Hälso- och sjukvårdsstudenter: Vi vill inte utbilda oss till angivare
Anmälningsplikten riskerar att avskräcka personer från att söka hälso- och sjukvårdsutbildningarna. Det skriver Leonella Ahlén, ordförande Sveriges arbetsterapeutstudenter, och Marlene Juhl, ordförande Vårdförbundet student.
Leonella Ahlén och Marlene Juhl
Ordförande Sveriges arbetsterapeutstudenter respektive ordförande Vårdförbundet studentSedan Tidöavtalet presenterades har frågan om anmälningsplikt mött starkt motstånd. Så även bland oss studenter. Parallellt med att många unga i dag väljer bort hälso- och sjukvårdsutbildningarna så har vi, trots varningar om nedskärningar och hög arbetsbelastning, valt våra utbildningar med noggrannhet.
Anmälningsplikten skapar förvirring
Valet har baserats på vilka vi är, vad vi vill göra med våra liv och vilka avtryck vi vill lämna hos andra och i samhället. För många hälso- och sjukvårdsstudenter har det varit grundläggande att i yrkeslivet få ägna sig åt att hjälpa och förbättra livet för andra. Det är något vi sätter högt och ser fram emot med stolthet.
Ur ett patientperspektiv är anmälningsplikten förfärande.
I våra utbildningar lär vi oss om etik, humanitära principer och om att möta människor oavsett bakgrund. Vid sidan av studierna följer vi nu med bestörtning utredningen av den ”angiverilag” som skulle innebära att offentligt anställda blev skyldiga att anmäla misstänkt papperslösa. Det finns ingen garanti för att vårdpersonal skulle undantas.
Ansvarslöst förslag
Ur ett patientperspektiv är anmälningsplikten förfärande. En sådan skulle inte bara strida mot grundläggande humanitära principer. Den riskerar också att skapa klyftor mellan samhällsgrupper och kraftigt minska förtroendet för vården hos redan utsatta grupper. I värsta fall kan den leda till att patienter inte vågar söka vård. Ur ett studentperspektiv skapar anmälningsplikten dessutom stor förvirring – den skulle gå tvärt emot de yrkesetiska riktlinjer vi lär oss att följa under utbildningen.
Vi har valt våra utbildningar för att i framtiden kunna hjälpa andra, trots återkommande larm om läget för hälso- och sjukvårdsanställda. Skulle vi ha gjort samma val om ”angivare” ingick i yrkesbeskrivningen? Många av oss svarar nej på den frågan. Vi ser en stor risk i att en anmälningsplikt skulle göra att färre personer sökte sig till våra utbildningar. Att som makthavare föreslå en sådan i ett läge då fler måste välja hälso- och sjukvårdsutbildningarna för att säkra framtidens vårdbehov – det vore inte att ta ansvar.
Skräm inte bort framtida kolleger
Vi är dagens studenter, framtidens arbetsterapeuter, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. De lagar som beslutas om i dag är vår framtida yrkesverklighet. Därför är det vårt ansvar att tydligt markera mot anmälningsplikten – ett förslag som riskerar att skrämma bort både våra framtida patienter och kolleger.
Vi har valt vår utbildning för att hjälpa andra, inte för att agera angivare. Vi står inte tysta medan vår framtid avgörs.