Det svenska EU-ordförandeskapet kan bli ett bakslag för EU:s gröna giv

Det europeiska näringslivet ställer krav. Stopp för EU:s nya förpackningsdirektiv som kan minska koldioxidutsläppen med 23 miljoner ton. Lobbning mot att skärpa kemikalielagen Reach. Bort med minst en miljöregel för varje ny lag som införs.

Allt detta stämmer dåligt med budskapet om att ”företagen går före politiken” när det gäller grön omställning.

Visst är det stor skillnad mot förr. Nu är svenska bolag ofta i framkanten för teknik och produkter som kan begränsa klimatförändringarna och andra miljöproblem.

Däremot är samma mönster tydligt som i tidigare strider om katalysatorkrav på bilar och andra miljölagar, som vi i dag tar för givna. Branschorganisationer bromsar trots att enskilda företag hittar innovativa lösningar.

Lobbying pågår

Den senaste tiden har paraplyföreningen Business Europe och ett antal branschorganisationer där svenska företag är med lobbat särskilt hårt gentemot EU-kommissionens miljöplaner.

När Business Europe nyligen ordnade ett högnivåmöte i Stockholm var kraven riktade direkt till regeringen Kristersson. Det behövs en ”andningspaus” när det gäller nya regler, hette det bland annat. ”Regelbördan” behöver minskas och en ny ”konkurrenskraftskontroll” av nya initiativ införas. Och skulle det ändå bli en ny miljölag i EU måste minst en av de existerande reglerna avskaffas. Det framförs också krav om att enskilda medlemsstater inte ska kunna gå före i miljöarbetet.

Volvo Cars drog i somras slutsatsen att företagets hållbarhetsmål inte går ihop med hur European Automobile Manufacturers’ Association, Acea, agerar mot klimatkrav, och lämnade föreningen. Det är ett sällsynt exempel, nästan alla svenska företag som marknadsför sig som gröna stödjer fortfarande branschorganisationerna och deras lobbning mot skärpta miljökrav.

Det är naturligtvis inte fel att försöka påverka. Flera svenska företag, som till exempel H&M, Ericsson och H2 Green Steel, vill skärpa EU:s miljöpolitik. Och visst kan kommissionens förslag ha brister. Företags och branschorganisationers kunskap kan göra lagstiftningen bättre.

Regler om öppenhet saknas

Problemet är att vi i Sverige sällan ser hur påverkan går till eftersom det inte finns tillräckliga regler om öppenhet här. Dubbla budskap undergräver dessutom trovärdigheten för alla de företag och medarbetare som verkligen vill göra en insats för miljön.

Internationellt är risken för dubbla budskap, eller ”greenwashing”, en het fråga. FN:s generalsekreterare Antonio Guterres har flera gånger angripit lobbning som han anser bromsar klimatarbetet.

Vid klimatmötet i Egypten (COP27) presenterade 17 högnivåexperter en FN-rapport med krav på företag som vill framstå som gröna. Bolagen måste bland annat uppmuntra sina branschorganisationer att agera för ambitiösa klimatåtgärder. Om organisationerna inte gör det, behöver företag ha en strategi för upptrappning inklusive hot om utträde. FN-gruppen kräver också att pr-bolag redovisar hur de arbetar för nettonoll-utsläpp och hanterar risken för ”greenwashing”.

Klimatmötet välkomnade rapporten. Antonio Guterres talade klarspråk: ”Budskapet är tydligt till alla frivilliga initiativ… följ denna standard och uppdatera era riktlinjer omgående”. Flera globala initiativ har redan valt en liknande linje.

Mycket står på spel

Vad kommer detta att leda till i Sverige? Här är det fortfarande möjligt för företag att marknadsföra sig som gröna samtidigt som de stödjer lobbning mot skärpta miljökrav. Det statliga initiativet Fossilfritt Sverige har till exempel inte ställt några krav på deltagande företag som motsvarar FN-gruppens riktlinjer.

Nu står ännu mer på spel när Sverige leder EU under de kommande sex månaderna. Motvinden för EU-kommissionens gröna giv märks tydligt i Bryssel när energipriser och industrihot om inställda investeringar dominerar tidningsrubrikerna.

Regeringscheferna bad vid sitt möte den 15 december kommissionen att lägga fram en strategi för ökad konkurrenskraft och produktivitet. Frågan står högt på Ulf Kristerssons dagordning under de kommande sex månaderna, och har länge drivits av Svenskt näringsliv. Vad den kommande strategin innehåller blir avgörande för EU:s framtida roll som global föregångare.

Branschorganisationer utgår ofta från den minsta gemensamma nämnaren. Kraven från Business Europe med flera skulle leda till ett sänkt tempo i regelutvecklingen och en lägre innovationstakt.

Företag som verkligen har höga miljöambitioner missgynnas om det svenska ordförandeskapet blir ett bakslag för EU:s gröna giv. Kommer de att följa FN-rekommendationerna och ställa krav på sina branschföreningar?