Barnrättsexpert: När barnkonventionen inte tas på allvar får barn betala priset

Barnkonventionen är svensk lag sedan 2020. Trots detta fattar Migrationsverket beslut om att den treårige pojken Tim ska skickas tillbaka till Nigeria. Vi är många som undrar – hur är det möjligt? Om inte barnkonventionen som lag kan göra någon skillnad för en pojke som Tim, för vem ska den då göra skillnad?

Ta tillvara på barnets bästa

Enligt artikel 3 i barnkonventionen ska barnets bästa bedömas och beaktas i beslut som rör barnet. Lyssnar man till Migrationsverket kan man dock få intryck av att det inte skulle vara möjligt att göra en sådan prövning då utlänningslagen är överordnad barnkonventionslagen.

Men trots denna rangordning ska barnets bästa bedömas och beaktas – något undantag från detta finns inte. Kravet finns också i utlänningslagen. ”I fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling, samt barnets bästa i övrigt kräver”. I fallet Tim har både Migrationsverket och migrationsdomstolen kritiserats för att inte tillräckligt utförligt ha bedömt och beaktat barnets bästa.

Att Migrationsverket brister i prövningen av barnets bästa är inte förvånande. Såväl i barnrättighetsutredningen från 2016 som FN:s barnrättskommitté konstaterar att barnets bästa inte utreds tillräckligt. Och nyligen gav förvaltningsrätten två kommuner backning i skolrelaterade frågor, bland annat baserat på brister när det gäller prövning av barnets bästa. När tillämpningen av lagen inte tas på allvar är det barn som betalar priset. Om barnkonventionslagen hade genererat en bråkdel av den febrila aktivitet som rådde efter GDPR hade utsatta barn i Sverige varit att gratulera.

Outnyttjat lagutrymme

En prövning av barnets bästa är en modell för att så sakligt som möjligt ta reda på vad som är barnets bästa och därefter göra avvägningar gentemot andra intressen. Bedömningen görs med stöd av forskning, annan lagstiftning, barnkonventionens rättigheter och praxis. Men även barnets egna åsikter måste vägas in. En vanlig missuppfattning är att det som är bäst för barnet måste vara utslagsgivande. Så är det inte, men det som är bäst för barnet ska väga tungt på grund av barnets utsatthet. Om ett beslut fattas i strid med barnets bästa måste det motiveras och kompenserande åtgärder måste föreslås.

Att Migrationsverket brister i prövningen av barnets bästa är inte förvånande. 

Poängen är att prövningen av barnets bästa ger ett barnrättsligt utrymme som i dag inte nyttjas. Louise Dane vid Asylrättscentrum Stockholm konstaterar att det går att bevilja ett barn i Tims situation uppehållstillstånd redan inom ramen för befintlig lagstiftning. En prövning kan synliggöra dessa möjligheter. Situationen känns igen ifrån fallet Lilla Hjärtat. Där var det, enligt Inspektionen för vård och omsorg (Ivo), inte lagstiftningen som brast, utan handläggning av ärendet. De juridiska möjligheterna att fatta ett annat beslut var inte uttömda och resultatet blev flickans tragiska död.

Se över lagarna

Så vad behöver hända? Signalerna från politiker måste vara tydliga: prövningar av barnets bästa ska göras. Trots att detta var en av åtgärdspunkterna i regeringens strategi för barnets rättigheter saknas sådana bedömningar nästan utan undantag i utredningsdirektiv, lagförslag, domstolsbeslut eller kommunala beslut såväl på strategisk nivå som i individuella ärenden.

Men det krävs också ett förbättrat stöd till offentliga verksamheter som ska göra sådana prövningar. Resurser, samordning men också forskning behövs. Hur och vem har makten att definiera barnets bästa? Hur gör man avvägningar mellan barnets bästa och andra intressen? Och så vidare.

Barnkonventionen ställer krav

I fallet Tim har röster höjts för att fler lagar ska ses över så att de bättre stämmer överens med barnkonventionen. Det är ett bra förslag, och den processen får gärna påskyndas. Men om Migrationsverket och andra som fattar livsavgörande beslut som rör barn, under tiden ska sitta med armarna i kors och endast vänta på nya lagar kommer vi inte att klara av att leva upp till barnkonventionens krav.

Tillämpningen av lagen måste högre upp på den politiska dagordningen. Då först får den betydelse för Tim och andra barn som är utlämnade åt vuxnas beslut. Det var väl ändå syftet med lagen?