Den stympade riksdagen skadar demokratin

Sedan början av pandemin förra året har Sverige, utifrån en överenskommelse mellan partierna, verkat med en reducerad riksdag. Riksdagsledamöterna själva verkar nöjda med detta upplägg och tycker att det funkat bra, men ingen tycks tänka på hur det påverkar demokratin.

Den reducerade riksdagen innebär att endast 55 riksdagsledamöter, vilket motsvarar 16 procent av de 349 folkvalda, har fått säga sitt vid omröstningarna. Tanken med dessa 55 är att de ska representera de övriga ledamöterna i sitt parti. Från början var upplägget en nödlösning, men det har hängt kvar ända tills nu.

Minskad tydlighet i beslut

En viktig del av vårt demokratiska system är att utkräva ansvar. För att kunna göra det, behöver det vara tydligt vem som har tagit vilka beslut. Denna tydlighet har minskat rejält i och med den reducerade riksdagen.

Som alldeles för ofta glömmer de folkvalda bort de demokratiska perspektiven och tänker mer på deras egen bekvämlighet.

Ett exempel: Den 24 mars i år godkände den reducerade riksdagen EU:s så kallade återhämtningspaket. Det innebär att Sverige ska bidra med runt 150 miljarder kronor till EU:s coronafond de kommande åren och även gå i borgen för stora lån, för EU:s räkning, ända fram till 2058.

I riksdagens omröstning gick detta beslut igenom med röstetalen 27 mot 15 och övriga lade ner sina röster. Sverigedemokraternas och Vänsterpartiets representanter röstade nej. Socialdemokraternas, Miljöpartiets, Liberalernas och Centerpartiets representanter röstade ja. Representanterna från Moderaterna och Kristdemokraterna lade ner sina röster.

Det kan starkt ifrågasättas om detta långtgående beslut, som får stora följdverkningar för Sverige under kommande årtionden, borde få tas med en reducerad riksdag. Men det åsido: Vem/vilka kan egentligen sägas vara ansvariga för rösterna som lades?

Vem är ansvarig?

Enskilda riksdagsledamöter som inte fick rösta, kan i efterhand hävda att de skulle ha röstat annorlunda än sina partikollegor som fick rösta. Men hur vet vi det? Och de ledamöter som faktiskt tryckte på knapparna kan hänvisa knapptryckandet till sin partigrupp, till att de representerade dem, men att de själva egentligen hade en annan åsikt. Så vem/vilka är det egentligen som tagit detta beslut? Det vet vi inte. I praktiken kan alla ledamöter gömma sig bakom denna nödlösning i och med pandemin.

Inte ett fullgott alternativ

I mer än ett år under nuvarande mandatperiod har Sverige alltså haft kraftigt försämrade förutsättningar för att ansvar ska kunna utkrävas av de folkvalda. Hur kan detta upplägg ha tillåtits fortgå under så lång tid? Att det tas någon form av beslut i riksdagen, kan inte sägas vara ett fullgott alternativ till den demokrati som vi ska ha enligt våra lagar.

Självklart finns administrativa och tekniska lösningar som skulle kunna göra så att ledamöterna kan avge sina röster på ett säkert sätt utan att riskera smittspridning. Men det har tydligen inte varit viktigt att få på plats. Som alldeles för ofta glömmer de folkvalda bort de demokratiska perspektiven och tänker mer på deras egen bekvämlighet.

Överväga permanent minskning

En del har framfört att eftersom en reducerad riksdag fungerat så väl, så kunde antalet riksdagsledamöter minskas permanent. Det är definitivt något att överväga. Men tills en sådan riksdag blir verklighet rent formellt, måste det befintliga systemet fungera som det är tänkt.