Tvinga företag att ta ansvar när de skadar miljön eller kränker mänskliga rättigheter

Eländiga arbetsvillkor på fabriker och plantager. Metaller som grävs upp av barn under farliga förhållanden. Företag som levererar jetbränsle och radarutrustning till regimer som använder produkterna för att övervaka och bomba civila. Tvångsförflyttningar av ursprungsfolk för att skaffa plats till ny infrastruktur, dammprojekt och vindkraftsparker.

Lagförslag når inte i mål

Det finns gott om anledningar att införa lagstiftning om företags ansvar på mänskliga rättigheter- och miljöområdena, lagstiftning som fungerar över sektorer och över nationsgränser. Därför är det också verkligen positivt att EU-kommissionen äntligen har lagt fram ett lagförslag om företagsansvar. Ambitionen att företag ska ta mer ansvar för mänskliga rättigheter, miljö och klimat gällande deras globala aktiviteter utgör en potentiell ”gamechanger”, och därför har lagförslaget också varit efterlängtat med såväl spänning som otålighet.

Tyvärr når det inte i mål på långa vägar. Det börjar lovande. Man hänvisar till exempel till FN:s riktlinjer för mänskliga rättigheter och företagande samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag som del av de inledande anmärkningarna till förslaget. Det är viktigt för förståelsen av vad företags ansvar på mänskliga rättigheter- och miljöområdet handlar om.

Lagförslaget har också fokus på att såväl företags egna aktiviteter som leverantörernas och kundernas aktiviteter i hela värdekedjan ska omfattas. Något som de allvarliga kränkningarna av mänskliga rättigheter och skadorna på miljön, som ofta sker längre ner i företagens värdekedja, visar nödvändigheten av. Sist men inte minst är det också positivt att lagförslaget omfattar möjligheten att driva processer vid civila domstolar i händelse av allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter som involverar företag.

Inget fokus på människor och miljö

Lagförslaget misslyckas dock dessvärre när det gäller att omsätta FN:s och OECD:s riktlinjer i lag. Det saknas ett helt avgörande fokus på ett riskbaserat angreppssätt mot negativ inverkan på mänskliga rättigheter och miljö i enlighet med internationella standarder. Enligt dem bör företag sätta in insatser särskilt där risken för negativ inverkan är störst, oberoende av var i företagets värdekedja som riskerna eller de aktuella problemen uppstår. Insatsen bör dessutom vara proaktiv och ske oberoende och med andra, beroende på kontext.

Lagförslaget misslyckas dock dessvärre när det gäller att omsätta FN:s och OECD:s riktlinjer i lag.

I stället fokuserar lagförslaget till exempel på användning av kontraktsklausuler och etablerade affärskontakter, vilket tar bort nödvändigt fokus från risker för människor och miljö. Det är nämligen inte de förhållanden som ligger närmast till hands eller är lättast för företag att förbättra som bör definiera hur eller på vilka områden som företagen ska agera. Man bör i stället fokusera på ett riskbaserat angreppssätt och proaktivt samarbete med affärsparterna om hur man kan få ordning på problemen. Det är också centralt att ha en kritisk blick på de egna inköpsrutinerna. Har man schysta rutiner eller skjuter man bara över ansvaret och kostnaderna för att förbättra villkoren för människor och miljö längre ner i värdekedjan?

Stora hinder för domstolsprövning

Att ensidigt fokusera på etablerade affärsförbindelser kan innebära att företag indirekt kommer att uppmanas att shoppa runt efter sådana med kort varaktighet för att undvika att innefattas av lagstiftningen. Det hjälper inte människor och miljö som blir negativt påverkade av företagens aktiviteter.

Det är positivt att EU-kommissionens lagförslag har fokus på både upprätthållande, sanktioner och tillgång till överklagandeinstanser i de fall företag inte tar sitt ansvar på allvar. Det är också positivt att det är möjligt att föra civila processer i domstol. Men hindren som finns för att offren eller deras representanter effektivt ska nå domstolarna, hinder som lagförslaget över huvud taget inte adresserar, gör det i praktiken nära på omöjligt att starta och vinna domstolsprocesser. Hittills har vi sett ytterst få domstolsärenden mot multinationella företag där offren har fått medhåll.

”Orimlig bevisbörda”

Problemen handlar framför allt om en orimlig bevisbörda för offren och deras representanter, orimliga tidsfrister för att väcka talan, höjda kostnader i samband med rättsprocesser samt en bristande möjlighet att väcka åtal kollektivt. Det ska inte vara så att människor som drabbas av skador på miljön och allvarliga kränkningar av sina mänskliga rättigheter i praktiken inte får pröva sitt ärende i domstol, utan får sätta sin tillit till företagen.

Företagsbaserade överklagandeprocedurer kan vara bra, i de fall då företag vill göra gott. Men inte i de fall då företag inte tar på sig det nödvändiga ansvaret för allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter som de har varit inblandade i. Det kan inte företag som vill ta ansvar heller vara nöjda med.

Texten är tidigare publicerad på Altinget.dk och har översatts till svenska av Fredrik Papp.