Hur kan Trafikverket så flagrant brista i ansvar?

Trafikverket är att jämföra med en omvänd ekonomisk evighetsmaskin – ju mer man stoppar in, desto mindre får man ut. Senaste i raden av misslyckanden är MPK – marknadsanpassad planering av kapacitet, ett system man redan lagt mer än sex år på att utveckla.

Trafikverket har som syfte att digitalisera införandet av planering av tågläge för att effektivisera för såväl verket självt som tågoperatörerna och planering av banarbeten. Gott så. Dessvärre har Trafikverket beslutat, mot förnuftigt tänkande, att införa systemet MPK trots en medvetenhet att systemet inte skulle vara funktionellt vid införandet, något som Trafikverket vidgår vid möte mellan Trafikverket och trafikutskottet, och något vi från Sverigedemokraterna ansett man borde skjuta på till dess att systemet var fullt operabelt.

Hur kan Trafikverket så flagrant brista i ansvar med att sjösätta ett system man visste inte skulle fungera?

Så skedde inte utan Trafikverket sjösatte systemet till T23, vid tidtabellsskiftet i december 2022. Resultatet har inte väntat på sig, det är kaos inte bara för persontrafikoperatörerna utan även för de som bedriver godstågstrafik och för banarbeten.

Brister i ansvar

Frågan som uppstår är då: hur kan Trafikverket så flagrant brista i ansvar med att sjösätta ett system man visste inte skulle fungera och med det givna resultatet, kaos för våra resenärer, godsköpare och operatörer?

Trafikverket har nu klassat införandet som en ”särskild händelse” för att kunna vidta extraordinära åtgärder. Dessa åtgärder innebär att mer personal tillsätts från en redan hårt pressad verksamhet.

Vi menar att detta kunnat undvikas om Trafikverket haft kompetens och förståelse för tågmarknaden och sin egen planering.

Man kan också ifrågasätta om inte systemet först skulle körts parallellt med dåvarande planering för att upptäcka och åtgärda alla brister innan systemet togs i drift, och om systemet först skulle provats på korttidsplaneringen.

Problem sedan sammanslagningen

Men för att gå djupare med problemet menar vi att man får gå tillbaka till regeringen Reinfeldt och april 2010, när Trafikverket bildades genom en sammanslagning av Vägverket och Banverket. Fram till april 2010 var ordningen den att vägnätet var underordnat Vägverket och ansvaret för järnvägsnätet var underordnat Banverket. Därefter har verksamheterna varit sammanslagna under Trafikverket i en renodlad beställarorganisation.

Efter tretton år av sammanslagning konstaterar vi att denna ordning inte har lett till de önskade synergieffekter som förespeglats, utan snarare lett fram till en svårstyrd koloss till myndighet. Vi konstaterar också att Trafikverket genom åren har varit föremål för Riksrevisionens granskningar, vilka uteslutande fallit ut till Trafikverkets nackdel avseende bland annat kostnadskontroll och upphandlingskompetens.

Myndigheten har svällt

En sak kan konstateras, och det är att antalet anställda på Trafikverket har ökat drastiskt sedan Trafikverkets bildande. Enligt Trafikverkets årsredovisning var det totala antalet anställda 6 806 år 2010, men 2022 hade det totala antalet anställda ökat till 10 642. Detta är en ökning med hela 56 procent.

Bara mellan 2019 och 2022 ökade personalstyrkan med 1 030 personer. Samtidigt har sedan millennieskiftet antalet bantekniker som underhåller järnvägen minskat med över 3 000.

Ytterligare ett problem med sammanslagningen som kan konstateras är att det är svårare att få erforderlig kompetens för flera tjänster då Trafikverket inte längre bedriver underhåll och investeringar/reinvesteringar i egen regi, jämfört med då Banverket produktion och Vägverket produktion fanns. Då fanns det karriärvägar inom respektive verk, och kompetens och kännedom stannade på ett naturligt sätt kvar inom respektive verksamhet och verk.

Behövs omtag

Kompetensen måste stärkas och regeringen behöver ta ett drastiskt omtag för underhåll och investeringar i vår infrastruktur. Vi anser att regeringen måste tillsätta en utredning i syfte att dela Trafikverket efter trafikslag (väg respektive järnväg), samt att ta tillbaka delar av underhållet i egen regi.

Vidare behöver personalstyrkan på Trafikverket minskas för mer pengar till direkt underhåll i spåren, och ökad fokus på rätt saker måste till. Det går inte att fortsätta på den inslagna vägen och lämna våra vägar och järnvägar utan adekvat politisk styrning.