GAPF: Offentligt anställda ska inte upprätthålla hedersnormer bland barn

Göteborgs stad har sedan 2017 legat i framkant när det gäller rutiner och handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck. Man var först med upprättandet av en specifik handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck och skilde den från våld i nära relationer. Samtidigt bildades resursteam specialiserade på heder i alla fyra stadsdelsområden. Revisionsrapporten om stadens arbete mot hedersrelaterat våld som publicerades i september visar att det finns fortfarande en hel del att göra.

Skriande behov av kompetensutveckling

En viktig aspekt som lyfts fram är kompetensutveckling. Trots att Göteborg hade ett kompetenscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck fram till 2022, och förfogar över Regionalt stödcentrum heder och fyra resursteam, finns ett stort behov av utbildning och kompetensutveckling för stadens personal som kommer i kontakt med den utsatta målgruppen.

Det råder tyvärr ett skriande behov av kompetens över hela landet. Ständiga omorganisationer och personalomsättningar, inte minst inom socialtjänsten, tömmer förvaltningarna på kompetens. Samtidigt måste man komma ihåg att kompetens är en färskvara och den behöver både förnyas och fördjupas hela tiden för att den ska bestå och vara till hjälp för de utsatta.

Det finns många hedersvåldsutsatta som inte får det stöd de behöver. Många hedersvåldsfall tolkas som våld i nära relationer, en stor del ignoreras helt, andra placeras med LVU i hemmet och många andra skickas hem i tron om att man gör ett ”familjearbete” – ett arbete som i praktiken inte är något annat än kompromisser på bekostnad av de utsattes fri- och rättigheter.

Att det här sker i kommuner med mindre kompetens kan te sig beklämmande men att samma sak händer i en större stad som Göteborg, med både kompetens och resurser, är hårresande. Revisionen visar att det finns fall där socialtjänsten inte använder sig av resursteam heders kompetens och bedömningar eftersom deras bedömningar är hårdare än socialsekreterarnas och kräver större insatser.

Socialtjänsten låter sig manipuleras

Vi har tyvärr många tragiska fall från hela landet, och även Göteborg, där socialtjänsten har manipulerats av föräldrar och skickat hem de skyddsplacerade barnen som sedan lurats eller med våld och förts bort till familjernas ursprungsländer. UD:s årliga rapport om antalet bortförda barn och vuxna talar klarspråk. Majoriteten av de bortförda barnen har varit aktuella inom socialtjänsten tidigare.

Det finns barn som inte vågar berätta om sin utsatthet inför beslöjade socialsekreterare när slöjan är ett tvång i barnets egen hemmiljö.

Det betyder att socialtjänsten har varit involverad i familjen för olika anmälningar angående barnen, eller att barnen har varit placerade men att socialtjänsten inte vidtagit de åtgärder som hade behövts då barnen återigen utelämnats i förädlarnas våld. Resultatet av detta är hundratals flickor och pojkar som aldrig kan komma tillbaka till sitt födelseland Sverige och i stället riskerar att bland annat utsättas för barn- och tvångsäktenskap eller omvändelseterror för hbtqi-personer.

Revisionsrapporten visar även på ett återkommande problem gällande ”anställda som upprätthåller hedersnormer, vilket försvårar arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck”. Det är ett problem som vi dessvärre ser över hela Sverige. Det här är inget nytt.

Hederskultur hör inte hemma i Sverige

Redan 2019 visade en granskning av Göteborgsposten att 27 av 40 förskolor inom staden kunde tänka sig att kontrollera och tvinga flickor att bära slöja i enlighet med föräldrarnas krav. Resterande sade antingen nej eller att de var tveksamma. Rapporten "Hedersrelaterad problematik i Malmö stads förskolor" 2021 bekräftade samma problem. Men det här är inte bara ett problem inom förskolor. Det finns barn som inte vågar berätta om sin utsatthet inför beslöjade socialsekreterare när slöjan är ett tvång i barnets egen hemmiljö.

Myndigheter har ett ansvar att se till deras medarbetare delar de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna och inte minst den svenska lagstiftningen gällande sexualitet, samtycke och relationer, jämställdhet och allas rätt till sin kropp och sin framtid.

Hederskulturens oskulds- och kyskhetsnormer, som ligger till grund för det våld och förtryck som utövas, hör inte hemma i ett demokratiskt land som dessutom framställer sig som ett av världens mest jämställda länder. Barnen måste skyddas från dessa krav och kontroll som kränker de regelbundet och inskränker deras grundläggande fri- och rättigheter och stryper deras normala utveckling