EU:s nya ledare har mycket att bevisa
ANALYS: Det var inte meriter, utan politik som avslutade den långdragna europeiska patiensen om topposterna. Det är nu upp till de utvalda att bevisa att de är rätt person att stå i spetsen för EU-samarbetet under de kommande åren.
Rikke Albrechtsen
ReporterPosten för den så kallade högstående representanten för utrikes- och säkerhetspolitik skapades i sin nuvarande form när Lissabonfördraget trädde i kraft 2009. Det speciella med posten är att utrikeschefen både fungerar som vice ordförande för EU-kommissionen och som galjonsfigur för unionens diplomatiska gren, Europeiska utrikestjänsten, som har cirka 6 000 anställda i Bryssel och runt om i världen. Jobbet består bland annat av att företräda EU i förhandlingar med tredje länder och i internationella fora som FN. Dessutom leder utrikeschefen EU:s utrikesministerrådsmöten och är med och utvecklar och genomför EU:s utrikespolitik.
Detta gör ordföranden för Europeiska rådet
Europeiska rådet består av EU:s stats- och regeringschefer. De har sedan Lissabonfördraget haft en permanent ordförande som leder deras möten och företräder dem externt. Posten består i att hjälpa EU-cheferna att sätta unionens dagordning och se till att marken förbereds för överenskommelse i viktiga beslut. Posten tillsätts för två och ett halvt år åt gången, med möjlighet till förlängning upp till fem år. Den förste att ta sig an posten var belgiske Herman Van Rompuy.
BRYSSEL: EU gick efter det möjligas konst, snarare än vad som skulle varit bra för Europa.
Det var känslan som hängde över ministerrådets laxfärgade marmorbyggnad i Bryssel då det bekräftades