Hjälpmedelsområdet behöver statlig styrning

Sedan Hjälpmedelsriksdagen gick av stapeln i april har flera röster höjts om behovet av en jämlik hjälpmedelsförsörjning. Nu senast i en debattartikel i Aftonbladet (15/5) undertecknad av 30 förbund.

För det är ett faktum att hjälpmedel på avgörande sätt kan öka livskvaliteten för personer med funktionsnedsättning och få vardag, arbete och familjeliv att fungera. Hjälpmedel kan vara det som möjliggör egen försörjning. Trots det varierar tillgången beroende på såväl bostadsort som plånbok.

Oförenligt med jämlik hälsa

Att få tillgång till de hjälpmedel man behöver, oavsett var i landet man bor, är en mänsklig rättighet.

Under senare tid har dessutom flera illavarslande händelser avlöst varandra och vi är mycket oroade över ytterligare försämringar. I Region Stockholm har hjälpmedelsavgifter införts för vissa hjälpmedel och högkostnadsskyddet för tekniska hjälpmedel tagits bort. I Örebro tas en abonnemangsavgift ut och förra året gick SKR:s medicintekniska produktråd ut med en rekommendation om att regionerna inte längre ska subventionera tyngdtäcken på grund av att det saknas vetenskapligt underlag, trots att det är ett omvittnat ovärderligt hjälpmedel för många med funktionsnedsättning.

De här besluten är inte förenliga med ambitionen för en jämlik hälsa, ett salutogent förhållningssätt och ett hälsofrämjande arbete med individens behov i fokus. De får i stället konsekvenser som drabbar personer som tillhör samhällets mest sårbara grupper, både ekonomiskt och socialt.

Skapades ett tomrum

När Hjälpmedelsinstitutet avvecklades 2014 delades ansvaret för hjälpmedelsförsörjningen upp på flera aktörer och ingen fick rollen som nationellt kunskapscentrum eller samlande kraft. Det tomrum som skapades då har sedan aldrig fyllts. Det kommunala självstyret innebär att varje enskild huvudman har sina egna regelverk och bestämmer villkoren för hjälpmedel. Eftersom det dessutom saknas en enhetlig definition kan ett hjälpmedel förskrivas i en ort medan det i en annan ort betraktas som en konsumentprodukt som den enskilde själv får införskaffa. Hjälpmedelstillgången är inte jämlik och den som inte har råd kan behöva avstå från nödvändigt hjälpmedel.

Förbättringsområden

Vårdanalys har i rapporten ”Med varierande funktion” (2020:6) rekommenderat att regeringen bör se till att det finns gemensamma kriterier för att förskrivning av konsumentprodukter som hjälpmedel ska ske jämlikt över landet. Vi instämmer i det, men menar att det också behövs en översyn av hela hjälpmedelsområdet.

Vi behöver också komma till rätta med svårigheter att få del av hjälpmedel inom skol-, arbetslivs- och fritidsområdet, problem med långa väntetider, bristande samordning och kunskap hos förskrivare samt avgifter och definitioner. Delaktigheten och inflytandet måste öka liksom möjligheter att få pröva hjälpmedel och få tillgänglig information om alternativa hjälpmedel.

Uppmaning till regeringen

Vi uppmanar regeringen och socialminister Lena Hallengren (S) att skyndsamt:

• Ta tag i förslagen i Hjälpmedelsutredningen, dock behöver förslaget om avgiftsfrihet breddas. Den dåliga ekonomin träffar inte bara personer som omfattas av LSS utan i mycket hög grad även personer med funktionsnedsättningar som hamnar utanför.
• Utse ett nationellt kunskapscenter för hjälpmedel med ett samordnande ansvar.
• Ta fram nationella riktlinjer för hjälpmedel.

Att få tillgång till de hjälpmedel man behöver, oavsett var i landet man bor, är en mänsklig rättighet. Att skapa förutsättningar för en jämlik tillgång till hjälpmedel utifrån behov är också en smart investering. Det skulle leda till ökad fysisk och psykisk hälsa, fler som klarar skola, arbete och egen försörjning.