Se upp för bristerna i utredningen, Anna Tenje

I början av april mottog äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje slutbetänkandet från utredningen ”Sjukförsäkringen i förändring”. Syftet med utredningen har varit att analysera hur de förändringar i sjukförsäkringens regelverk som genomfördes 2021-2022 har påverkat sjukskrivna personers återgång i arbete och arbetsmarknadsutbudet genom inflödet och varaktigheten i sjukpenningen samt sjuk- och aktivitetsersättningen.

Utredningen föreslår positiva åtgärder som ett harmoniserat arbetsmarknadsbegrepp och stärkt arbetsgivaransvar, vilka kan bidra till en mer rättvis och effektiv sjukförsäkring. Trots detta är vi oroade över flera förslag som riskerar att försämra situationen för personer med nedsatt arbetsförmåga.

Vetenskapligt tvivelaktigt  

Att återgå till tidigare regelverk med högre krav på snabb arbetsåtergång, som gällde före den 21 mars 2021 respektive februari 2022, äventyrar processen för arbetsåtergång och riskerar att öka ohälsan. Att strama åt villkoren för den försäkrade genom att kräva snabbare arbetsåtergång och tidigare bedömning av arbetsförmåga i förhållande till normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden, står i direkt motsats till det personcentrerade förhållningssätt som bör råda och kan snarare leda till längre tider för återgång i arbete.

Var finns sjukskrivna personers perspektiv i utredningen? Var är arbetsgivare, Arbetsförmedlingen och hälso- och sjukvården och deras erfarenheter?

Att ta bort kravet på hänvisning till en specifik yrkesgrupp där personen har arbetsförmåga är ett ogrundat och vetenskapligt tvivelaktigt förslag. Förslaget utgår från ett antagande att begripligheten och acceptansen för negativa beslut inte har ökat efter förändringen, men detta är spekulation då sjukskrivna inte har tillfrågats.

Var finns sjukskrivna personers perspektiv i utredningen? Var är arbetsgivare, Arbetsförmedlingen och hälso- och sjukvården och deras erfarenheter?

Bra för individen och samhället 

Ett nytt arbetssätt kan behöva finjusteras och utvärderas, men vi ifrågasätter hur utredningen kunnat dra sina slutsatser med tanke på den korta tid som gått sedan förändringarna i sjukförsäkringen trädde i kraft. Den korta uppföljningstiden utgör en metodologisk utmaning. Det tar normalt upp till ett par år innan systemförändringar får full effekt, vilket gör en tillförlitlig effektutvärdering inom samma tidsperiod nästintill omöjlig.

Sjukförsäkringen är av intresse för många vetenskapliga fält som ekonomi, folkhälsovetenskap, juridik, rehabilitering och sociologi. Vi förespråkar ett tvärvetenskapligt angreppssätt för att få en mer nyanserad bild än den nuvarande utredningen, som relativt ensidigt har ekonomi som teoretisk utgångspunkt.  

Vi vill se ett sjukförsäkringssystem som bygger på vetenskap kring vad som främjar återgång i arbete och minskar utanförskap. Ett sådant system är lönsamt både för individen och samhället, vilket borde tilltala även den sittande regeringen.

Behövs en bättre lägesbild 

Vi uppmanar Anna Tenje och regeringen att beakta de allvarliga brister som förekommer i den föreliggande utredningen innan beslut tas på tveksamma grunder.

Vi vill se en mer gedigen utredning inom ett par år där olika aktörers perspektiv är representerade, där tillräckliga förutsättningar för att besvara utredningens frågeställningar finns, och där fler vetenskapliga fält (utöver det ekonomiska) är representerade i utredargruppen för att kunna ge en nyanserad och heltäckande bild av kunskapsläget.