V: Tidöpartiernas miljarder till Kriminalvården är oförsvarliga

Samtliga partier i den parlamentariska Trygghetsberedningen står bakom förslagen i ”Vägar till ett tryggare samhälle – Åtgärder för att motverka återfall i brott”. Som representant för Vänsterpartiet har jag ändå skrivit ett särskilt yttrande för att peka på problem som allvarligt påverkar möjligheterna till att nå framgång med att bekämpa kriminaliteten.

Brottsligheten minskar i Sverige, men antalet mycket allvarliga brott ökar. Forskare i kriminologi markerar med titlar som ”Färre men värre”. Gängvåldet skapar en utbredd otrygghet i Sverige och de liv vi förlorat kommer vi inte få tillbaka. Kriminalvården måste möta både de farligt våldsbenägna klienterna och de som gjort sig skyldiga till mindre allvarliga brott.

Det är mycket angeläget att Sverige har en kriminalvård som fungerar. Det får inte handla om ren inlåsning. Visionen ”Bättre ut” visar ambitionen att stärka möjligheterna till ett laglydigt liv. Relevanta behandlingar, möjlighet till utbildning och satsning på arbete är viktiga och särskilt angelägna när det gäller unga lagöverträdare.

Tidöpartiernas oförsvarliga kostnad

Nu har vi överfulla häkten och anstalter. De många dubbelbeläggningarna innebär påfrestningar för de intagna och för personalen. Risken för konflikter och våld ökar. När i princip alla rum behövs för boende finns inte längre lokaler nog till behandling, sysselsättning och utbildning. Detta påverkar även arbetsmiljön och motivationen för de anställda negativt. Personalomsättningen är hög.

För den som kan forskningen kommer det inte som någon överraskning.

Om de kriminalpolitiska förslagen i Tidöavtalet ska genomföras så har Kriminalvården bedömt att det behövs 11–16 nya stora anstalter med ett personalbehov på 3 600–5 400 heltidsanställda. Kostnaden uppskattas till cirka 10 miljarder kronor. Detta är enligt Vänsterpartiets mening oförsvarligt sett till vad som gör störst nytta mot brottsligheten.

Dessa skattemedel skulle med fördel i stället kunna satsas på brottsförebyggande åtgärder för att minska nyrekryteringen av barn och unga in i kriminalitet, en väl fungerande skola för alla barn och andra välfärdssatsningar som bygger ett starkt samhälle. Vuxna som kan kliva in och göra det som behöver göras när en ung person är på väg in i gängens värld. Det som har dominerat i Sverige under många år nu är att bara fokusera på straffen. I dag kan alla se resultatet – ett stort misslyckande.

För den som kan forskningen kommer det inte som någon överraskning.

Nyrekryteringen måste stoppas

Det finns också vetenskapliga belägg för att insatser i frihet gör större skillnad, och svenskt frivårdssystem räknas till ett av världens mest utvecklade. Straff som verkställs i frivård kan utformas mer innehållsrikt och individanpassat. På en anstalt begränsas möjligheterna till eget ansvar; ute i samhället tränas klienten till att klara av sin tillvaro och hantera risksituationer. Att prioritera och stärka insatser inom frivården är därför viktiga reformförslag i betänkandet.

Satsningar på övervakare, biträdande övervakare och fotboja minskar återfallsrisken. Samtidigt bidrar detta till att minska den destruktiva överbeläggningen på anstalterna. Härtill kommer en inte oväsentlig ekonomisk effekt. Den som avtjänar sitt straff på anstalt kostar cirka 1 miljon kronor per år, medan den som får avtjäna sitt straff inom frivården kostar cirka 100 000 kronor per år.

Om vi verkligen vill minska kriminaliteten måste nyrekryteringen stoppas.

Det insåg man i Italien när man mobiliserade stort mot maffian. Skolan markerades som särskilt viktig. Också Danmark, som vi ofta jämför oss med, har lagt stor vikt vid det brottsförebyggande arbetet för att det ger resultat.

Det brottsförebyggande arbetet börjar med en väl utbyggd välfärd för alla och särskilt i politiskt eftersatta områden. Om skolan, fritidsaktiviteter och samhället i övrigt fungerar väl så minskar möjligheterna att rekrytera barn och unga in i kriminalitet. Redan förskolan kan bidra till ökat stöd för barn i riskzon. Socialtjänsten behöver förstärkas med tillräckliga resurser och kompetenser för att arbeta både förebyggande och med barnskydd.

Många samverkansprojekt har växt fram för att skapa skyddsnät för unga där också civilsamhället och näringslivet kunna bidra konstruktivt.

Det finns alternativ 

Den SD-stödda regeringen har tvärtom stått för nedskärningar på verksamheter som bryter nyrekryteringen av unga. Nedskärningar har drabbat våra skolor, barn- och ungdomspsykiatrin liksom medel som skulle ha gått till fler fältassistenter och ökad samverkan mellan socialtjänst, skola och polis i politiskt eftersatta områden.

Rådande kriminalpolitik riskerar att vända visionen ”Bättre ut” till sin motsats så att klienterna under tiden i anstalt blir mer hatiska och våldsbenägna utöver att de också kan bli indragna i allt allvarligare kriminalitet.

Vänsterpartiet menar att vi som samhälle måste anstränga oss till det yttersta för att det inte ska kunna ske, främst genom brottsförebyggande satsningar. Det skulle gynna oss alla. Vi måste investera tidigt och rätt för att visa allvaret i viljan att markera mot den förödande kriminaliteten.

Det finns alternativ. Tilliten till gängen kan ersättas med tilliten till ett starkare samhälle som visar att unga har anledning att känna hopp inför framtiden.