Sossarnas las-ja lämnar LO blödande

Visst, i grunden är det chockerande att en socialdemokratisk arbetsmarknadsminister står på en pressträff och säger att det finns en överenskommelse mellan “arbetsmarknadens parter”, trots att parten LO med sina 1,4 miljoner medlemmar inte alls står bakom avtalet. Men dessa nya tongångar verkar vara det nya normala som Sverige får lov att hacka i sig.

Och för S är hur som helst en halvdan las-överenskommelse mycket bättre än ingen alls. Och att få kasta Toijer-utredningen i papperskorgen är således en seger, om än en liten sådan.

Stridisen Gideonsson

Stefan Löfven skrev i sitt FB-inlägg att “Socialdemokraternas verkställande utskott har ställt sig bakom att en förändring av anställningsskydd och omställning ska ske utifrån parternas överenskommelse”. LO:s ordförande Susanna Gideonsson har i dag betonat LO:s enhälliga motstånd, trots att hon ju faktiskt är med i S verkställande utskott som fattat beslutet.

Men hon verkar inte orolig, kanske sas det andra saker om framtiden där på mötet, som vi andra inte känner till. När hon fick frågan av Expressens reporter om hon tror att LO har förmågan att påverka utgången framåt, trots att LO sagt nej, svarade hon godmodigt “Jajamensan, det är jag övertygad om”.

Detta kanske han får svälja undan nu, för faktum är att If Metall, till skillnad från Sjöstedt, välkomnar regeringens las-ja.

Om Vänsterpartiets misstroendehot.

Och visst, LO:s 1,4 miljoner medlemmar har makt. De utgör många röster i nästa val. Ska S kamma hem dessa bör nog LO vara med på las-tåget, på något sätt. Frågan är hur.

Ängsliga liberaler

Trots januaripartiernas såta vänskap verkar S las-ja väcka en viss ängslan över var S lojaliteter ligger, åtminstone bland Liberalerna.

Nye arbetsmarknadspolitiske talespersonen Arman Taimouri (L) twittrar att LO inte “ska få en gräddfil utöver den överenskommelse som träffats”. Och L-ledaren Nyamko Sabuni säger beskt till Sveriges radio att LO minsann inte ska tro att de kan lämna förhandlingsbordet nu, men senare få favörer när regeringen ska sätta sig och förhandla om lagförslaget. Man kan ana ett framtida bråk mellan regeringen och samarbetspartierna här.

Segrande C

Centerpartiet verkar lugnare. Arbetsmarknadspolitiske talespersonen Martin Ådahl uttrycker han att han är nöjd med utvecklingen, som han kallar “en historisk modernisering av arbetsrätten”.

Och på ett sätt har han rätt. För S är det som sker just nu valet mellan pest eller kolera, eftersom januariöverenskommelsen är ett faktum. Arbetsrätten kommer ju att förändras i någon mån.

De faktiska segrarna kanske snarare är C, som hårdast drivit den klassiska högerfrågan om att modernisera arbetsrätten. C-ledaren Annie Lööf markerar dock med att twittra att det är “helheten i de ansvarstagande parternas förslag som ska genomföras”.

Blödande spricka inom LO

V-ledaren Jonas Sjöstedts fälla-regeringen-hot då? Mja, han har ju högljutt häcklat Stefan Löfven om att Löfven riskerar att gå till historien som den före detta If Metallordföranden som “smulade sönder arbetsrätten”.

Detta kanske han får svälja undan nu, för faktum är att If Metall, till skillnad från Sjöstedt, välkomnar regeringens las-ja. Sjöstedt har upprepade gånger signalerat att V:s inställning i frågan hänger nära samman med vad LO tycker. Och när LO inte längre uppvisar enad front, blir det svårare för V att gå fram med sitt hot. If Metall vill vara med och prata och påverka besluten, enligt ordförande Marie Nilsson. LO är uppenbarligen inte så enhälliga som Gideonsson vill göra sken av. Många av LO-förbunden må vara öppet besvikna på S, kallar las-uppgörelsen för en “krigsförklaring” och tycker att If Metall är besvärliga.

Men inte alla. Några lutar åt If Metalls håll, exempelvis GS-facken och Livsmedelsarbetareförbundet. Även Kommunalordförande Tobias Baudin tar inte tydligt avstånd från las-beskedet, utan uttrycker sig diplomatiskt och lovar svävande att “göra allt för en moderniserad arbetsrätt som ökar tryggheten för medlemmarna”.

Ingen brådska

Det kommer att ta ett bra tag innan vi får veta hur det blir i slutänden. Faktum är att S inte har någon brådska. De kan nu i godan ro diskutera saken med C och L, kanske kohandla lite och lägga januaripusslet inför kommande val. De kommer även sannolikt fortsätta prata med parterna och behöver inte vara klara med något förslag förrän andra halvan av nästa år. Det kommer nog fler överraskningar innan dess.