Vad är det egentligen landsbygdsministern talar om?

Vi lever faktiskt i en ganska farlig omvärld.

Sven-Erik Bucht i en interpellationsdebatt den 20 november

Sveriges självförsörjningsgrad av livsmedel är inte bara låg, den är till och med lägst i Europa. Det är lätt att förskräckas av landsbygdsminister Sven-Erik Buchts varnande budskap varje gång han ska understrykta vikten av en nationell livsmedelsstrategi.

Men i stället för att rusa iväg för att bunkra konserver och knäckebröd inför att ryssen kommer, kan man fråga sig vad det egentligen är Bucht talar om? Att hitta någon EU-ranking över medlemsländernas självförsörjningsgrad visar sig nämligen vara som förgjort. Och på den nationella myndighet med ansvar för att föra tabeller över den svenska livsmedelsproduktionen - Jordbruksverket – undrar de precis samma sak.

- Vi har under ganska många år undrat över hur man överhuvudtaget kan räkna ut en total siffra, säger en tjänsteman, som föredrar att vara diskret, på myndighetens utredningsenhet.

Att räkna ut självförsörjningsgraden för ett enskilt livsmedel, till exempel mjölk eller nötkött, är enkelt. Men att slå samman alltsammans och få fram en totalsiffra vore "en stor grej", säger tjänstemannen.

Men det visar sig att det som Sven-Erik Bucht i själva verket talar om, varje gång han upprepar att vi har en mycket låg självförsörjningsgrad och att "Det är klart att Sverige lever farligt om vi inte tar tag i detta." (interpellationsdebatt i riksdagen 20/11), är beräknat utifrån handelsnettot för jordbruksvaror och livsmedel. Det vill säga skillnaden mellan import och export. En siffra som kommer från Lantbrukarnas riksförbund, skriver landsbygdsministerns pressekreterare i ett sms till Altinget.

Men att använda handelsnettot som ett mått på självförsörjningsgraden – påpekar Jordbruksverkets diskreta tjänsteman – är att jämföra äpplen med päron; eller att jämföra råg och potatis med parmesanost och exotisk frukt.
Dessutom är den så kallade självförsörjningsgraden mycket mer komplicerad än att vi ska ha tillräckligt många kor att mjölka, åkrar att skörda och kycklingar att nacka den dag som våra gränser stängs. Det vi kommer att behöva för att få landet att ticka vidare, förklarar tjänstemannen på Jordbruksverket, är saker som handelsgödsel, bekämpningsmedel och fossila bränslen. Och kaffe.

Exakt sådant som fanns i beredskapslagren på den tiden de fortfarande fanns.

Frågan är väl inte heller bara vad Sven-Erik Bucht egentligen talar om, utan vad han vill med sitt politiska mål om en livsmedelsstrategi. Är det att Sverige ska klara kris, krig och katastrof eller är det att landets bönder och livsmedelsföretag ska öka produktionen, exporten och arbetstillfällena? 

Till Sven-Erik Buchts försvar ska sägas att han inte är ensam om att varna för att Sveriges självförsörjningsgrad på 50 procent (ibland 45) är lägst (eller ibland näst lägst) i Europa. Sveriges lantbruksuniversitet, LRF, Civilförsvarsförbundet är exempel på andra aktörer som talar om export- och importvärden som om det vore matkassar med förnödenheter som ska levereras till barn, kvinnor och åldringar.

Eller för att citera Civilförsvarsförbundets ordförande Sven Lindgren, tidigare landshövding i Kalmar län, på frågan om han talar om kronor eller kilo när han varnar för att hälften att Sveriges livsmedel försvinner vid ett avstängt krisläge.

– Det är… det är… jag har alltid tänkt att det är kilo, säger han till Altinget.