Politiken behöver göra mer för att hjälpa litteraturen, Parisa Liljestrand 

Nu pågår bokmässan i Göteborg. På ett seminarium kanske någon blir golvad av en samisk dikt, en annan kikar förundrat över titeln på en nyutgiven roman, samtidigt som en mässbesökare letar efter en faktabok om Karl IX:s märkliga frisyr. Oavsett vad vi vill läsa tillhör boken demokratins infrastruktur; en förutsättning för ett levande samtal och möjlighet till ett bredare demokratiskt deltagande för var och en av oss.

Läsandet sjunker

Hur mår då litteraturen och hur är läsandet generellt och i synnerhet hos våra unga invånare? Statistiken visar att läsandet har sjunkit senaste decenniet, särskilt hos pojkar. Rapporter visar på en omfattande rörelseförändring. Svenska förläggareföreningen skriver i en rapport om dramatiska förändringar. År 2003 såldes 40 miljoner tryckta böcker, tjugo år senare endast 24 miljoner. En annan negativ förändring är att ”antalet nya utgåvor av översatt facklitteratur hade 2022 mer än halverats sedan 2018”.

Det behövs nya kombinationer av mötesplatser där böcker exponeras och kan köpas, där mötet mellan författare och publik kan äga rum, slumpmässigt och oplanerat.

Många aktörer gör insatser för att förändra och vända den negativa trenden. Det är vällovligt. Denna gordiska knut kommer inte att kunna lösas med ett enda alexanderhugg. Det krävs ett skifte i synen på insatser. Det behövs nya kombinationer av mötesplatser där böcker exponeras och kan köpas, där mötet mellan författare och publik kan äga rum, slumpmässigt och oplanerat. Där boken är en förevändning för att träffas och prata. Sådant är deltagare i bokcirklar bra på.

Häng på i uppväxlingen

Vi vill ge några exempel på vad vi, som en regional kulturnämnd, kommer att arbeta vidare med. Givetvis välkomnar vi andra aktörer att hänga på och delta i uppväxlingen.

• Ett stödsystem tas fram för att medfinansiera litterära arrangemang som även omfattar lokala bokhandlare. I dag finns ett visst stödsystem för offentligt drivna verksamheter. Lokala bokhandlare kan och vill också arrangera litterära möten, men den ekonomiska risken gör att många avstår.
• Nytt talangutvecklingsprogram med skrivtid och mentorskap. Det finns aktörer som uppmärksammar och stödjer nya författare, som Borås Tidnings debutantpris. Dock ser vi ett behov av att stärka infrastrukturen för talangutveckling.
• Vi införde ett essästöd i Västra Götalandsregionen för tio år sedan. Vi kommer att föreslå en höjning av det stödet. Vi ser även ett behov av att öka och rikta ett antal arbetsstipendier till litteraturen som konstform.
• Faktaböckerna, sakprosan, behöver stärkas. Här ser vi både insatser för att stödja översättarstödet och att området behöver synliggöras bättre. Kanske vill även en aktör ta på sig ansvaret att anordna en sakprosafestival som fångar in nödvändigheten och facklitteraturen bildningsskapande?

Tillsätt en ny litteraturutredning

Med dessa punkter och flera andra insatser för att öka läsandet i vårt län vill vi ta vårt ansvar för att fler ska upptäcka litteraturen och stärka litteraturen som konstform.

Under Bokmässan i år har det blivit än mer tydligt att Sverige behöver en ny litteraturutredning. Därför vill vi också uppmana kulturministern att ta sitt ansvar. För vi och många med oss ser att litteraturen behöver mer av den nationella nivåns stöd, både i form av ekonomiska förstärkningar och en ordentlig utredning om litteraturens förutsättningar i Sverige i dag. Förra litteraturutredningen – Läsandets kultur – är 12 år gammal.

Kulturminister Parisa Liljestrand (M) borde snarast tillsätta en litteraturutredning som både ger förslag på reformer för att stärka litteraturens infrastruktur och stärka läsfrämjande åtgärder. Tillsätter kulturministern en sådan kommer vi självklart att bjuda in ministern till nästa års litteraturpolitiska möte i Göteborg för fortsatta samtal.