdköerna kan minska till Bup för barn och unga som väntar på utredningar för adhd och autism har varit en återkommande politisk fråga de senaste åren, som Altinget tidigare rapporterat.
I en debatt i SvD i förra veckan kom återigen ett nytt förslag, denna gång från bland andra David Eberhard, specialist i vuxenpsykiatri, om att utredningsuppdraget för barn och unga med adhd och autism borde överföras till vårdcentralerna för att minska köerna till Bup.
Dåliga förutsättningar
Men förslaget får stark kritik från Distriktsläkarföreningen, som menar att vårdcentralerna har ytterst dåliga förutsättningar att ta sig an ett utredningsuppdrag.
– Vårdcentralerna har redan för få specialister i allmänmedicin och redan för stora patientlistor. De har redan ett skriande behov av personal och vi allmänläkare saknar den specifika psykiatrikompetensen för att kunna göra de bedömningar som krävs i utredningar av barn med neuropsykiatriska besvär, säger Marina Tuutma, specialist i allmänmedicin och ordförande i Distriktsläkarföreningen, till Altinget.
Risk för undanträngningseffekt
Marina Tuutma framhåller att ett sådant utredningsuppdrag kommer att skapa en undanträngningseffekt.
– Den största patientgruppen är multisjuka äldre och kroniskt sjuka, och vårdcentralerna kommer inte hinna med de redan befintliga patientgrupperna om man flyttar utredningsuppdraget från Bup till primärvården, säger hon.
Ett argument som David Eberhard och hans meddebattörer hade var att vårdcentralerna ligger närmare barnen och familjerna, att där finns en fast läkarkontakt och att man har en överblick över både det fysiska och psykiska hälsoläget.
– Det stämmer inte. Barn har inte fast läkarkontakt. Att dessutom splittra den befintliga organisationen vore dåligt. Och dessutom finns det inte tillräckligt med specialister i allmänmedicin på vårdcentralerna i dag för att klara av ett utredningsuppdrag, säger Tuutma.
Som Altinget tidigare rapporterat kom det i våras ett utredningsförslag om att ge fast läkarkontakt till barn, ett förslag som är ute på remiss.
Elevhälsan är central
Marina Tuutma påpekar att bland flertalet barn med misstänkt adhd eller autism, upptäcks barnens besvär när de börjar i skolan.
– Att skolan fungerar för denna patientgrupp är oerhört viktigt. Elevhälsan med skolsköterskor och skolläkare spelar en viktig roll, säger Marina Tuutma.
– Lärare och annan skolpersonal är nära barnen, uppfattar eventuella problem och kommunicerar med både föräldrar och skolhälsa. När problem upptäcks kan elevhälsan stötta barnen och familjerna, och eventuellt skicka remiss till barnpsykiatrin. På så sätt får de störst nytta av hälso- och sjukvården.
Diagnoskrav för att få hjälp
En orsak till de långa vårdköerna är att föräldrarna ofta har svårt att få de extra insatserna i skolan utan diagnos.
– I många fall skulle det räcka med att elevhälsan gör en basutredning, och efter det eventuellt remitterar barnen vidare till barnpsykiatrin.
– Alla behöver inte en psykiatriutredning, många klarar sig bra om de får extra stöd i vissa avseenden. I många andra länder är skolan inte lika låst vid diagnoskrav. Man ger stöd ändå.
Attention: Risk för ”flaskhals”
Men Anki Sandberg, förbundsordförande för Riksförbundet Attention menar att en omorganisering i grunden är ett bra förslag.
– Förutom närhet och att vårdköerna kortas ner blir det lättare att hantera andra sammanhängande besvär eller behov om man tar in både den psykiska och fysiska hälsan i behandlingen, säger hon till Altinget.
Hon påpekar att spannet mellan små och stora problem är stort, och att samsjuklighet med till exempel depression eller ätstörningar är vanligt.
– Så resurser och kompetenstillförsel behöver vara på plats först, annars kommer utredningarna bara att utarmas, säger hon Anki Sandberg.
Finns det några risker?
– Det är oerhört viktigt att rätt kompetens finns på plats. Det är exempelvis endast specialister i psykiatri och barnläkare som får skriva ut den här typen av läkemedel.
– Om vårdcentralerna inte har tillräckligt med psykiatrer så kan det bli svåra flaskhalsar i systemet för att patienter ska få sina läkemedel.