Tidöpartierna låser in personer med funktionsnedsättning i fattigdom
Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna är partier som alla har sagt sig vilja utveckla funktionshinderpolitiken. Men det som nu sker är en avveckling och nedmontering, skriver nio socialdemokratiska riksdagsledamöter.
Sanna Backeskog
Riksdagsledamot (S)Gustaf Lantz
Tjänstledig riksdagsledamot (S)Eva Lindh
Riksdagsledamot (S)Jessica Rodén
Riksdagsledamot (S)Fredrik Lundh Sammeli
Riksdagsledamot (S), vice ordförande i socialutskottet, ledamot i partistyrelsenEwa Pihl Krabbe
Riksdagsledamot (S)Karin Sundin
Riksdagsledamot (S)Jim Svensk Larm
Ersättare riksdagen (S)Mats Wiking
Riksdagsledamot (S)Sveriges välfärd är byggd på arbete. På att alla som kan jobba ska jobba. På att den som jobbar ska kunna leva på sin lön och ha trygga arbetsvillkor. Om detta, den grundmurade arbetslinjen, råder det bred politisk enighet. Ur det perspektivet kan vi som socialdemokrater mycket väl skriva under på det som Sverigedemokraterna och den nuvarande regeringen formulerat i sitt Tidöavtal: ”En central princip för det svenska välfärdssamhället är att alla som kan står till arbetsmarknadens förfogande och anstränger sig för att få ett jobb och blir självförsörjande”.
I Sverigedemokraternas och regeringens Sverige finns inte plats för dem som av något skäl inte kan jobba.
Men i det nya Sverige som nu växer fram finns ingen plats för dem som inte passar in i Sverigedemokraternas och regeringens form för hur människor ska vara. I praktiken låser man in personer med funktionsnedsättning i fattigdom.
Ingen plats för dem som inte kan jobba
Välfärdspolitiken kan inte bara handla om dem som jobbar. Sverige måste också ha en politik för dem som inte kan jobba. För oss är det kärnan i välfärden, att samhället ska stå starkt också för den som för stunden sviktar och för den som har behov som överskrider förmågan. Men i Sverigedemokraternas och regeringens Sverige finns inte plats för dem som av något skäl inte kan jobba. Det står klart i Tidöavtalet och det står klart i den politik som nu bedrivs.
Personer med funktionsnedsättning som beviljats sjuk- och aktivitetsersättning har fått sin arbetsförmåga bedömd av Försäkringskassan – som kommit fram till att de inte kan arbeta. De lever i stor utsträckning i fattigdom i dag, eftersom ersättningsnivåerna ligger långt under alla lönenivåer. Den ekonomiska standarden för personer som lever på sjuk- och aktivitetsersättning ligger långt under övrig befolkning och klyftorna har ökat under de senaste 20 åren.
I juni 2022 tillsatte den dåvarande socialdemokratiska regeringen en utredning om och hur sjuk- och aktivitetsersättningen kan knytas till löneutvecklingen. Syftet var att stärka ekonomin för personer som på grund av funktionsnedsättning inte kan ha ett lönearbete. Tanken var att människor som inte har möjlighet att arbeta ska kunna känna sig trygga med att trygghetssystem finns där när de behöver dem.
Bland det första som den nya regeringen gjorde var att skrota den utredningen. Ansvarig minister Anna Tenje har kommenterat beslutet genom att hänvisa till arbetslinjen. Som om arbete var en bortvald möjlighet för den som inte kan arbeta.
Omänsklig politik
Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna är partier som alla har sagt sig vilja utveckla funktionshinderpolitiken. Men det som nu sker är en avveckling och nedmontering. I stället för att förbättra förutsättningarna för personer med funktionsnedsättning så väljer man att permanenta den fattigdom som många av dem lever i.
Det är en ovärdig och omänsklig politik för ett välfärdssamhälle. Sverige kan bättre än så här.
Regeringen bör omedelbart öppna utredningen för att knyta sjuk- och aktivitetsersättningen till löneutvecklingen. Fler måste kunna beviljas sjuk- och aktivitetsersättning. Ersättningen måste också bli mer flexibel, så att man kan jobba med den förmåga man har, del av dagen eller del av veckan.
Så stärker vi arbetslinjen på riktigt och gör sjuk- och värdigare och mänskligare.