SD: "Det som sker är en orimlig ordning"

Mattias Bäckström Johansson, energipolitisk talesperson och ledamot i Energikommissionen
Anders Forsberg, landsbygdspolitisk talesperson
Roger Hedlund, ledamot civilutskottet

I Sverige finns det drygt 1 900 mindre vattenkraftsstationer som har en effekt om 10 megawatt eller lägre. De flesta av dessa småkraftverk ligger på platser där vattenkraften har använts i århundraden för att driva kvarnar, sågar, hammare och liknande. Många av de mindre samhällena i södra hälften av Sverige har vuxit fram kring vattenkraften. Det finns därför finns ett mycket stort kulturhistoriskt värde kring kraftverken utöver elproduktionen.

Vattenkraft med stort värde

Den småskaliga vattenkraften har dock även ett stort energipolitiskt värde. Energimässigt bidrar man under ett normalår med drygt 4 terawattimmar, vilket är mindre än en tiondel av vattenkraftens totala kraftproduktion. Men ur effektsynpunkt är dessa verk viktiga eftersom de flesta av dem ligger i södra Sverige, där det i dag finns ett underskott av produktion och med sitt höga effektvärde bidrar man med 700-900 megawatt till effektbalansen under vintermånaderna. Detta kan jämföras med vindkraftens bidrag om 664 megawatt för hela Sverige enligt Svenska Kraftnäts rapport över kraftbalansen för innevarande vinter.

Flera kraftverk hotade

Ett flertal av dessa småskaliga vattenkraftstationer hotas nu av nedläggning till följd av omfattande nyprövningar av befintliga tillstånd. Bakgrunden till detta är att Mark- och miljööverdomstolen under 2012 i tre överklagade tillsynsärenden uttalade att privilegiebrev inte kan jämställas med ett tillstånd enligt miljöbalken. Mark- och miljööverdomstolen ansåg också att tillsynsmyndigheten, länsstyrelsen, har rätt att förelägga vattenkraftsägaren att ansöka om ett tillstånd.

Flera länsstyrelser har därför nu börjat utfärda förelägganden för vattenkraftägarna att söka miljötillstånd för verksamheten eller upphöra med driften. Detta trots att det ofta finns rättslig grund vid de flesta verksamheterna i form av häradsdomar, privilegiebrev och urminnes hävd. Processen blir dyr för vattenkraftsägarna, som i enlighet med miljöbalkens princip om att det är ”förorenaren som betalar” får betala även motpartens kostnader för såväl utredningar som för advokater och ombud, vilket ofta handlar om hundratusentals kronor.

Dags för lagändring

En lagändring är nödvändig för att kunna ge dessa producenter rimliga villkor och för att på ett konstruktivt sätt åstadkomma miljönytta där det är relevant och kostnadseffektivt. Det som nu sker är en orimlig ordning. Sverigedemokraterna kommer därför driva på för ett moratorium mot dessa nyprövningar i väntan på en översyn av miljöbalken, vilket även är vår förhoppning att riksdagen kan besluta om.