SKR:s roll är en ad hoc-korporativism utan demokratiskt ansvar

Representativ demokrati vilar på enkla principer. Väljaren röstar fram en församling. Denna församling röstar fram en styrelse som förvaltar det löpande. Församlingen instruerar styrelsen och kontrollerar att styrelsen gör det den ska. Hanteringen sker öppet: väljaren kan rösta bort den som inte agerar till belåtenhet.

Samordning förenklar livet för regeringen

Använder man detta över alla kommuner och regioner i landet, blir det dock obekvämt. Sverige har 290 kommuner och 20 regioner. När staten vill få kontakt med dem, måste staten ta kontakt med 310 olika aktörer.

Staten kan förvisso också i lag föreskriva hur dessa 310 aktörer ska bete sig. Lagstiftning är dock bökigt: utredning, remiss, behandling i riksdagen, offentlig debatt...

Vill man få något gjort är det bättre att samordna. Regeringens liv blir då enklare.

Ett kommunförbund innebär insyn

Också på den andra sidan finns intresse av samordning. Dels kan man vid impopulära beslut hänvisa till att det inte är rimligt om man inte gör som majoriteten bestämt. Dels slipper man frågor om varför kommun Y gör annat än kommun Z. Dels kan man använda aktörernas samlade makt mot staten.

För sådan samordning kan man grunda ett kommunförbund enligt kommunallagen. Problemet med ett kommunförbund är att det i stort sett följer samma reglering som en kommun. Ett förbund skulle alltså innebära att väljaren har insyn. Om väljaren har insyn, kan man inte utan vidare hänvisa till att man bara följer majoriteten (man kanske utgör majoriteten?) eller dölja att man likriktar kommunen enligt en modell som utvecklats för en annan kommun.

Man får inte den ro som samordnade förhandlingar med staten kräver. Olika åsikter i en förhandling är ansträngande.

En ideell förening slipper insyn

Men en ideell förening är annorlunda. En sådan förening är privat: där finns ingen insyn. Staten kan förhandla med bara föreningen. Föreningen kan samordna sina medlemmar utan att behöva brottas med väljaren.

I kommunallagen står förvisso att en kommun, när den sköter en angelägenhet i en ideell förening med andra, ska se till att föreningens stadgar garanterar insyn, men vem ska klaga om sådana bestämmelser saknas?

Man kan förstärka effekten om föreningen utger sig för att vara en arbetsgivarorganisation och intresseförening, trots att den gör allsköns annat. Vem reagerar när föreningen ingår avtal med staten där denna lovar att betala för konkreta tjänster från regionerna? Vem förstår att regionerna inte är part i avtalet, men politiskt binds av att staten säger att den träffat överenskommelse med regionerna?

Hos SKR sker diskussionen utan väljaren

En sådan ideell förening är Sveriges kommuner och regioner (SKR). I dess stadgar finns inget om handlingsoffentlighet. Föreningen är en arbetsgivarorganisation och intresseförening som sluter överenskommelser med staten om att regionerna ska leverera specificerade tjänster – utan att regionfullmäktige tillfrågas.

Frågar man hur SKR kan binda regionerna, sägs regionerna binda sig själva genom att agera så som SKR utan uppdrag har lovat staten att de ska göra. Något beslut om att följa överenskommelsen fattas inte, utan det bara blir så och man beslutar i stället om att ”söka statsbidrag” – alltså om att ta betalt enligt överenskommelsen. Någon diskussion förekommer inte, utom på kansliet hos SKR. Väljaren är inte med.

SKR saknar demokratisk legitimitet

Också Louise Bringselius och Bo Rothstein anser i sitt kapitel (pdf) i boken Vad händer nu? att SKR saknar demokratisk och statsrättslig legitimitet i sin nuvarande roll.

Även Coronakommissionen finner att SKR avsiktligen och av ekonomiskt intresse fördröjde testning och smittspårning i Sverige: föreningen utnyttjade sin makt för att trycka till staten.

Riksrevisionen har påpekat att regeringen utan statsrättslig förankring behandlar SKR som en företrädare för den kommunala sektorn som i den splittrade svenska regleringsmiljön gör regeringens liv enklare.

Ad hoc-korporativism som borde granskas hårdare

SKR:s roll i nuvarande förvaltningsmodell utgör med andra ord ad hoc-korporativism utan demokratiskt ansvar. SKR lovar staten vad kommuner eller regioner ska göra, staten slipper bry sig om variationer mellan kommuner och regioner och de valda församlingarna behöver inte bry sina små huvuden med saker de inte förstår.

SKR är en mekanism genom vilken kommuner och regioner lagt ut den lokala demokratin på privaträttslig entreprenad. Organisationen borde granskas långt mycket hårdare än som sker idag.