Slopa sekretessen för att stoppa hedersproblematiken

Under sommaren har jag och Varken hora eller kuvad (VHEK) kommit i kontakt med både tonåringar och vuxna kvinnor som är utsatta för hedersnormer och hedersvåld. Våldet är psykiskt, fysiskt och verbalt. Det handlar om undandragen kärlek, pengar, bankkort, telefon och smink men också att förbjudas att träffa vänner.

Den svenska hedersdebatten har ofta fokuserat på utsatta barn och ungdomar. Men hedersförtryck drabbar också vuxna. I vår podcast Hederspodden har vi intervjuat flera mammor som berättat hur även deras söner och i vissa fall döttrar sätter sig emot föräldern när hon vill lämna sin man. Jag möter dagligen kvinnor som berättar om hur man i hederskulturen är gift med många: Den egna familjen och mannens familj. En stor släkt där även de egna barnen kontrollerar och bestämmer över en.

Hedersförtryck blev ett särskilt brott för ungefär ett år sedan. Straffet kan uppgå till sex års fängelse. För att någon ska kunna dömas krävs bland annat att kränkningar ska ha upprepats och att heder varit ett motiv för brottet. Sedan hedersförtryck blev ett särskilt brott har polisen lämnat över 116 fall av misstänkt hedersförtryck till åklagare, men endast ett enda fall har lett fram till åtal.

Börjar tidigt

Hedersförtrycket börjar väldigt tidigt i livet i form av mindre kontroll och begränsningar som sedan växer med flickans ålder. Det kan handla om att föräldrarna sätter en slöja på en flicka i förskoleåldern. Hedersförtryck är inte kopplat till religion men religion kan användas som en förstärkning av hedersförtrycket. För många barn är hedersförtrycket helt normaliserat. En 16-årig flicka berättade i somras för mig att det var först när hon började på ett gymnasium där infödda svenskar var i majoritet som hon förstod hur utsatt hon och hennes kompisar hade varit. Hon berättade också om hur flickorna som klädde sig som de själva ville blev kallade ”horor”, om en ständig kontroll och rädslan för ständig ryktesspridning.

Det är bra att hedersförtryck under de senaste åren fått en större plats i den politiska debatten. Olika regeringar har satsat hundratusentals kronor på detta arbete, men tyvärr går ännu mer pengar till föreningar, organisationer och samfund som upprätthåller och legitimerar hedersnormerna. Vi i VHEK har i snart två decennier drivit kravet att dessa organisationer och samfund ska fråntas sina skattemedel. En sådan proposition togs fram under förra mandatperioden men den nuvarande regeringen har lagt den i malpåse.

Samarbetet har inte funkat

Skola, socialtjänst och polis har inte tillräckligt kunnat samarbeta för att stoppa bortförandet av barn. I många kommuner saknas kompetensen och rutiner för att hantera hedersproblematik. Här behövs förbättrad fortbildning och slopad sekretess. För tre år sedan blev det möjligt att utfärda utreseförbud för barn som riskerar att könsstympas och giftas bort. Utreseförbudet behöver också omfatta så kallade uppfostringsresor.

Redan på barnmorskemottagningen behövs föräldrautbildning som tar upp barns rättigheter. Det behövs tydlig information, kompetens och utbildad personal som kan informera om hedersförtryck och dess konsekvenser i Sverige på våra ambassader där folk ansöker till anhöriginvandring och för asylsökande. Även personalen på Migrationsverket, arbetsförmedlingen, på SFI och folkhögskolor måste ha kunskaper och kompetens om hedersnormer och hedersförtryck. VHEK har länge drivit att frågorna om hedersförtryck och hedersvåld ska integreras i utbildningar på Sveriges universitetet och högskolor. Kampen mot hedersförtryck är en kamp för barns, kvinnors och hbt-personers mänskliga rättigheter – och för vår demokrati.