Låt inte HVB bli ”det nya Sis”

Unga, gängkriminella människor med högt våldskapital med missbruk placeras i dag i HVB. Det är en målgrupp som knappt fanns förut, än mindre placerades i HVB. Teknikutvecklingen har gjort det möjligt att upprätthålla självskadebeteende, övergrepp, missbruk och kriminalitet under en placering.

Vi och våra medlemsföretag har i flera år försökt uppmärksamma politiken på att unga flickor säljer sexuella tjänster via mobilen, att unga killar upprätthåller spelmissbruk och att narkotikahandel sköts via appar på placerade ungdomars mobiltelefoner.

Ivo kritiserar i stället för att utgå från vuxenansvar

Vi har också lyft frågan i samtal med ansvarig tillsynsmyndighet, IVO. På frågan hur man ser på att placerade barn och unga, som förr kunde plockas ur ett destruktivt socialt sammanhang, i dag har med sig hela det destruktiva sociala sammanhanget i sina mobiltelefoner, svarar myndigheten att det är de placerade barnens rättighet att ha tillgång till mobilen. I stället för att utgå från värderingar, vuxenansvar och rimliga avvägningar fastnar man i det regelstyrda.

Trots att vissa begränsningar i användning av mobiltelefoner redan idag är tillåtna vid samtycke från den unge eller föräldern underkänns de i hög utsträckning av IVO, som menar att det inte föreligger reellt samtycke. Verksamheter som försöker vidtar trygghetsskapande åtgärder får kritik.

Nuvarande lagstiftning, föreskrifter och riktlinjer från myndigheter är skrivna för en annan tid. Alla delar i samhällets vårdkedja för barn och unga måste ha den kompetens och de befogenheter som krävs för att kunna ge adekvat vård, omsorg och behandling. Lagändringar som möjliggör normalt föräldraansvar även i relation till placerade barn är därför absolut nödvändiga.

Kommuner väntar för länge med insatser

Samtidigt vill vi från Vårdföretagarnas sida mana till både eftertanke och handlingskraft. Det finns en risk att pendeln svänger för långt åt andra hållet, så att HVB blir ”det nya Sis”. Begränsningsåtgärder kan aldrig ersätta tillit och trygghet. Ingen är betjänt av att samtliga verksamheter nyttjar hela batteriet av begränsningsåtgärder. Tvärtom krävs en ökad differentiering av HVB.

För att möta utsatta ungdomars behov och skapa tillit och trygghet i små hemlika miljöer krävs kompetent personal och evidensbaserade behandlingsmetoder. Men vi måste också tala ärligt om det uppenbara problemet: Att alltför många placerande kommuner i dag väntar alltför länge med insatserna.

Våra medlemsföretag vittnar samstämmigt om att de i dag får ta emot placerade barn ”senare” än de gjorde för tio och tjugo år sedan. Då har problemen hunnit samlas på hög. Dessutom är det tyvärr vanligt att kommuner hoppas på snabba lösningar på att problem som pågått i flera års tid. Förra året var mediantiden vid placering i HVB 60–89 dagar. Vad är en rimlig förväntan på livsförändring under den tiden? Det är möjligen en kortsiktig besparing i den kommunala budgeten, men långsiktigt kostar det – både för individen och samhället.  

Ta med experterna på förändringsresan

Det går naturligtvis att vända samhällsutvecklingen. Men då krävs att de som arbetar med placerade barn får rätt verktygslåda och möjlighet att arbeta långsiktigt med barnen. Rätt insats måste ges i rätt tid och tillräckligt länge.

Därför vill vi uppmana politiken: Ta med dem som dagligdags arbetar med placerade barn på den förändringsresa ni nu vill göra med HVB och Sis. Fråga experterna, som varje dag brottas med gängkriminalitet, självskadebeteende och narkotikahandel, vad de behöver för att kunna hjälpa placerade unga på bästa sätt. Ge dem rätt verktyg och förutsättningar, så kan samhällsvården förändras på riktigt.