Ett varningens finger, regeringen

De senaste åren har vi läst i media om rektorer som åtalas för olyckor som sker på skolan.

I fallet med min kollega var det ett hål i staketet och eleven skadade sig när de lekte i snön. I ett annat fall blev en rektor åtalad när en elev hoppade ner för en bänk och bröt armen. Nu står ytterligare en rektor åtalad för arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död efter en olycka där en elev förolyckades. Att en elev skadas allvarligt eller avlider på skolan är en rektors värsta mardröm. Det får bara inte hända, men ibland är olyckan framme.

Svårt och komplext 

Att vara rektor är att ha ansvar utan tydliga gränser. Vi har ansvar för elevernas säkerhet, vi står till svars gentemot föräldrar och våra huvudmän. Med de resurser huvudmannen ger oss förväntas vi följa lagar och regler. När något går sönder på skolan anmäler vi till förvaltning/huvudman och sedan ber vi till gudarna att felet blir åtgärdat innan någon elev skadar sig.

Det är omöjligt att ha varje elev under uppsikt varje sekund under skoldagen.

Att leda en skola är ett svårt och komplext uppdrag. Barn är inte förutsägbara. De testar gränser, vill gärna göra det förbjudna och det är inte alltid som de lyssnar på förmaningar och ett nej. Det är omöjligt att ha varje elev under uppsikt varje sekund under skoldagen.

Regeringen har insett att rektorer behöver bättre förutsättningar och man har därför tillsatt en utredning som ska lägga fram förslag på hur det ska gå till.

Utredaren ska lämna förslag som syftar till att minska omsättningen av rektorer. Man ska även titta på hur stora rektorsområden ska vara och hur man kan minska den administrativa bördan.

Är det inte en annan aktör? 

Trots att jag välkomnar utredningen är det något som skaver när jag läser direktivet. Jag saknar ett direktiv om att utreda var rektors ansvar slutar huvudmannens tar vid. Jag vill därför resa ett varningens finger.

Jag ska ta ett exempel. När ett staket är trasigt anmäler rektor det till den aktör som förvaltar lokalerna. Då förväntar sig rektor att staketet lagas omgående. Om så inte det sker finns det risk att en elev skadas, eller i värsta fall förolyckas. Då är frågan om det är rektor som ska åtalas när olyckan är framme eller om det är den aktör som inte åtgärdade det trasiga staketet trots att rektor anmält felet.

I det fall som är aktuellt i Göteborg hade rektor påtalat att det behövs ett staket på skolgården eftersom elever kan ramla ner från berget och skada sig. Något staket sattes aldrig upp och nu står rektorn åtalad.

I allvarliga situationer behöver det vara solklart vilket ansvar rektor har.

Regeringen behöver därför ge utredaren ett tilläggsdirektiv för att besvara frågorna:

• Vilket ansvar har rektor för elevernas fysiska säkerhet?
• Vem har ansvar när brister i lokalerna/skolgården inte åtgärdas?
• Var slutar rektors ansvar och när tar huvudmannen över ansvaret?

Om vi vill att fler ska åta sig rektorsuppdrag kan vi inte ha en ordning där rektorer riskerar att behöva skaka galler för att de som förvaltar lokalerna inte gör sitt jobb.