Hjärtlung: Dags att stärka beredskapen – inför vårdplikt

När pandemin gjorde sitt intåg 2020 var bristerna i beredskap som allra tydligast inom den kommunala vården och omsorgen. Det fick allvarliga konsekvenser, i synnerhet för personer i behov av särskilt skydd, som de på särskilda boenden och de med hemtjänst.

Svagheterna var dock inte nya, utan välkända sedan länge. De berodde bland annat på otillräcklig kompetens samt icke-fungerande rutiner och strukturer. Även inom den regionala vården fanns det brister, särskilt avseende material och samordning.

Nödvändigt att stärka beredskapen 

Det är nödvändigt att hela vårdsystemet stärker sin beredskap för att möta händelser som kräver deras och samhällets kraftfulla stöd. Frågan om ökad och förstärkt beredskap har i närtid utretts, flera utredningar pågår just nu, och dessutom har nationella uppdrag utfärdats till våra myndigheter. Det välkomnar vi.

Men det säkerhetspolitiska läget har försämrats sedan pandemin, och behovet av en utökad beredskap är nödvändigt med tanke på ett ökat hot om krig.

Att bygga beredskap i nuläget kommer vara ansträngande för kommuner och regioner, eftersom många kommuners och regioners ekonomi redan är hårt ansträngd. 

I likhet med samhället i stort ser vi inom riksförbundet Hjärtlung att frågan om beredskap inom vård och omsorg inte prioriterats tillräckligt. Att bygga beredskap i nuläget kommer vara ansträngande för kommuner och regioner, eftersom många kommuners och regioners ekonomi redan är hårt ansträngd. På vissa håll ser vi till och med att vården stundtals tangerar vad som är patientsäkert.

Staten måste träda fram 

Staten behöver därför mycket tydligare träda fram och säkerställa en god beredskap i hela landet både i fred vid tillstånd av ofred. Detta behöver göras omgående, så att medborgare kan vara trygga med att beredskapen inom vården och omsorgen i den egna kommunen och regionen byggs upp. Vi vet genom våra medlemmar att dagens vård ibland kan upplevas som ett postkodlotteri. Om inte staten och SKR agerar tillsammans kan även uppbyggnaden av god beredskap upplevas som ett lotteri, vilket skulle vara förödande när den behövs som mest.

En fara i sig är att det fortfarande finns en bitvis naiv inställning till hur stark beredskapen är inom vården i regionerna och kommunerna. En anledning vi tror påverkar är att man tror att en verksamhet som dagligen hanterar akuta tillstånd även kan hantera andra kriser.

Patientrörelsen har varken nu eller tidigare bjudits in till samtal med beslutsfattare eller vårdens professioner kring hur beredskapen ska stärkas i någon nämnvärd omfattning.

Detta trots att det är vi som patienter och medborgare som i slutänden ska ha tillgång till vården. Framtiden kräver att vi samtalar mer om beredskap utifrån flera olika perspektiv. Det är centralt att säkra tillgången till läkemedel och medicinsk utrustning i fred och i händelse av ofred. Det brådskar med samverkan över gränserna mellan det offentliga, näringsliv och civilsamhället för att säkra en god beredskap. I slutänden handlar det om tilliten till att vården kan klara sitt uppdrag vid kris.

Dags att införa en vårdplikt

Mest oroande är kanske kompetensförsörjningen av vård och omsorg. Sveriges kommuner och regioner, SKR, presenterade i slutet av förra året en hisnade prognos över hur många nya medarbetare som behövs de kommande tio åren.

Vi föreslår därför att det införs en vårdplikt. I likhet med värnplikt ska man mönstra och kunna kallas/erbjudas en kortare vårdplikt.

Totalt ansåg SKR att det på grund av befolkningsutvecklingen och för att ersätta pensioneringar fram till 2031 behövs anställas omkring 410 000 personer, givet att inget annat förändras. Det av regeringen utsedda nationella vårdkompetensrådet har kommit med ett stort antal förslag inom området. Dock kan framtiden liknas vid en mardröm för oss patienter.

Som patientorganisation ser vi att arbetet med den mer materiella beredskapen har varit fokus när vårdens beredskap diskuterats. Detta är naturligt. Men om det inte finns personal som vill och kan arbeta inom vård och omsorg, kan ingen vård eller omsorg ges.

Måste prioriteras 

Vi föreslår därför att det införs en vårdplikt. I likhet med värnplikt ska man mönstra och kunna kallas/erbjudas en kortare vårdplikt. Exempelvis två, till tre månader. Detta skulle på sikt öka säkerheten inom totalförsvaret, genom att detta skulle öka kunskapen om hälso- och sjukvårdsinsatser samt att fler skulle få ett intresse att utbilda sig fler inom god vård och omsorg. Allt i syfte att förstärka kompetensen i både freds- och kristid.

Vården behöver fortsätta prioriteras budgetmässigt och politiskt, utan att för den sakens skull bli ett politiskt slagträ. Behovet av breda politiska samtal om vårdens framtid för att verkligen stärka beredskapen känns mer angeläget än någonsin. Utan en väl fungerade vård och omsorg här och nu blir samtalet om beredskap för kris och ofred i det närmaste anorektiskt.

Vi inom riksförbundet Hjärtlung ser att arbetsmiljön inom vård och omsorg behöver fortsätta förbättras. Nästan dagligen rapporteras det om brister i arbetsmiljön, som krånglande administrativa system, daglig jakt på vårdplatser och otillräckliga personalresurser. Dessa brister kan vara anledningen till att många inom vården arbetar deltid. Som patientorganisation har vi redan idag många vittnesmål om den bristande tillgängligheten till vård

Fem förslag från Hjärtlung:

Vi vill från riksförbundet Hjärtlung skicka med fem förslag inför kommande breda samtal om vårdens beredskap, som vi ser som helt nödvändiga för att möta behoven och för att vården ska fortsätta vara en arbetsplats som man söker sig till:

• Sätt av en större andel av de samlade skatteinkomsterna till vård och omsorg. Kom överens om att denna uppräkning ska ske precis som för försvar och polis
• Inför en vårdplikt i likhet med värnplikten med utgångspunkt i att hälsa ska vara jämlik och jämställd över hela landet. Detta skulle kunna innebära att fler söker sig till vård och omsorg senare och dessutom vara en viktig del av beredskapen
• Säkerställ utvecklingen av god och nära vård. Primärvården och vård i kommuner behöver rustas upp
• Verka förebyggande på alla nivåer, individ som samhälle
• Utveckla samverkan på alla offentliga nivåer och öka samverkan med patientorganisationer och industrin för att säkra en god tillgång till läkemedel och medicinteknik