Rätten till kognitions- och kommunikationshjälpmedel måste säkerställas
Rätten till kognitions- och kommunikationshjälpmedel behöver säkerställas. Socialstyrelsens nationella hjälpmedelsstatistik visar redan att tillgången är ojämlik över landet, skriver Logopedförbundet och Sveriges arbetsterapeuter tillsammans med en rad patientorganisationer.
Kerstin Wiström
Ordförande Svenska logopedförbundetIda Kåhlin
Förbundsordförande Sveriges arbetsterapeuter, universitetslektor i arbetsterapi Linköpings universitetAnki Sandberg
Förbundsordförande Riksförbundet attentionLise Lidbäck
Förbundsordförande NeuroAnders Lago
Förbundsorförande Riksförbundet FUBCamilla Rosenberg
Förbundsordförande Autism SverigeBerit Robrandt Ahlberg
Ordförande Afasiförbundet och TalknutenCarina Peterson
Ordförande, StrokeförbundetKognitions- och kommunikationshjälpmedel kan vara avgörande för att kunna maximera självständigheten och nå delaktighet i samhället. Personer som ofta behöver stöd för att kommunicera, minnas, planera, skapa struktur och lösa problem i vardagen är bland annat personer med neurologisk sjukdom eller skada, intellektuell funktionsnedsättning, adhd och autism.
MDR kan i värsta fall leda till att personer med funktionsnedsättning i än högre grad än idag riskerar att hamna i utanförskap.
I maj 2021 infördes MDR-förordningen i hela EU gällande medicinsk-tekniska produkter, vilket innebär att samma regler ska gälla hela EU för ett visst produktområde. Införandet av MDR är potentiellt ett steg i rätt riktning för att säkerställa god kvalitet och patientsäkerhet, men om lagen inte implementeras på ett klokt sätt riskerar den att få motsatt effekt. MDR kan i värsta fall leda till att personer med funktionsnedsättning i än högre grad än idag riskerar att hamna i utanförskap.
Den nationella styrningen saknas
Nationell styrning saknas inom hjälpmedelsområdet, vilket gör att tolkningarna av MDR varierar i landets regioner och kommuner. Vissa regioner har beslutat att införa stora begränsningar eller till och med stopp för förskrivningar av produkter som inte är MDR-klassade, vilket i stor utsträckning påverkar kognitions- och kommunikationshjälpmedel. En del kognitions- och kommunikationshjälpmedel kan köpas som konsumentprodukter på den öppna marknaden. Att personer som inte sällan befinner sig i en utsatt ekonomisk situation själva får bekosta och införskaffa hjälpmedlen är inte jämlik vård. Det medför dessutom att stödet från förskrivaren i form av utprovning, träning och uppföljning inte kan tillgodoses.
Rätten till kognitions- och kommunikationshjälpmedel behöver säkerställas. Socialstyrelsens nationella hjälpmedelsstatistik visar redan att tillgången är ojämlik över landet. Om Sveriges regioner och kommuners tolkning av MDR-förordningen innebär ytterligare begränsningar riskerar situationen att förvärras ytterligare och Sverige riskerar därmed att bryta mot såväl barnkonventionen som funktionsrättskonventionen.
Utred konsekvenserna
Vi kräver att regeringen skyndsamt ger lämpliga myndigheter såsom Läkemedelsverket och Socialstyrelsen i uppdrag att utreda konsekvenserna av införandet av MDR gällande hjälpmedelsområdet och ta fram riktlinjer som säkerställer att personer i behov av kommunikations- och kognitionshjälpmedel även fortsatt ska kunna få dessa tillgodosedda genom förskrivning.